Har du hört historien om skalbaggsforskaren som kröp efter en så vacker skalbagge att han till slut dök fram under en bänk där ett älskande par satt och kysstes? Ungefär så känns det då jag yrvaken minns nattens alla drömmar. För många är dom. Med olika teman. Och varför går allihop i färg? Och varför utspelas dom alltid i lägenheter, hus eller miljöer som jag väl känner till? Och varför är de flesta som ingår i drömmarna både kända och okända? Som en av nattens alla drömmar. Isbjörnar går runt mina morföräldras fjällstugor. Inga vapen finns till hands så jag fladdrar oroligt omkring tills en vapenleverans dyker upp? HerreGud. Är det möjligt förstå sig själv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar