Sängvägen ledde snabbt till intendent för Madame de Pompadours samling av graverade stenar. Hans utnämns till "gentilhomme ordinaire", dvs. ordinarie hovman, hos konungen och skyddas av en skådespelerska vid Comédie-Francaise — som i sin tur var väninna till inflytelserika personer. Vivant får som tjugotvårig sitt dåliga skådespel "Le bon Pére" uppfört på den kungliga scenen. Några år senare reser han som ambassadsekreterare till St. Petersburg, där hans briljanta konversation och humor gör honom till en omtyckt gäst i de förnämsta husen. Även här blir han snabbt älskare till högt uppsatta damer, fiskar statshemligheter i alkoverna, och tvekar inte att förråda sina mättresser för sina chefer.
Han är älskad, omsvärmad utom av Katarina den store och storfurst Paul som hatar honom. Vi vet mycket litet om Denons verksamhet på nästa diplomatiska post, i Stockholm. Han skickas till Italien där en skandal på högsta nivå avbryter hela hans diplomatiska bana — mycket lägligt!
Han fick nämligen fyra år på sig att bli en politiskt obelastad konstnär innan revolutionen kom. 1787 vann han inträde vid Konstakademin i Paris som "artiste de divers talents" med ett fromt kopparstick av "Herdarnas tillbedjan" som mästarprov.
När revolutionen brakar loss befinner han sig i Venedig, sysselsatt med att kopiera Tizians verk samt avporträttera adelsdamer. Hans namn sattes upp på emigrantlistan, hans egendom beslagtogs, men Denon var beslutsam och modig, reste tillbaka till Paris obekymrad om giljotineringshotet, bevisar att han är "god patriot" genom att utföra en av de till formatet största gravyrer konsthistorien känner, en kopia av Davids "Eden i Bollhuset".
Sedan vinner han Robespierres vänskap, får i uppdrag att gravera de av David komponerade republikanska dräkterna för franska folket, går till revolutionsdomstolens sammanträden för att avporträttera Danton — men tar igen sig från dessa ideella vedermödor med att gravera 23 erotiska blad, publicerade under titeln "L'oeuvre priapique".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar