Stalin och Mao

Här står stenansikten på rad. Mao och Stalin flankerade av Bulganin och Östtysklands Ulbricht. Bilden finns i olika versioner. Dom suddade som dom ville. Den finns med eller utan Bulganin / Ulbricht. Med eller utan blommor i bakgrunden. Lite Orwell-stuk över alltihop.

Men vad hände när Stalin och Mao träffades första gången i december 1949? Då Mao tog transsibiriska järnvägen till Moskva? Den ryska politbyrån betraktade Mao som en gåta. Kunde han att använda för ryska syften? Eller var Mao en ny Tito? Först togs Mao emot av en samlad politbyrå, sen frågade Stalin vad Mao ville ha ut av sitt besök? Mao svarade: "Något som inte bara ser bra ut utan också smakar gott". Det han syftade på var ett freds- och vänskapsavtal. Stalin avböjde med hänvisning till Jalta-avtalet. Om han bröt det vänskapsavtal han hade med Taiwan skulle USA och England ifråga Sovjets rätt till Kurilerna och Sakhalin.

Mao blev förbannad. Om Kina skulle böja sig för den sortens intressen, vad hade då den kineiska revolutionen tjänat till? Om Sovjet inte erkände Kina utan höll fast vid Taiwan-regimen, varför skulle då västländer erkänna folkrepubliken Kina? Samtalen ställdes in. I två veckor. Mao levde mer eller mindre i husarrest, fick raseriutbrott och skrek att i Moska kunde han bara göra tre saker: äta, sova och skita.

Till slut meddelade Stalin att han gav med sig. Mao frågade: Men Jalta då? Stalin svarade: Åt helvete med Jalta. Stalin ville sen ha speciella ryska privilegier i Sinkiang och Manchuriet. Fyra månader senare utbröt Korea-kriget. Stalin spelade inte en oväsentlig roll, Mao ville inte ha ett krig på halsen. Landets ekonomi låg i ruiner efter årtionden av krig.

Såna här utomvärldsliga diskussioner kunde få 1960-talets tokvänster att ta ställning för eller mot Mao, för eller mot olika svenska Moskvaorienterade kommunistiska sekter. För de fanns en uppsjö av dom och dom förökade sig genom delning. En del gick med Mos lilla röda i fickan. Minns en som sade att det lyste av sanning kring den (?!?! ).

Såg en artikel av Anders Ehnmark, där han skrev att när Kina- / Albanienhysterin var som värst i tokvänstern, brukade Ehnmark och Guillou skämta med varandra och säga att om de här stenansiktena skulle få makten ( ingen av dessa sekter var ens kända för vanligt vettigt folk ), ja då skulle de bli tvugna gå i landsflykt.