Ingen målning kan fånga verkligheten. Nietzsche hade rätt då han krev: "Fullständigt sann mot naturen? Vilken lögn! Hur skulle naturen nånsin kunna spärras in i en målning?"
Nu är det larv-dags uti naturen. Förra årets generation av nässelfjärilar dör undan, den nya generationens ägg har blivit larver ( här ) som käkar för brinnande livet. En larv är i princip bara en käft med en enda lång tarm. De växer oupphörligt, går igenom sex stadier innan de hänger upp sig för att förpuppas. Här finns en video om det. Sen är det alltid lika fascinerande att se när de spinner sin egen kokong.
Kokonger kan vara svåra att hitta. Ett sätt är att dra på sig regnkläder, fälla upp kapuschongen för att sen, liggande på rygg, åla sig in i ett stort bestånd nässlor. Då lär man tydligare se alla kokonger. En intressant video om hur larver kan bete sig finns här!
Den biologiska bakgrunden till vad som sker i kokongen är intressant. Larvens gigantiskt effektiva käkmuskler begår nu harakiri, programmerat självmord. Apoptos. De behövs inte längre.
En dödsreceptor på muskelcellernas yta aktiveras, en kaskad av enzymreaktioner inleds och cellernas eget DNA bryts ner. Hos oss människor bildas 100 000 nya celler / sekund. Lika många måste elimineras. Om inte det fungerar är vi illa ute. Några av de för vårt liv och hälsa viktigaste apoptosmekanismerna återfinns i vårt immunsystem, det som ska försvara oss mot virus, mikroorganismer och parasiter.
Hos ett människofoster uppstår de första kroppshålorna genom apoptos. Fingrar och tår separeras från varandra genom att den mellanliggande vävnaden går i apoptos.
De forskare som kartlade apoptosens processer belönades med Nobelpris. Här finns pressmedelandet på svenska. Och för den som vill lära sig mer om ägg, larver och puppor finns den här länken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar