Ejdern är unik bland änder. Ofta tar mer än en hona hand om en jättestor kull med ungar. Forskarna undrar vad honorna vinner på samarbetet? Vilken relation har de till varandra? Är de släkt ( genetiska undersökningar på gång ) eller väljer de slumpvis sin kompanjon? Och går det bättre för de ungar som tas omhand om fler honor än en än för de som tas omhand om sin mamma?
Ejderungar är självförsörjande från första stund. De behöver inte matas utan bara lotsas till de ställen där maten finns. Det rör sig om märlkräftor, havsgråsuggor och amåkryp som håller till i grunt vatten på stenar och i tångruskor. I den mån det går försvarar honorna ungarna mot trutar, gäddor och andra predatorer.
En fjärdedel av ejderhonorna tar hand om sina egna ungar, ansluter sig inte till något kollektiv. Det gör däremot hälften av honorna. Forskarna har sedan färgmärkt ejderungar och på så sätt kunnat se hur honorna ställer och styr med ungarna så att de för det mesta ser till att ha sina egna ungar närmast sig själva. Dessutom strävar varje ejderhona efter att befinna sig så mitt i den stora ejderflocken av honor och ungar som bara möjligt.
På så sätt hamnar andra honor och deras ungar i periferin där de - enligt forskarna -troligen tjänstgör som ett slags "levande sköldar" mot omvärlden. Längst ut hamnar de ungar i som inte har någon egen mamma i gruppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar