För mig är livet en gåta utan svar.
Det är det däremot inte för Richard Dawkins, den brittiske evolutionsbiologen, en av vår tids allra skickligaste populärvetenskapliga författare.
Visst är det stimulerande att få träffa och lyssna till honom. Även jag är övertygad om att evolutionen är den bästa vetenskapliga förklaringsmodell vi känner till.
Men jag känner mig djupt skeptisk till Richard Dawkins andra sida. Hans anti-religiösa. Den har hamnat i diket.
Till bilden hör att han i tonåren var djupt troende. Han kan fortfarande läsa bordsbön om så behövs
( - Jag har inget emot att av och till säga idiotiska saker, förklarar han ). För den troende tonåringen Richard Dawkins var Elvis Presley´s frälsningssånger viktiga.
Men idag - i sin närmast fanatiska antireligiösa attityd - påminner hans attityd mest om en skämtteckning från tidskriften New Yorker.
Den som visar en karl som sent en kväll sitter uppe och hackar vid sin dator.
Fruns röst hörs från sovrummet: Ska du inte komma och lägga dig?
Karln svarar irriterad: Nej, jag kan inte .... Jag håller på med något viktigt.
Frun undrar: Vad då?
Karln: ... Folk på Internet har fel åsikter ....
Richard Dawkins är ute i samma omöjliga ärende. Att tro sig kunna bidra till mer än att förändra några enstaka individers syn på religion, tyder på bristande verklighetsuppfattning.
Dawkins uppskattade inte heller min fråga om inte hans attityd mest av allt tyder på hybris? Under kommande årtioden föds ju hundratals miljoner och de flesta lär bli religiösa och aldrig nånsin höra talas om Richard Dawkins?
Hans irriterade svar löd:
- Jag hoppas lämna denna jord efter att ha gjort den till en bättre plats att leva på.
Må så vara. Men en sådan måttstock kan tillämpas för att mäta upp det egna livet, enskilda inom den egna familjen och närmaste vänkretsen. Att tro sig om annat är bara en farlig illusion, ja kanske t o m en livslögn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar