Till minnet av Lilly

( Klicka på foto så förstoras det ) 

Hon var den av oss barn mest älskade kvinnan i släkten. Lågmäld, omtänksam, hade nära till skratt och kommenterade saker och ting hon ogillade med en suck och så ordet: … ”Huvaligen” …

Lilly levde hela sitt liv i Luleå, där hon först stod bakom disken i föräldrarnas bageri, sen arbetade som växeltelefonist fram till dess att hon gick i pension. Hon gifte sig aldrig, hade inga egna barn utan levde i en etta med kokvrå. Möblerad med föräldrarnas bohag.

Lilly var den första – och enda – i släkten som tog sig tid att svara på alla mina frågor om släkten, Lillys tre syskon, Lillys föräldrar och Lillys far- och morföräldrar. Hon hade ett digert fotoalbum plus brev från släkten.

Det hon gång på gång återkom till var berättelsen om sin mamma Saras liv och leverne. Hon såg upp till henne.

Om hur den stora missväxten 1867 – 68 splittrade Saras föräldrahem som låg i Ersmark utanför Skellefteå. Hur Saras föräldrar tvingades från gården, mamman dog och pappan blev fattighjon.

Jag har hittat bouppteckning efter Saras pappa och hur han klarade sig – han bodde i en vedbod plus sidokammare - övergår mig fattningsförmåga.

Han dog utfattig, hade bara skulder som byborna i Ersmark efterskänkte.

Alla de tolv barnen skingrades. En av sönerna, Petter, gick till sjöss och det sista man vet om honom är när han mönstrade av i Hull i England. En annan av sönerna tog sig ända till Australien där han sedan fick jobb som färjekarl i hamnen. Han lockade ner en syster som sen gifte sig och hennes brev och foton finns bevarade än idag.

Lillys mamma Sara då? Den beundrade och ständigt hårt arbetande? Jo, Sara fotvandrade till Luleå där hon tog anställning som piga och gifte sig med en brevbärare.

Inom loppet av fem år förlorade sedan Sara man och två barn i ”stryparsjukan” och kräftan. Några år senare träffade Sara en bondson från över-Luleå, Erik, som jobbade på bageri. De gifte sig och fick fyra barn.

Hela familjen höll på att stryka med i 1887 års stora stadsbrand i Luleå. De öppnade sedan eget bageri där barnen arbetade.

Under 1^:a världskriget drabbades bagarierna av ransoneringar och restriktioner. Staden översvämmades också av flyktingar – inte minst från Ryssland.

Sonen John tog tjänst vid järnvägen och såg där bl a till att brödleveranser till Malmfälten kom fram. Efter krigsslutet gifte sig John, men förlorade sin första fru i kräfta efter bara något år. Efter det började John supa. Han dog påkörd av en bil.

Lilly, Nanny och Anna fortsatte i bageriet så länge mamma Sara orkade arbeta efter pappa Eriks död. De skötte också bageriets hästar och grisarna på bakgården. Sen gick barnen olika vägar. Nanny vill något annat än att stå bakom en bageridisk och tillhörde de första i Luleå som skaffade sig sköterskeutbildning. Lilly blev växeltelefonist tillsammans med systern Anna. De levde tillsammans tills Anna dog i en hjärtattack.

All detta – och mer därtill – berättade Lilly. Om släktingar som försvann till USA och Finland, om sitt eget liv och intressen.

När jag senast var i Luleå i stadsarkivet, trodde jag knappt mina ögon då jag där hittade Lillys eget lilla fotoarkiv! Ett urval som Lilly ville bevara till eftervärlden. Bl a ett på den lilla fiskarestuga som familjen hade på en ö i Luleå skärgård. Dit tog de sig med båt och fiol för att koppla av och fiska när arbetet så tillät. Det är den stugan som syns på fotot ovan. Tänk om bilder kunde tala .... Jag hittade aldrig några uppgifter på vilken ö stugan låg. Lilly blev 103 år gammal. Puss på dig Lilly!