Vackert

Du klagar, men du klagar dumt,  min gamla hedersvän! Ditt öga ser allt så skumt,
som om det grott igen! Vad är det som ditt sinne stämt ned, jag det ej förstå. Du är ju född, att börja med, och det är vackert så. 

Var gång du dig i spegeln sett, så såg du väl däri, att dig en sällsam ära skett, att du fått männska bli? Mot larv och insekt är du en sol att se uppå: du är av Adams stolta släkt,
och det är vackert så. Vår jord tar hand om vår person från början och till slut:
är man ej född med pretantion, så kan man slå sig ut. 

Om du i skogen gör en titt, så kan du lita på, att du har svamp och blåbär fritt, och det är vackert så.

Har du ej gratis fått förnuft att bruka som du vill, och dito vatten sol och luft? Och snö och månsken till? När se´n du en förnyad hud vart sjunde år lär få, jag tycker, det är vackert så. Och när du till slut har andan mist, och du är kroppen kvitt, en himlafärd du gör till sist, som du får kostnadsfritt. Vem vet kanske en skönhet då, som du ej tänker på, 

skall till din grav med rosor gå, och det är vackert så.