2015-05-15

Om lösöret i våra skallar. T ex om kristendom och sex



Det finns ingen sysselsättning som är obetydligare och mer krävande än att underhålla och granska sina egna tankar. Naturen har ju på gott och ont utrustat oss med konsten att meditera. Finns det någonting som vi kan syssla med så ofta och så länge som det? Någon annan slags verksamhet som vi kan ägna oss åt lika ofta och lika lättvändigt? Var som helst och när som helst? Utan att någon annan har en susning om vad som sker? Och hur lätt våra tankar sätts igång? Av arbete, möten - ja alla slags göranden och låtanden -  så pang. Bara några upplevelser och reaktioner så sätts meditation och omdömet i arbete.

Som när vi hör tokiga myter berättas! I mitt fall råkade jag höra en kristen fundamentalist återge den rena myten om den himmelska och gudomliga familjen vars sexuella relationer och vars syn på funktionen av våra reproduktionsorgan är minst sagt förbryllande? I alla fall för alla upplysta personer? Gud Fader skickar i alla fall ut en luftburen helig ande för att den i en jungfrus livmoder skulle inplantera ett embryo? Jösses,vilken skillnad mot den klassiska grekiska mytologin där gudarna fullständigt ohämmat levde ut sina sexualliv. De betedde sig som folk gör. Och mot den bakgrunden är berättelsen om storken som barnleverantör en sant kristen historia. Ren och obefläckad. Allt för att leda barnens nyfikenhet på villospår.

Storken återfinns förresten i de flesta kulturer. Från Kina i öster till oss här i väster. I den gamla fornegyptiska mytologin symboliserades vår själ - "ba" - av en fågel med människohuvud. Ibland en stork. I den klassiska grekiska mytologin förvandlade Hera av jävelskap Gerana till en stork med kidnappningar av barn som följd. Och i den gamla nordiska mytologin sågs storken bl a som en symbol för släktens sammanhållning. Höner, som enligt den poetiska Eddan, var med och skapade Ask och Embla, de första människorna, lär ha dyrkat storken ... eller själv ha varit det.

Tänk vad man kan fylla sin skalle med lösöre? Nej, då ger det mig mer att slå följe med den som vanligt eminente Oxfordproffessorn Diarmaid MacCulloch på resa mellan sambanden mellan olika kristna trosföreställningar och sex.

Inga kommentarer: