Skäggmesen fladdrar vidare ...

Klicka på fotot så förstoras det

Vad 3 400 år gammalt hår + tänder + naglar + kläder berättar

Klicka på fotot så förstoras det. A new study of the 3400-year-old chemical isotopes, along with more conventional archaeological evidence. Conclusions of scientists who recently analyzed the teeth, fingernails, hair, and clothes of the Egtved Girl, so named for the Danish village where archaeologists first discovered her in 1921.The study is highly unusual, in the way that it brings together chemical tracers from a number of tissue types to reconstruct the life history of a single individual.

Strontium occurs naturally in soil and rocks and usually enters the body in water we drink. The ratio of two of its isotopes—strontium-87 and strontium-86—varies depending on soil and geology and can be used to make informed guesses about where people or animals originally came from. Researchers usually look at teeth, which absorb the element when an individual is very young and whose strontium ratios do not change after about 3 or 4 years of age.

In the case of the Egtved Girl, the team had not only her teeth, but also her hair, fingernails, clothes, and the ox hide on which her body was resting in the coffin, as well as the teeth and cremated bones of the child buried with her in a small box made of tree bark. (The girl’s uncremated bones did not survive the waterlogged, acidic environment in which the coffin was found.)

To figure out where the girl came from, the researchers first analyzed strontium in one of her molars and found a ratio noticeably higher than that typically found in Denmark; a small, dense bone from the rear of the child’s skull that had survived cremation produced a similar ratio. The team concluded that both the girl and her child had spent their earliest years outside of Denmark, likely in the Black Forest area. This fits earlier archaeological evidence—from Bronze Age settlements, burial mounds, and the exchange of artifacts such as swords—that the peoples of Denmark and Germany had formed alliances between chiefdoms that probably involved intermarriage. Här. 

En miljard år gamla gener utbytbara men fortfarande desamma ...

Om man tar jäst och en människa så får vi gå en miljard år bakåt i tiden för att hitta vår sista gemensamma anfader. Aashiq Kachroo vid University of Texas i Austin har nu först plockat ut de 414 gener som vi delar med jäst, sen ersatt dom med motsvarande gener från oss människor. Och se på fasen - jästen fungerar som den ska. Allt enligt Science ( här ). Sånt här kan ju få en att börja fundera. Fråga inte bara på vad ...  Men en sak är klar. Jag har barnasinnet kvar som kan häpna och förundras över saker och ting som dessa.  

My Ukraine by Chrystia Freeland

Här 

Ryska soldater i Ukraina - både frivilliga och ditkommenderade

Under kalla kriget - då i solidaritet med östeuropas dissidenter - läste jag några av deras mest populära författare. För att få skratta åt de satans kreaturen som Palme sade. Det rörde sig fr a om komikerna Slawomir Mrocek och Vladimir Vojnovitj. Deras grova blandning av humor och dagspolitiska karikatyrer fångade samtiden. Jag samlade också på politiska skämt. Fr a ryska. Nästan alla - vare sig skämten kom från Tjeckoslovakien eller Polen eller Jugoslavien - handlade ju om Ryssland.
Saknar Putinskämt även om jag då och då hittar några. Får se om ryssarna kan förse mig med nya när vi ses på på tisdag? För skämt behövs.
Läser nu om delar av "Frontline Ukraine" av Sawka ( här ) för det är ingen lättsmält karamell. Hans bok får f d skicklige svenske Moskvambassadören Sven Hirdman att framstå som en mycket optimistisk person. Bara det att Hirdman fick vara kvar i Moskva i tio år säger en del.
I alla fall så finns här två bra Ukraina-artiklar. Den första ( här ) är en intervju med en skadad men frivillig rysk soldat. Naturligtvis från Novaja Gazeta. Den andra ( här ) från tyska Die Welt - ett återgivande av en intervju som även den urpsrungligen kommer från Novaja Gazeta - som f ö varnats av ryska staten för att "sprida extremism" - och den intervjun återger vad två bittra ryska soldater har att säga om sitt land och sina befäl när de nu tillfångatagits i Ukraine. Bägge hade ditkommenderats. Och allt detta medan Sverige deltar i en övning med NATO som bl a ska minera en kort sträcka av Blekingekusten. Liberale Kristian Gerner skriver i Axess ryska temanummer här.  Han gör mig kluven. Å ena sidan vill jag ha hans kunskaper, å andra sidan ställer jag mig frågande inför mycket han säger. För visst har dagens EU en klart geopolitisk sfär med en lika tydlig intressesfär?
Allt medan jag återigen ger mig av utomlands på nästa jobbresa.

Afrikansk konst 7 000 - 10 000 år gammal

I hjärtat av Sahara ligger Tenere-öknen. Här på sluttningen mot bergen ligger Dabous och en av världens vackraste exempel på hällristningar. Visst - vi har världskonst utslängd på hällarna i Tanum i Bohuslän, men den i Dabous är kanske 10 000 år gammal? Eller 7 000? Det som slår en både betydelsen, storleken, skönheten och tekniken. De rör sig om två giraffer i naturlig storlek. En stor hane och en mindre hona. Hanen har gjorts med hjälp av flera olika tekniker. De har antagligen varit färgade. Naturligtvis såg de som levde före oss även de giraffer slåss. Och fascinerades som vi ...

Den uteblivna uppgörelsen med 1968 års vänster

Klicka på bilden så förstoras den. The Wilson Center’s History and Public Policy Program unveiled the Chinese Foreign Policy Database, an online resource containing nearly 1,500 declassified documents on the international relations of the People’s Republic of China (PRC) since 1949. Här. 

Materialet kan t ex med fördel ställas i relation till den svenska tok- och grönsaksvänsterns vålds- och Kinadyrkan. Här. De förvaltade både glatt och sorglöst 1930-talets totalitära tradition. Men, nota bene, inte bara tokvänstern har dragits åt det våldsromantiska hållet. Dagens svenska Putinvänner och NATO-anhängare vurmar även de för våld. Staffan Heimerssons artikel i AB utgör ett lågvattenmärke av det slaget. Här. 

Documents in the new database--the vast majority available with English translation--include diplomatic cables, high level correspondence, meeting minutes, and other internal documents retrieved from dozens of archives around the world. Over 600 records from the now-closed Chinese Foreign Ministry Archives in Beijing are included.

The Chinese Foreign Policy Database presents a wealth of new information, including a compelling timeline of major events in China’s foreign relations, and more than 25 curated collections focusing on topics such as China’s alliance with North Korea, the 1962 Sino-Indian War, the tumultuous Cultural Revolution, and the rise and fall of communist solidarity between China and the Soviet Union.

Den kinesiska drömmen

Vad denna personliga dröm handlat och handlar är svårt beskriva. Vem väckte den? Sven Hedin? Apkungen? 
I alla fall reste jag 1987 till Kina första gången. Med buss från norra Pakistan längs Karakorum Highway över Höga Pamir med bergspass på 4 800 m ö h. Fick släng av bergssjuka. Sov i hönshus, drack whiskey med kinesiska gränsvakter, bråkade med kineser som försökte stjäla min utrustning, besökte nomadernas yurtor omgiven av kameler och yakar. Pojkdrömmen gick i uppfyllelse. 
Inte minst då vi kom till Kashgar och där hamnade på världens största bondmarknad dit 10 000 tals bönder sökt sig för att sälja vad bönder köper och säljer. På det följde den ena resan på den andra till Kinas alla hörn. För det mesta ensam. I bland i sällskap med forskare. Varje resa gav nya inblickar. 
Lärde känna en författare som slog upp sitt hem på vid gavel. Träffade kompisar, konstnärer, soldater och bjöds till bröllop och middagar. Under bilresorna kors och tvärs satt vi och sjöng. När vår reportoar tog slut tog hans mamma och fru vid. Med folksånger. Så under några årtionden fick jag följa Kinas förvandling. I städerna som i denna utmärkta dokumentär om Datong. Här. Dit tog vi en gång tåg från Beijing. En resa vi aldrig glömmer. Jag längtar faktiskt tillbaks ... 

Om lösöret i våra skallar. T ex om kristendom och sex

Det finns ingen sysselsättning som är obetydligare och mer krävande än att underhålla och granska sina egna tankar. Naturen har ju på gott och ont utrustat oss med konsten att meditera. Finns det någonting som vi kan syssla med så ofta och så länge som det? Någon annan slags verksamhet som vi kan ägna oss åt lika ofta och lika lättvändigt? Var som helst och när som helst? Utan att någon annan har en susning om vad som sker? Och hur lätt våra tankar sätts igång? Av arbete, möten - ja alla slags göranden och låtanden -  så pang. Bara några upplevelser och reaktioner så sätts meditation och omdömet i arbete.

Som när vi hör tokiga myter berättas! I mitt fall råkade jag höra en kristen fundamentalist återge den rena myten om den himmelska och gudomliga familjen vars sexuella relationer och vars syn på funktionen av våra reproduktionsorgan är minst sagt förbryllande? I alla fall för alla upplysta personer? Gud Fader skickar i alla fall ut en luftburen helig ande för att den i en jungfrus livmoder skulle inplantera ett embryo? Jösses,vilken skillnad mot den klassiska grekiska mytologin där gudarna fullständigt ohämmat levde ut sina sexualliv. De betedde sig som folk gör. Och mot den bakgrunden är berättelsen om storken som barnleverantör en sant kristen historia. Ren och obefläckad. Allt för att leda barnens nyfikenhet på villospår.

Storken återfinns förresten i de flesta kulturer. Från Kina i öster till oss här i väster. I den gamla fornegyptiska mytologin symboliserades vår själ - "ba" - av en fågel med människohuvud. Ibland en stork. I den klassiska grekiska mytologin förvandlade Hera av jävelskap Gerana till en stork med kidnappningar av barn som följd. Och i den gamla nordiska mytologin sågs storken bl a som en symbol för släktens sammanhållning. Höner, som enligt den poetiska Eddan, var med och skapade Ask och Embla, de första människorna, lär ha dyrkat storken ... eller själv ha varit det.

Tänk vad man kan fylla sin skalle med lösöre? Nej, då ger det mig mer att slå följe med den som vanligt eminente Oxfordproffessorn Diarmaid MacCulloch på resa mellan sambanden mellan olika kristna trosföreställningar och sex.

Om längtan till Italien

Lär känna någon annan än dig själv

Det sägs att man inte ska nagla fast sig vid sina egenheter och sitt temperament? Lätt sagt. Är något annat överhuvudtaget möjligt? Utan helhet blir man väl ganska egendomlig? Ändå är ju vår utan tvekan viktigaste förmåga den att kunna anpassa oss till olika livsformer. För det mesta en tillgång, men lika väl även en förbannelse. Egenskapen kan ta sig fruktansvärda uttryck ( Lyssna här på Göran Rosenbergs funderingar kring ämnet ).

De flesta av oss som inte tillhör samhällets olycksbarn är och vill av nödvändighet vara bundna till ett tryggt levnadssätt. Ändå drömmer de flesta om ett annat liv. Vardagen kan kännas trång. Som Ivar Lo sade: "Människan är en drömmare som går i ett par skor".

Vem har inte frågat sig vad som är meningen och om man själv lever? Eller går omkring i ett par skor och drömmer om att få känna sig levande igen? För de människor som berör oss, gläder och inpirerar oss, är ofta de som äger motsatsen: mångfald och rörlighet.

En av dom har sagt: -"Om jag kunde leva om mitt liv, fostra mig själv på mitt eget sätt, skulle jag inte vilja leva så att jag inte kunde lämna det, komma ur det. Varför? Jo, för att livet är så ojämnt, så oregelbundent och så mångformigt och ständigt i rörelse. Och jag tror att kan man inte känna att det är så man lever, så kommer man i konflikt med sig själv, blir inte sin egen vän? Än mindre blir man herre i sitt eget hus."

Vad man då blir? Nog mest sin egen slav. Om man bara går på i egna upptrampade fotspår och är så fångad av sig själv och sitt att man inte kan slå in på nya okända vägar?

Grattis David! Och tack för allt!

Den 8 maj fyllde han 89. Arbetar för fullt. Just nu i USA. Han har sedan några år tillbaka fått pacemaker och nya knän.
Beskriver fortfarande sig själv som en ganska osympatisk figur som han helst vill slippa tala närmare om. De flesta i hans omgivning har svårt att förstå vad han syftar på, men David vet naturligtvis bäst vad han syftar på och vad som rör sig inombords. Han är ju människa.
Ett stort och varmt tack för allt!
Ganska ofattbart - men inspirerande - att han behållt sin vitalitet genom åren? Eller tvärtom. Det är nog tack vare att han hållt fast vid vad som gör honom levande! Ett liv utan intressen blir tomt.
För den som vill finns boken "Your inner fish" att läsa. Den beskriver i detalj det David Attenborough klarar av på några minuter. Och ger dig roliga tankar under dina simturer. Imorse slog jag badvakterna med förvåning då jag mitt under simturen började skratta högt åt mina egna fisktankar.

Afrikanskt besök

Vi har storfrämmande utanför vardagsrumsfönstret. Rödsjärtar. Jösses vilken aktivitet! Fortfarande ligger några fällda tallar och björkar på marken vilket ger dom utmärkta utkiksposter. Och vad de fångar. Insekter av alla de slag. Fotot taget av Jerzy Strzelecki. Mycket arbete nedlagt för att fånga allt detta på bild. Klicka på bilden så förstoras den!

Sickna gäddor ...

Att både växt- och djurarter utvecklar speciella egenskaper för att de lever på olika platser vet vi. Det gäller även en rovfisk som gäddan, som kan bli 20 år, 130 cm och väga 25 kilo. Den finns överallt. I sjöar, åar, älvar och Östersjöns brackvatten. 

Dom som lever i Östersjön använder två olika lekstrategier. En del tillbringar hela sitt liv i havet. Andra vandrar som laxen. På våren simmar de upp i åar och våtmarker för att leka. Ynglen stannar några veckor i sötvatten innan de simmar ut i havet för att där växa sig stora. Efter tre till fyra år återvänder de för att fortplanta sig till samma vattendrag där de föddes.

Nu har forskare fångat och mätt över 4000 vandringsgäddor - inte illa - från fem vattendrag i Kalmarområdet. Resultaten visade att gäddor från olika lekområden var olika stora. Studier av ’årsringarna’ i skelettdelar visade att gäddor från olika bestånd vuxit olika fort. 

Sedan födde forskarna upp gäddor i laboratoriet för att ta reda på om skillnaderna var ärftliga och inte ett resultat av att exempelvis födotillgången skiljde sig mellan lekområden. Man har tidigare trott att det är de individer som växer snabbast när de är unga som senare också blir riktiga stora. Forskarna upptäckte istället att gäddor som växte långsamt i början av livet blev ovanligt stora som vuxna.

Slutsats? Hur viktigt det är fortsätta arbetet med att restaurera vattendrag och våtmarker där fisken kan vandra upp för att leka. 

Tro bygger på erfarenhet ...

Till de som reagerat på bloggen "Ur spår". Här. Tro bygger på erfarenheter och ingenting annat.

Sven Hirdman om Ukraina

Sven Hirdman är ett salt. Erfaren och öppen. Klassisk svensk diplomat. Lyssna och lär ... För den som vill fördjupa sig mer i hans föreställningsvärld finns här hans debattartikel om NATO. Och här en artikel om de ryska banden till Ukraina.  Och slutligen här en intervju. Han har naturligtvis sina belackare. Inte minst Mats Johansson i SvD, som påpekar att Hirdman sitter i styrelsen för den ryska statens institut för internationella relationer (MGIMO), som representant för Ingvar Kamprad.  Ordförande är utrikesminister Sergej Lavrov, representant för Putin.

Ur spår ...

Den som drabbats av kärlek vet en del om hur ens sinnestillstånd förändras. En annan typ av förändringar sker då vi är missnöjda, drabbas av religiösa upplevelser eller konstverk, musik, film eller litteratur. Eller då vi kommer på en praktisk lösning av ett svårt problem - vetenskapligt, tekniskt eller vardagligt.
De som drabbas av vad de kallar för religiösa upplevelser - tror sig ha varit i kontakt med högre makter - drivs än längre in i ett förändrat sinnestillstånd. Dels gör dessa upplevelser säkert det egna livet roligare, man är ju i kontakt med Gud vet vad? Och både syner, hörselupplevelser och kroppsliga reaktioner spelar in. Ökar den inre cirkusen.
Allt tecken på att man inte varit sig själv utan varit på besök eller fått besök av något annat. Något "högre", "sannare" än den vardagliga verkligheten.
Upplevelsen beskrivs ofta som splittrad. Kan väl knappast bli något annat om man tror sig stå i kontakt med andar, änglar, väsen av allehanda slag. Onda som goda.
De som upplevt sånt här säger sig ofta ha upplevt ett underverk. Även det måste vara kul kunna säga. En del tror sig därmed också ha fått förmågan att kunna bota sjuka, påverka andras liv och leverne, sia om framtiden, skada eller hota motståndare, ja t o m kunna påverka väder och vind.
Till detta kommer sedan beteenden av olika slag. Offer, ljus, musik, dans, rökelse, fasta, pengagåvor och inte sällan - i alla fall i kristna kretsar - ett mer eller mindre öppet fördömande av erotik. Ganska bissart. Luther föreslog ju två samlag per vecka för att män och kvinnor inte skulle brinna i köttet. Och Jesus var inte heller en tråkmåns. Han förvandlade ju vatten till vin. Och det rörde sig inte om några små mängder precis. 400 eller 600 liter beroende på hur man räknar. En folklig dröm gick i uppfyllelse, Vilket party ...  och sedan dess är vinet centralt i kristna ritualer.
Sen har vi alla lagar och påbud av varierande slag. Inte minst moraliska. Också alla hemligheter, En del tål dagens ljus och kan spridas bland folk, de invigda, medan andra hemligheter hålls inom än snävare kretsar. Den förvrängda religionen.
Men det finns naturligtvis en annan inre verklighet som varken skapats av lagar och religioner, utan finns hos de som kan stå upp utan hjälp och som har vuxit fram inom dem ur deras egna rötter och egen erfarenhet. Ur frön från det förnuft som finns inplanterat i varje människa, om de inte avviker från att stå ut med att lära känna sin egen karaktär? Nog nu ... Nu står vi vid stupet.

Också ett sällskap ....

Böcker är den bästa proviant jag har funnit för min resa genom livet och jag beklagar de människor som lever utan dem. Härhemma drar jag mig lite oftare in i mitt bibliotek, där har jag allt inom räckhåll och kan leda mitt hushåll.
Där sitter jag ovanför ingången och tittar ner på trädgården, hönsgården, borggården och nästan alla delar av mitt hus. Där bläddrar jag i än den ena än den andra boken, utan ordning, plan och sammanhang; ibland drömmer jag, ibland antecknar jag de här infallen eller dikterar dem, gående fram och tillbaka.
Biblioteket ligger två trappor upp i ett torn. I bottenvåningen ligger mitt kapell, en trappa upp ett sovrum med ett angränsande rum där jag ofta sover för att vara ensam. Ovanför det ligger ett stort omklädningsrum. Förr i tiden var det den onyttigaste delen av mitt hus. Här tillbringar jag nu de flesta av mitt livs dagar och de flesta av dagens timmar. Jag är aldrig där på natten. Bredvid biblioteket ligger ett rätt elegant litet rum där man kan elda på vintern och vars fönster släpper in ett behagligt ljus.
Mitt bibliotek är runt till formen; det finns bara en rak vägg och där står mitt bord och min stol.  Genom att väggen är rund ser jag i en enda blick alla mina böcker, som står ordnade på fem hyllplan vilka löper hela vägen runt.
Man har fri och vidsträckt utsikt åt tre håll, och rummet har sexton fot fri golvyta rakt över. På vintern är jag inte där lika regelbundet, för mitt hus ligger som namnet anger på en kulle, och inget rum är dragigare. Jag gillar att det ligger litet svårtillgängligt och avsides, det är bra för motionen och
det håller folk borta. Här har jag min egentliga boning. Här försöker jag ha oinskränkt herravälde och undandra denna enda vrå all gemenskap med både hustru, barn och andra medborgare.

Hur många ryssar stupade i andra världskriget?

1991 uppgav Michail Gorbatschow att 25 miljoner stupade. Soldater och civila.
I samband med den japanska kapitulationen 1945 cirkulerade uppgifter om att Röda Armén under åren 1941 - 45 förlorade 6.2 miljoner soldater, att mer än 15 miljoner skadats, att 4.4 miljoner saknades eller tagits som krigsfångar, att 4 miljoner lämnat armén p g a sjukdom. 

Om dessa uppgifter var korrekta innebär det att av totalt 29.6 av Sovjets totalt 34,5 miljoner mobiliserade män och kvinnor, 84%, skulle ha dödats, skadats, tillfångatagits eller entledigats. Till detta ska läggas 17 miljoner civila offer. 

Under 1990-talet öppnades de ryska arkiven för ryska och västerländska forskare. Då cirkulerade bl a uppgiften att totalt 26 miljoner ryska soldater dödats och 24 miljoner civila. Totalt skulle 40 miljoner ha förlorat livet. Få bedömde uppgiften som trovärdig.  

I sitt hemliga tal 1956 till kommunistpartiet i februari 1956, då Nikita Chrustjov inledde sin avstalineringspolitik, angav han en rad skäl till att Sovjet förlorade så många män och kvinnor. Under 1930-talet lät Stalin avrätta 3 av 5 marsalkar,  9 av 10 generaler och 8 av 10 överstar, 57 av 85 armékommendanter, 110 av 195 divisionskommendanter. Detta menade  Chrustjov bäddade för de ryska nederlagen. Armén saknade ledning. Under 1941 / 1942 ställdes dessutom 1 miljon av Röda Arméns soldater inför krigsrätt åtalade för feghet eller ideologisk avvikelse. 157 000 dömdes till döden.

Men den avgörande förklaringen till de oerhörda ryska förlusterna är det tyska förintelsekriget mot Sovjet ( här ). Det ryska folket skulle förvandlas till arbetsslavar, ryska storstäder som Leningrad och Moskva utplånas och ryska judar förintas. 

Enade vi stå, söndrade vi falla. Moskva 2005 och 2015

Så här såg det ut i Moskva år 2005 då de allierade firade den gemensamma segern över nazi-Tyskland. Putin och bl a Bush sida vid sida. Idag firas inte denna betydelsefulla seger gemensamt. Ockupationen av Krim och invasionen av Ukraina omöjliggör något sådant.
Men Rysslands nya allierade är på plats. Inte minst Kina. Både med sin ledare Xi Jinping och så för första gången med paraderande kinesiska soldater.
Ryssland och Kina inleder också inom kort en gemensam flottmanöver i Medelhavet. Och naturligtvis slöts nya ekonomiska avtal med Kina. Här finns Putins tal.

Om ensamhet

En del av oss är slutna, tillbakadragna och inåtvända. Min läggning går ut på att försöka få kontakt. Vara utåtriktad och ganska öppen. Den ensamhet som jag gillar samlar känslor och tankar, begränsar och reducerar bekymmer och oro, Jag ogillar förpliktelser. Vill göra det som faller mig in. Inte gentemot människor utan mer vad gäller arbete.
Om jag är ensam öppnar jag mig mer, vänder mig mer utåt och tar itu med sånt som spontant dyker upp ur mitt inre. Men visst har jag ett begränsat umgänge. Åldern gör det naturligt att dra undan sitt allt mer besvärliga jag för omvärlden. Är det dags för att krypa in i sitt skal som sköldpaddorna? Iaktta människorna utan att klamra sig fast vid dem? Det vore illa när det med ålderns rätt börjar gå utför. Så länge krämpor hålls på mattan finns det även en ljuvlig ensamhet. Bland djur och i natur. Bland konst, litteratur och musik.

Myter om de allierade och andra världskriget

I Tyskland uppmärksammas krigsslutet på många intressanta sätt. ZDF visar nu på lördag en dokumentär om de allierades krigsförbrytelser mot tyska soldater. De rör sig tyvärr om de alltför i krigssammanhang vanliga excesserna med skalper och avskurna könsorgan som troféer.
Även de amerikanska truppernas våldtäkter - uppskattningsvis 190 000 - tas upp. Här. Lika gräsliga som de ryska om än mindre till antal.
En av Tysklands främste historiker på Hitlerstaten, Götz Aly, har satt fart på den tyska debatten genom att uppmana Berlinborna att gå man ur huse den 8:e maj och bege sig till det ryska krigsmonumentet med blommor i händerna för att närvara vid den musikaliska högtid som där äger rum. Här. Gamla östtyska officerare lär sluta upp.
Vi känner till omfattningen av den japanska arméns tvångsrekrytering av kvinnliga sexslavar - de tvingas "betjäna" 100-tals män per dag. Jag har träffat och intervjuat sydkoreanska sexslavar om detta.  Men hur många känner till de allierades sexslavar? Här.
Frankrike sägs ha förvandlats till en gigantisk bordell. Här.
En amerikansk forskare, Mary Louise Roberts, drar nu sitt strå till stacken med "What Soldiers Do. Sex and the American GI in World War II France". Här. Hon intervjuas här om boken. Hon har knappast gjort sig populär i det vulgärpatriotiska USA.
Den som vill kan sen fördjupa sig i de känslor som fanns mellan de olika allierade ländernas trupper. Gissa? Amerikanen Paul Fussel, som deltog i kriget, tillhör de som skrivit bäst och mest balanserat om detta. Här. 
-"Glöm inte att andra världskriget mot nazismen fördes av ett rasistiskt USA", berättade Ivan Houston för mig. Han fick slåss i en separat afro-amerikansk enhet. Här. När de återvände hem till USA förvägrades de afro-amerikaner som flugit bombplan under kriget arbete i civilflyget.
Så här kan jag hålla på ... Slutsats? Att jag mer och mer imponeras av den tyska debatten. Den liknar inget annat jag tagit del av. Det enda möjliga sättet att förhålla sig till landets abnorma historia. Vare sig det gäller den egna skulden eller de allierades.

Rysk patriotism lika vulgär som amerikansk

Går det att bota en dödssjuk konflikt som den i östra Ukraina? Eller blir då den sjuka bara sämre? Det mesta tyder på det. Båda sidor rustar för fortsatta strider. Enligt bedömare är det bara en tidsfråga innan det börjar på nytt. Ingendera sidan försöker efterleva det avtal som kallas Minsk II.
Putin och ryska media blir alltmer amerikaniserade. Patriotism, religion, lögner och vulgaritet sitter i högsätet. Den ryska masskulturen liknar den amerikanska. Den ryska statstelevisions rysk-ortodoxa patriotism har sin motsvarighet i USAs Fox News, båda är medel för social kontroll. World Press Freedom Index placerar idag Ryssland på 148:e plats av 180 länder. Ukraina är hamnar på 127:e plats. Här.

Merkel, Putin och tysk diplomati på högsta nivå

Nej, det är inte omöjligt för människor från skilda länder med vitt skilda synsätt och åsikter att umgås och visa varandra respekt. Man kan tro det när man följer medias undergångsrapportering. 

Låt oss som exempel ta Angela Merkel och Tysklands diplomatiska agerande inför 70-årsminnet av befrielsen av Tyskland från nazismen. 

Putin bjöd in henne plus en rad andra västliga regeringschefer att närvara vid den stora ryska seger- paraden nu den 9^:e maj. Merkel skulle då, som hennes föregångare Schröder gjorde för 10 år sedan, stå på Röda Torgets tribun vid sidan av Putin och hälsa paraderande ryska trupper och passerande flygplan. Det är nu inte möjligt dels p g a Rysslands ockupation av Krim, dels p g a den ryska invasionen av Ukraina. 

Merkel föreslog därför ett ”annat format” som det heter på diplomatspråk. 

Den 10^:e maj, dagen efter segerparaden, flyger Merkel i spetsen för en liten tysk delegation till Moskva för att bl a lägga ner en krans på den okände soldatens grav. Sedan följer middag med Putin och en gemensam presskonferens.

Redan nu på torsdag reser Tysklands utrikesminister Steinmeier till Ryssland, närmare bestämt till Wolgograd / Stalingrad, där han tillbringar dagen med den ryske utrikesministern Lawrow.
De ska bl a diskutera bygget av en gemensam rysk-tysk krigskyrkogård. Steinmeier ska senare på kvällen närvara vid den konsert då Wolgograds / Stalingrads symfoniorkester tillsammans med den tyska symfoniorkester från Osnabruck uppför Schostakowitschts 7^:e symfoni, den s k Leningradsymfonin ( här ), som började komponeras 1941 och tillägnades det ryska folkets kamp mot den tyska nazismen. 

Ett uruppförande kommer också att ske av ett stycke som tillägnas alla som stupade i andra världskriget. Den tyska orkestern reser sedan vidare till Kiev i Ukraina och Minsk i Vitryssland.

Den 8^:e maj högtidlighålls BEFRIELSEN av Tyskland i den tyska riksdagen i Berlin. För 30 år sedan höll den dåvarande förbundspresidenten Richard von Weizsäcker det kanske viktigaste talet i hela Tysklands efterkrigshistoria. Bl a sade han att ”vi led inget nederlag – vi befriades” ( hela Weizsäckers tal finns här, en engelsk översättning här ).  Bakgrund ges här. 

Under 30 år har jag haft förmånen att få resa runt i världen. Ett 70-tal länder. Var jag än befunnit mig har jag alltid försökt hinna med att besöka viktiga krigsskådeplatser och söka upp ögonvittnen. Det må ha gällt Hiroshima / Nagasaki / Okinawa i Japan, Nanjing och Kunming i Kina, Pearl Harbour i USA eller krigsskådeplatser i både väst- och östeuropa. överlevande från KZ-läger, f d soldater eller officerare från olika länders arméer, flotta eller flyg.
Ibland känner man inte igen sig själv. Allra minst då verkligheten springer ifatt ...   

Vincero Pucini

Putin om "russkiy mir" 1994

In 1994 in St. Petersburg, Russia, a short, thickset man — apparently a sidekick of the city’s mayor — suddenly piped up.
Russia, he said, had voluntarily given up “huge territories” to the former republics of the Soviet Union, including areas “which historically have always belonged to Russia.” 
He was thinking “not only about Crimea and northern Kazakhstan, but also for example about the Kaliningrad area.”
Russia could not simply abandon to their fate those “25 million Russians” who now lived abroad. The world had to respect the interests of the Russian state “and of the Russian people as a great nation.” The name of this man was Vladimir V. Putin, and we know exactly what he said in 1994 because the organizers, the Körber Foundation of Hamburg, Germany, published a full transcript ( här. Putins inlägg börjar nederst på s 37 ).
For the phrase “the Russian people,” the German transcript uses the word “volk.”
Mr. Putin seemed to have, and still has, an expansive, völkisch definition of “Russians” — or what he now refers to as the “russkiy mir” (literally “Russian world”).
The transcript also records that Timothy Gordon Ash teased out the consequences of the then­obscure deputy mayor’s vision by saying, “If we defined British nationality to include all English­speaking people, we would have a state slightly larger than China.”

Minnen ... och geografi

Det gäller att välja den geografiska punkt varifrån ens liv kan betraktas. Se vad som blev kvar medan en del av oss gick vidare. Egentligen är det obegripligt. Men tack för klapp och klang, sång, dikt, boken om vårat liv, telefonsamtal och sist men inte minst alla de barn- och ungdomsminnen som Ps storlomsgåva väckte! Och nog vet vi var den geografiska punkt ligger varifrån vi kan betrakta våra liv ...

Berlin, riksdagen och andra världskrigets slut

Den som idag besöker riksdagshuset i Berlin möter i dess nordliga, östliga korrridorer och sydvästliga trapphus 159 graffiti. Ryska soldater skrev med förkolnade trärester, ryska officerare med färgkritor. Blå för tillbakadragande tyska trupper, röda för framåtryckande ryska. 
Det mesta av graffitin finns kvar. Efter en sedvanlig hård och grundlig tysk debatt. Någon har t ex skrivit "Vi överlevde och gläder oss över det". Det finns även andra, mer obscena. De flesta av det slaget har dock tagits bort. Bara enstaka finns kvar. Ni får själva föreställa er vad som står. 

Än idag besöks riksdagshuset av äldre ryska soldater som letar efter sina och sina vänners namnteckningar och kommentarer. Det finns bra böcker om denna graffiti. Norman Fosters "The Reichtags Graffiti" är strålande. Här. Och den tyska rysktalande kvinnliga riksdagsguide, som genom åren lotsat ryska turister / äldre soldater på besök, utkommer inom med sin bok om vad hon hört berättas under sina möten med dom. Det blir säkert en givande läsning. 

Kampen om riksdagen inleddes 29:e april 1945. På eftermiddagen 30:e utsattes byggnaden för timslång artelleribeskjutning av soldater från 380:e, 756:e och 674:e sovjetiska infanteriregimentet. Ordern från Stalin var att inta byggnaden före 1:a maj, den stora sovjetiska högtidsdagen. Då skulle ryska fanor fladdra från byggnadens fönster och topp. Klicka på fotot så förstoras det. 

Wehrmachts- och SS-styrkor hade förskansat sig inne i byggnaden tillsammans med ett 100-tal fransmän. Först kl 23 den 30:e april kunde en ryska fana hängas ut genom ett fönster på den andra våningen. På eftermiddagen den 1:a maj drog sig de sista tyskarna och fransmännen tillbaka till källarvåningen innan de flydde genom underjordiska tunnlar till floden Spree. Militärhistoriker räknar med att omkring 2 000 ryssar och några hundra tyskar / fransmän stupade under stormningen. På förmiddagen den 2:a maj togs sedan det klassiska ryska svart-vita fotot. Fotografen Abdulchakim Ismailow dog i februari 2010 i sin hemort i Dagestan, 93 år gammal. Klicka på fotot så förstoras det.

Men Hitler hade inte gömt sig i riksdagshuset. Bunkern låg under rikskansliets trädgård, en kilometer sydväst om riksdagshuset. Först den 2:a maj stötte några ryska sjuksköterskor på den underjordiska anläggningen. En vecka senare offentliggjorde ryssarna fyndet. 

Den 9:e maj säger sig högerextremister demonstrera utanför riksdagshuset. Mot "islamisering" och "amerikanisering". Bara hoppas att det stoppas. Allt annat vore fel. Fullständigt fel. Klicka på fotot så förstoras det. 

Själv kommer jag aldrig att glömma de samtal som jag av och till under två dagar hade med den idag 89-åriga tyska som i detalj berättade om livet i de kvarter där hon som 18 / 19 åring upplevde slutstriderna i Berlin. Hon lockar än idag till sig forskare. Jag förstår varför ....