Begreppet Gud är så stort att det lever sitt eget liv. Debatten i DN är ett exempel. Göran Rosenberg fruktar att Humanisternas kampanj ska få folk att "associera till något helt annat än till frågan om Guds existens". Christer Sturmark svarar med att redovisa Humanisternas politiska ståndpunkter, medan Håkan Lindgren efterlyser debatt om ultradarwinisten Richard Dawkins idéer om religion och Ola Larsmo debatt om FN-konferenserna Durban I och II där muslimska länder eftersträvar att religionskritik ska jämställas med kränkning av mänskliga rättigheter. Intressanta frågeställningar alltihop, men själv är jag mest intresserad av att få veta vem som finansierat Humanisternas kampanj? Det kanske kan ge oss en tydligare vink om syftet? Finansiären vill nämligen vara anonym. Och om man sedan vill diskutera tro och vetande, en hart när omöjlig men ändå nödvändig debatt om livets mening och mål, en debatt med mångtusenåriga rötter, kan man kanske börja med Charles Darwins egen ståndpunkt: att det lönar sig lika lite för en människa, utrustad med däggdjurshjärna, att spekulera över Skapelsen som för en hund att spekulera över Newtons lagar. Darwin hade humor. Så hellre en debatt om Durban I och II än ytterligare en om Guds vara eller icke-vara. Den frågan har vi alltid pratat om och kommer att fortsätta göra till dess dom skottat ner oss. Utan att komma nånstans, men pratat gör gott. Vi har ju däggdjurshjärnor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar