I Sune Jonssons Blombok står att asplövens lättrörlighet och oupphörliga darrande beror på att de långa bladskaften är tillplattade från sidorna, samtidigt som bladskivorna är kala, styva och tunga. Bladet faller därför ständigt över åt höger eller vänster utan att kunna stanna i ett jämviktsläge. Bladens långa hoptryckta skaft och lövets ständiga dallrande har tolkats som en försvarsmekanism mot skadeinsekter. Dallrandet får insekterna att ramla av. Men aspen har även stora löv med korta bladskaft, topparna från rotskott. De har vid bladskivans bas två små skålformiga honungskörtlar, extraflorala nektarier, som lockar till sig myror. Även de hjälper till hålla aspen fri från skadeinsekter. Det är mot den bakgrunden som man förklarat de små bladens långa, tillplattade skaft som en evolutionär ersättning för dessa nektarier. Det finns också en svamp som angriper asplöv och äter upp hela bladmassan. Bara nerverna blir kvar. Resultatet blir genomskinliga löv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar