I England hoppar aktivister, iklädda våtdräkter, i floderna för att skrämma bort fisk från fritids- och flugfiskare. Dårskapen finns också här och välkomnas säkert av varghatare som nu får vatten på sin ofta paranoida kvarn. Extremister dras till varandra. Frutsätter varandra.
Naturligtvis har majoriteten av svenska jägare inget med den här dårdebatten att göra. Den överväldigande majoriteten accepterar varg förutsatt att stammen hålls på låg nivå. Nästan inga jägare är villiga att riskera inkomstförlust, fängelse, böter, förlust av vapenlicens, mediadrev etc för en sketen vargs skull. De som gör det och skryter i media om det skulle, om de inte hade varg som ursäkt, posera i andra lika extrema sammanhang. Och gör det säkert också. Det handlar mer om karaktär än sak.
Samma gäller djurrättsaktivisterna som nu vädrar morgonluft och spökar ut sig för att synas i media. Djurrättsaktivister har för det mesta, träffat en del, överklassbakgrund. Pappa är ofta f d maoist-leninist och mamma ofta extremfeminist, så ungarna är totalt vilse i pannkakan. Extremister bland jägarna då? Visst, det finns det rättshaverister där också. Som överallt annars.
Hoppas vargjakten går bra och de skjuter de djur de ska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar