Tillbaka till Västkusten

Ingen kan som Evert Taube skildra våren och sommaren. Hans "inbjudan till Bohuslän" är underbar. Både som musik och text.

Som blågrå dyning bohusbergen rullar
i ödsligt majestät mot havets rand.

Mellan dess kala urtidskullar
är bördig jord och gammalt bondeland.
Dit tränger Skagerack med blåa kilar
och strida strömmar klara som kristall.

Och lummig lövlund står med björk och pilar
och ask och ek vid ladugård och stall.

Kom, Rönnerdahl till Ängön nu om våren!
Nu häckar ejder, gravand, mås och trut.
I vildrosbuskarana och björnbärssnåren
har finkarna och mesarna tittut.

På slånens taggiga och svarta grenar
syns inga gröna blad, med knopp och blom
som breder över gråa gärdsgårdsstenar
ett pärlstrött flor av snövit rikedom.

Kom ut och lufta vinterdävna tankar
på stigar vindlande i berg och myr.
Där vinden blåser in från Doggers Bankar
med doft av tång och salt och äventyr.

Ja kom och se vårt Bohuslän om våren
du Rönnerdahl, som äger blick för färg.

Här går på vinröd äng de svarta fåren
och rosa skyar över druvblå berg.
Här svallar myllan lilabrun kring plogen
när Anders plöjer med sin norska häst.

Och skutor med kinesiskt vitt om bogen
på golfströmsgröna svall styr mot nordväst

Här blir du frisk till hälsan och humöret.

Här trivs du, Rönnerdahl, det lovar jag!

Här bygger Anders båtar och fioler.
Här kan du fiska torsk och spela vals.

Kom ut till stränderna, de ödsligt sköna
med slån och hagtorn, böjda djupt av storm.

Med gamla båtvrak som har multnat gröna
men än, i brustna skrov, bär vågens form.

Där mellan hav och land, på sand som skrider
på tång som gungar, kan du ensam gå.
Och leva i de längst förflydda tider
och i ditt släktes framtid likaså