Sent omsider läser jag först Jan Guillous roman "Men inte om det gäller din dotter". Sedan några recentioner från större tidningar. Boken är bra. Men omdömena ... De säger mer om skribenterna än om boken. De mäter Guillous folkbildande filosofiskt-politiskt upplagda roman med estetiska måttstockar tillverkade för bedömning av djupsinninga metaromaner, moderiktig chicklit, ofattbar dekonstruktionism och Gud vet vad.
I Expressen står att "Jan Guillou förblir den svenska litteraturens svar på Mamma Scans köttbullar", i DN att på bokens avslutande sidor "kommer de lyckliga sluten så tätt att Guillou tycks fast besluten att förgöra sin fiktionsvärld en gång för alla: död genom sockerbombning", i Aftonbladet att det "inte är lika solklart att Saudiarabien finansierar världsterrorismen. Och menar Jan Guillou verkligen att det var saudiska prinsar som låg bakom 11 september" medan SvD tycker att det "vore lätt att ironisera över boken, ännu en orgie i våld, vapenfetischism och gamla SKP:s politiska världsbild".
Så bedöms alltså en folkbildande, filosofisk, politisk roman om några av vår tids principiella juridiska frågeställningar. Pinsamt, övermåttan pinsamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar