Åker till Stockholm. Sista utställningsdagen på Nationalmuseum av Caspar David Friedrichs målningar. Guidas runt av en konstnärsbekant. Grymtande tar han sig förbi den ena tavlan efter den andra, medan han miniföreläser om komposition, färg- och motivval. "Såna där himlar som han målar finns det bara inte", säger han. "Tavlorna är helt enkelt bara minnesbilder av hur det kan se ut efteråt. Hemma, då man tittar inåt medan man målar. Och suger i sig färgerna". Själv ser jag tavlorna som landskapsmåleri. Det förargar min guide. "Skönhet? Sånt finns bara inombords. Äsch. Och beror helt och hållet på hur man mår. Och konst ska förmedla hur konstnären uppfattar det han sett till de som tittar på hans tavlor. De ska inte inte se ut som några jävla fotografier!". Klicka på tavlan av eken så förstoras den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar