Hösten 1971 faller han omkull och spräcker ryggkotan, hamnar på Sophiahemmet. En morgon, efter en sömnlös natt och tre smärtstillande sprutor, skriver Vilhelm Moberg:
..."Så gav mig omsider livet sin kunskap, där talade och tryckta ord ingenting mer betydde, där vett och vetande svek och lämnade mig utan all hjälp. Som ett nyfött barn under hedendomens tid, utsattes jag i ödemarken, utlämnad åt ulvens käft. Jag försattes i det djävulens rike, ur vilket utresevisum icke åt någon beviljas. I detta rike förflyter natten utan sömn och smärtan är människans sällskap allena. Då känns en ensamhet som inga ord kan täcka. Den skall en gång delas av oss alla" ....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar