1920-talets arbetslöshet ökade spänningarna på arbetsmarknaden. Vad gällde vilda strejker var Sverige ett av Europas oroligaste länder. Våren 1931 gick Ådalens sågverksarbetare i strejk. Deras löner skulle sänkas. Strejkbrytare kallades in och vid en demonstration 14:e maj öppnade militären eld och fem demonstranter dödades.
Moberg ägnade hela sin krönika åt dödsskjutningarna. "Det finns alla slags katastrofer - sjukdom, missväxt, jordbävningar, eldsvådor, vansinne - men när människan själv anordnar ohyggligheter, då måste vi resa oss i protest. Kan det inte räcka med det oundvikliga eländet? Måste vi ha det andra också? När människor kallblodigt dödar andra människor, på statens befallning och bekostnad, måste det uppröra varje verkligt kännande människa".
Moberg jämför sedan Ådalen med de s k marsoroligheterna i Stockolm 1848, då militär dödade ett 30-tal människor. I om dödsskjutningarna i Ådalen "tog vårt land ett bakåtsteg på 83 år i kultur och civilisation". Morden ägde rum på Kristi Himmelsfärd och Moberg skrev: "I Ådalen fanns det i varje fall ingen Fridsfurste närvarande denna dag. Det sägs att det skedde för att Ordningen måste upprätthållas? Men då måste man fråga. Kan man inte få lugn och ro på Jorden utan att döda människor? Och vad är egentligen Ordningen för något?`Ett begrepp som måste stå över alla människoliv? Men är inte Livet allt? Allt? Människans enda egendom egentligen".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar