Till Kungarnas Dal kommer omkring 6 000 turister om dagen. Där finns 63 farao-gravar. I genomsnitt varar ett besök i Kungarnas Dal i två timmar. Sen går bussen vidare till Drottningarnas Dal innan det är dags för lunch och eftermiddags besök i världens största tempelkomplex - Karnak och Luxor. Det ligger utspritt över ett flera kilometer stort område och tog 1 300 år att bygga. Turisterna kroknar redan i entrén. Visst är det bra att få se gravarna, men farao i all ära. Den som kommer sanningen närmast är nog Georg August Wallin. Han fasade inför gravarna, dess målningar och det samhällsskick de återspeglade. Makt och underkastelse, inget mer eller mindre.
Offertanken genomsyrar allt. I grav efter grav skildras hur offergåvor bärs fram till den gudomlige men döde farao. Krigsfångar, krigsbyten, guld och rikedomar, offerdjur i en aldrig sinande ström, mat i mängder och vin. Allt dåtidens människor kunde framställa producerades för att ställas till farao´s förfogande. Så där höll dom på i 4 000 år.
Inte undra på att korruptionen sitter djupt i dagens Egypten. När de med japanska biståndspengar bygger nya paradgator åt turister, försvinner hälften direkt i den lokale guvernörens ficka. Resten går till ett nystartat byggbolag, som drivs av guvernörens brorsa, som för en spottstyver anställde fattiga egyptier som utförde jobbet.
Och när en ny lag ska antas av det egyptiska parlamenetet, erbjuds ledamöterna 270 000 pund ( 300 000 kr ) för att rösta med regeringen. Allt medan vi seglar in och ut ur gravarna som duvor mellan vargar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar