Hosni Mubarak var orolig för att alla Kairobor var så lyckliga och nöjda med allt. Dom klagade aldrig på nåt. Så han samlade ihop sina ministrar och gav dom order att ställa till med nåt jävelskap så att de skulle få nåt att klaga på. Och sen skulle Mubarak ingripa, hålla tal, fixa problemet och hela Kairo skulle hylla honom. Sagt och gjort.
Dan därpå hade man infört check-points på 6:e oktober bron, Kairo's största bro med alltid fullkomligt vansinniga trafikstockningar. Varenda bil stoppades, gicks igenom och som avslutning smällde polisen till föraren i ansiktet innan bilen släpptes iväg. Tiden gick och Mubarak kallade ihop sina ministrar för att höra hur det gick? Klagade folket nu då? Nej, alla Kairo-bor var fortsatt lyckliga och prisade sin president. Mubarak blev nervös och kom till slut på en lysande idé. Hädanefter skulle man inte bara smälla till chauffören utan också alla bilens passagerare!
Sagt och gjort. Men Kairo-borna tog tacksamt emot alla smällar och fortsatte prisa sin älskade president Mubarak.
Desperat beslöt sig då Mubarak för att hålla ett stort möte där folket själva skulle få framföra sina klagomål direkt till honom. Några miljoner föstes ihop oc Mubarak talade om sin stora kärlek till folket och om bottenlösa vilja att göra allt han kunde för att hjälpa dom. Hade dom några problem? Tala fritt ur hjärtat!
En man längst bak räckte till slut upp handen och brast ut i ett långt lovtal till Mubarak, prisade oc tackade honom för allt han gjort och gör för det tecksamma folket och betygade folkets kärlek till sin store ledare som alltid har folkets bästa för sina ögon. Så tillade mannen:
- Vi älskar alla checkpoints på 6:e oktoberbron! Och trafikstockningarna. Och alla hårda smällar alla får av polisen. Det är bara en sak. Vi tycker om poliserna, vi känner oss trygga med dom och de som slår oss hårdast är hyggligt folk. Men kan du inte öka antalet poliser som slår oss? Så trafiken flyter lite lättare?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar