SD fortfarande i fritt fall

Sverigedemokraternas riksdagsledamot Kent Ekeroth, mannen med järnröret, författare till ett otal av SDs mest uppmärksammade riksdagsmotioner ( ÖB vara etniskt svensk med tanke på kommande krig, lag på att alla offentligt anställda ska ange var illegala invandrare håller sig gömda, interneringsläger för invandrare etc ), har nu ertappats med att vara drivande på hatsajten Avpixlat. Hans mejl som Aftonbladet tagit fram sträcker sig från januari i år fram till idag. 
Uppenbarligen har AB skickliga hackers på redaktionen. Eller rör det sig bara om ännu en vendetta inom SD när alla dess sjumila-egon återigen gör upp med varandra? Dvs förser AB med mejlen för att skjuta Åkesson i sank? 
Sak samma. Det centrala är att partiledare Åkesson alltid hållt denne Ekeroth om ryggen. Frågan är helt enkelt om Ekeroth kunnat agera som han gjort och gör utan Åkessons kännedom? Knappast troligt. Och bortsett från det. Återigen. Väljarna. Hur tänker de som funderat på eller tänker rösta på SD? Seriöst? Skulle gärna vilja veta det. Vad vet man om partiet? 
Och hur var det nu Åkesson uttryckte sig för en tid sedan, då han sade det skulle råda nolltolerans mot rasism inom SD: ..."I vårt parti finns inget utrymme för extremister, rasister, rättshaverister eller andra med personligt behov av politiska eller privata utsvävningar" ... Intressant yttrande. Vilken överspänd, romantisk, nationalistisk idealism döljer sig inte bakom de orden. Åkesson vill fort fram och upp. Och till den ändan utsåg han Ekeroth till SDs rättspolitiske talesman. 
Eftersom SD uppenbarligen, enligt sin partiledare, drar till sig denna kategori blir frågan än tydligare: vilka funderar på eller tänker rösta på SD? 

Skilsmässa IMF, EU och ECB

Det råder ingen tvekan om att IMFs dagar är räknade, enligt ett dussintal källor som anonymt yttrat sig om det samarbete som rått mellan Europakommissionen, Internationella valutafonden (IMF) och Europeiska centralbanken (ECB). Tillsammans har de ansvarat för finasiella räddningsoperationer av de länder som drabbats av eurokrisen.

"Död åt trojkan", sade en högt uppsatt EU-tjänsteman i Bryssel efter att närmare ha granskat den situation som Grekland och Cypern försatts i som följd av en extrem åtstramningspolitik. Båda länderna, tillsammans med Portugal och Irland, är på väg mot depression. IMF vill dra sig ur samarbetet och Europakommissionen räknar dagarna till skilsmässan är ett faktum.

"EUs institutioner kan ta fullt ansvar för räddningsaktionerna," säger Europakommissionens ordförande José Manuel Barroso.

Sverker Sörlin om humanisternas samhällsroll

Hur är det samhälle beskaffat som ifrågasätter värdet av humanistisk kunskap? Har människan slutat lyssna till sin egen röst eller har humaniora upphört att skapa angelägen kunskap? Debatten om humaniora har länge varit låst i två positioner. På den ena sidan av en allt djupare klyfta står bildningens och den akademiska frihetens försvarare. De hävdar, från höger lika mycket som från vänster, att humaniora är i kris. Det mesta var, enligt denna uppfattning bättre förr, studenterna, forskningen, anslagen och humanioras sociala status.

Den andra positionen anser tvärtom att humaniora saknar eget värde. Perspektivet är instrumentellt och ser all kunskap, också den humanistiska, som en kortsiktig tillväxtfaktor. När forskning och utbildning ska ges en prislapp i kronor och ören väger därför de humanistiska områdena lätt. Det är en position med stark vind i seglen från vår tids kunskapsideal. 

Båda dessa positioner bygger på en begränsad syn på vad humanistisk kunskapsbildning är och kan vara i ett större samhällsperspektiv. Humanistisk kunskap spelar redan en betydligt större roll än vad som sägs och erkänns. Ändå förblir den oftast oartikulerad inom en rad näringar och sektorer i samhället, det gäller till exempel frågor om skola och migration, miljö och turism, sjukvård och jämställdhetsarbete.

I en tid av djupgående omprövningar på ekonomins, miljöns och den globala politikens område uppstår dessutom ett större behov än någonsin av ett kunskapsbegrepp som är gränsöverskridande och integrativt, öppet och förutsättningslöst prövande. Spännande forskningsområden inom humaniora som går djupt in i miljö, medicin, ekonomi och digitala medier växer nu fram. Det påverkar hela vår kunskapskultur och därmed framtidens humaniora.

Den sista intervjun

Varje lördagskväll samlas miljontals kineser framför sina tv-apparater för att titta "Intervjuer före avrättningen", en extraordinär talkshow som intervjuer fångar som sitter i dödscell och väntar på sin avrättning. Programledaren Ding Yu pratar med dem som dömts till döden. BBC kombinerar klipp från tv-serien, med aldrig tidigare sedda bilder från Kinas dödsceller, intervjuer med en domare som öppet ifrågasätter dödsstraff.

BBCs dokumentär om Syrien

Frivilliga - förr som nu

Listan kan göras lång. Det har och rör sig om en viss sorts personer. Vare sig vi talar om de som går ut som frivilliga eller som soldater. Om vi håller oss till vår tid. Frivilliga sökte sig till spanska inbördeskriget. Till tyska eller ryska arméer under andra världskriget. Till USAs krig i Vietnam eller som frivilliga till Kinas invasion av Vietnam. En del sökte sig till Främlingslegionen. Under 1990-talets krig på Balkan tog sig de som  ville delta från Sverige i buss, bil eller tåg ner till Balkan för att delta i striderna. Mötte några en gång på ett tåg i Österrike. Till Afghanistan sökte sig några. Där deltog även journalister i strider. Den jag tänker på hade militär bakgrund. Problemet för de flesta som deltagit i strid är att återvända hem. Vare sig de är sårade eller inte. Det gäller även soldater och officerare. I USA gjordes för några år sedan en uppföljning av följderna för för de två miljoner amerikaner som deltagit i krigen i Afghanistan och Irak. Resultatet var förfärande. Många blev kriminella eller värre. Självmordsfrekvensen var mycket hög.

Iran skickar 4 000 revolutionsgardister till Syrien

The Independent on Sunday has learned that a military decision has been taken in Iran – even before last week’s presidential election – to send a first contingent of 4,000 Iranian Revolutionary Guards to Syria to support President Bashar al-Assad’s forces against the largely Sunni rebellion that has cost almost 100,000 lives in just over two years.  Iran is now fully committed to preserving Assad’s regime, according to pro-Iranian sources which have been deeply involved in the Islamic Republic’s security, even to the extent of proposing to open up a new ‘Syrian’ front on the Golan Heights against Israel.

Up to 3,000 American ‘advisers’ are now believed to be in Jordan, and the creation of a southern Syria ‘no-fly zone’ – opposed by Syrian-controlled anti-aircraft batteries – will turn a crisis into a ‘hot’ war.  So much for America’s ‘friends’. The very Sunni-Wahabi Islamists who killed thousands of Americans on 11th September, 2011 – who are America’s greatest enemies as well as Russia’s – are going to be proxy allies of the Obama administration. 

This terrible irony can only be exacerbated by Russian President Vladimir Putin’s adament refusal to tolerate any form of Sunni extremism.  For the Russians, of course, the ‘Middle East’ is not in the ‘east’ at all, but to the south of Moscow;  and statistics are all-important. The Chechen capital of Grozny is scarcely 500 miles from the Syrian frontier.  Fifteen per cent of Russians are Muslim.  Six of the Soviet Union’s communist republics had a Muslim majority, 90 per cent of whom were Sunni.  And Sunnis around the world make up perhaps 85 per cent of all Muslims.  For a Russia intent on repositioning itself across a land mass that includes most of the former Soviet Union, Sunni Islamists of the kind now fighting the Assad regime are its principal antagonists. Iranian sources say they liaise constantly with Moscow.

Only once over the past two years has Israel fully condemned atrocities committed by the Assad regime, and while it has given medical help to wounded rebels on the Israeli-Syrian border, it fears an Islamist caliphate in Damascus far more than a continuation of Assad’s rule.  One former Israel intelligence commander recently described Assad as “Israel’s man in Damascus”.  Only days before President Mubarak was overthrown, both Netanyahu and King Abdullah of Saudi Arabia called Washington to ask Obama to save the Egyptian dictator. 

Bakom uppgiften står The Independents Robert Fisk. Här finns hela artikeln. 

Om pacifism

Det är relativt sent som oviljan mot krig tar sig uttryck. I Europa kanske först efter Napoleonkrigen. Både före och efter första världskriget väckte socialistiska partier förhoppningar om fred. "Aldrig mera krig". Men de kom på skam. Krig är och förblir den stora traditionen. Det hörde och hör till god ton att vara heorisk. De som till äventyrs gjorde eller gör sig till tolkar för en motsatt uppfattning, talade och talar i allmänhet med dämpade och försiktiga röster. Som om de misstrodde sig själva. Men visst finns tidiga undantag. Inte minst Francois de Voltaire, den franske upplysningsfilosofen som drevs av en okuvlig och klarvaken rättskänsla. Han skrev bl a en lysande text, "Om kriget", ur vilken nedanstående citat är hämtat:

... "Det är naturligtvis en skön konst att ödelägga hela landsändar, ruinera bostäder och låta 40 000 av 100 000 omkomma. Så länge några få mäns godtycke leder till det undersåtliga mördandet av tusentals av våra bröder och systrar, så länge är den del av mänskligheten som vigt sig åt heorismen det avskyvärdaste naturen kan uppvisa. Vad innebär och vad angår mig humanitet, välgörenhet, blygsamhet, återhållsamhet, mildhet, visdom, fromhet så länge ett kvarts kilo bly, avlossat från stort avstånd, kan massakrera min kropp till döds? Och jag dör vid 20 års ålder under outsägliga smärtor mitt bland tusentals andra döende? Och det sista jag ser är min födelsestad förstörd av järn och lågor? Och det sista mina öron hör är skriken från kvinnor och barn som dör under ruinerna? Och allt detta för att skaffa en inbillad rätt åt någon som ingen av oss sett eller känner?

( Ur "Dictionnaire philosophiques" 1764 )

2010 undertecknades ett kontrakt mellan Syrien och Ryssland om ett köp av fyra S-300 batterier med 144 missiler för $900.000.000. De första leveranserna beräknas starta sommaren 2013. Syriens regim hoppas att dessa vapnen ska ändra "dynamiken" i Mellanöstern, hjälpa Assadregimen förhindra det slags militära kampanjer som västerländska regeringar organiserat för att hjälpa rebeller att besegra Moammar Gadhafi i Libyen. Vad krig gör med folk? En vink ges i den tyska serien "Krigets unga hjältar".

Vem är ledare för Syriens Fria Armé

Det är till denne man som USA, Frankrike och England ställer sitt hopp. - "Han är utmärkt, väl respekterad och omtyckt, har ett rent förflutet", säger Emad ad-Din al-Rashid, oppositionsledare i Istanbul. "Problemet är bara att det militära råd som general Idris leder, inte är representativt för de som slåss". Det råder ingen brist på lokala, självutnämnda befälhavare, som menar att Idris och hans allierade dels identifieras med Assad regeringen, dels att Idris har för lite erfarenhet från slagfält. "Han är en professor, inte en soldat," säger Abu Abdelrahman al-Suri, befälhavare för Ahrar al-Sham, en av Syriens alla jihadiströrelser.

General Idris och hans officerare borstar av sig sådan kritik, hänvisar till år av militär utbildning och påpeka att deras avhopp utsatt dem för stora personliga risker. Som många syriska officerare, anslöt sig General Idris till militären som ung för att undkomma ett liv i fattigdom. Han var en av nio bondbarn i byn al-Mubarakiyah, söder om Homs. Han anslöt sig 1977, spenderade sex år i Östtyskland, där 1990 tog sin doktorsexamen inom trådlös kommunikation. Han gifte sig, fick fem barn, planerade att dra sig tillbaka till sin by. Tillbringade sedan åratal vid Syriens militär akademi, innan i år hoppade av.

Hur han får sina vapen? Genom ett system där okända givare betalar in pengar till vapenhandlare. Idris får sina leveranser, då vapenförsäljarnas bankkonton är fulla. Kalashnikovs, granatgevär och mörsare. Många av hans underlydande var civila innan upproret startade. De försummar ofta att utföra sina order och vägrar ofta att samordna attacker. "De vill ha allt. Från att bli stabschefer till att få vapen, ammunition och pengar. Men frågar du vad de gör med sin ammunition och sina vapen, hur de spenderar sina pengar, ja då gillar de  inte frågorna. Men vi kan inte arbeta på det sättet", säger general Idris.

Det stora kriget mot Iran

Klicka på bilden så förstoras den. Den visar vapenleveranser från Saudi / Persiska Viken till Ankara och från forna östeuropa. Här finns orginalet. Nu återstår bara att få veta vad Israel anser vara "den gräns" som inte får passeras. USA / England och Frankrike drog den vid sarin. Av Syriens 800 milisförband ska nu några utvalda beväpnas. Vilka vet ingen. Inte heller hur vapenleveranserna ska kontrolleras. Okontrollerad beväpning / införsel av vapen sker redan.  Från arabstater längs Persiska Viken. De stödjer olika sins-emellan-stridande sunnitiska fraktioner. Det är ett religionskrig vi ser. Mellan sunnis, shias och alaviter. Vi har sett det förut. Vi såg det i Afghanistan såväl som Irak. Där hamnade västerländska vapen sällan dit de adresserats, utan såldes vidare till högstbjudande. Oavsett politisk, religiös och etnisk tillhörighet. Samma sak i Tjetjenien. Ryska officerare sålde allt som gick att sälja. Vapen, ammunition, ja t o m tanks till sina motståndare för att berika sig själva.
Här Vita Husets pressmeddelande om sarinet. USAs flygvapen har redan plan baserade i Jordanien och det är tydligen de som ska övervaka en no-fly-zone i Syrien. Dit ryssarna ska leverera diverse potenta vapen.

KG Hammar och Biblen

För några år sedan läste vad tidigare ärkebiskopen och mystikern K G Hammar skrivit. Blev ganska imponerad, inte minst av hans civilkurage. Han svor ju i kyrkan. Sade att berättelser som den om Jesus som gick på vattnet eller den om att Jesus föddes av en jungfru eller den om att Jesus utspisade tusentals män med några fiskar - det vara historier som skulle läsas symboliskt och ingenting annat. Tolkas allegoriskt. 

Inte undra på att frieligiösa, bokstavstroende och vanekristna gick i taket. Riktigt underhållande för en icketroende att ta del av den knallförvirrade debatt som följde. Idag vet jag bättre. Det Hammar gjorde var bara att ansluta sig till en klassisk kristen argumentation. Det upptäcker jag under inläsning på Italiens historia, korstågen, renässansen och Dante. 

Ända sedan början av vår tideräkning har Biblen lästs allegoriskt. Det finns - minst - fyra läsarter. Den första rent bokstavlig. Den andra tolkande, allegorisk. Den tredje moralisk. Den fjärde är den mest komplexa eftersom den hanterar de tre föregående i medvetande om den egna döden, alltings förgängelse. Vad man kommer fram till där hamnar i de inre, hemliga rummen. Detta är alltså Hammars mystik. En läsart sedan 300-talet efter Kristus. 

Läsarten inbjuder till tolkningar och utläggningar som närmar sig det parodiska. När tre kvinnor söker upp Jesu grav tolkas det som att stoiker, epikuréer och periplektiker - grekiska filosofiskolor - är på plats för att resonera om förnuftets och meditationens roll. Inte undra på att teologer vill släppa in bokstavstrogna i sina munkceller när de får fram sånt där ut evangelierna.

Vård i livets slutskede

En äldre karl berättade att när kyrkklockorna ringde vid begraving sa man. Om det var den snabba lill-klockans ivriga pinglande: "Släng en åt helvete, släng en åt helvete, släng en åt helvete". Om det var storklockans långsamma dånglande: "Öppnom himmelens port, öppnom himmelens port".
Nationella rådet för palliativ vård (NRPV) uppskattar att antalet specialiserade palliativa vårdplatser varierar kraftigt över landet. Från 7 / 1 000 avlidna till 107 / 1 000 avlidna, i genomsnitt på 42 / 1 000 avlidna. En del dör värdigt, andra ovärdigt. En släkting dog t ex ensam i överfull sjukhushuskorridor.
Sedan den så kallade ädelreformen genomfördes 1992 har mer än hälften av de som har varit 65 år eller äldre när de avlidit befunnit sig utanför sjukhus vid dödstillfället. Det kan jämföras med en fjärdedel avled utanför sjukhus före reformen.
År 2010 avled drygt 90 000 personer i Sverige. 80 procent var i behov av palliativ vård. Den vanligaste dödsorsaken är hjärt- och kärlsjukdomar följt av tumörsjukdomar. Av antalet avlidna personer utgörs mindre än 1 procent av barn och ungdomar under 18 år. År 2010 handlade det om cirka 560 barn och ungdomar. Ungefär hälften av barnen dog under sitt första levnadsår.

Karl Marx - toffelhjälten

Karl Marx hade åsikter om det mesta. Han var fåfäng, grälsjuk och genial i den sedvanliga komplexa röran. Frun Jenny var både hans livslånga kärlek och sekreterare. Vi vet inte så mycket om deras inbördes förhållande, eftersom barnen Marx brände alla brev makarna skrivit till varandra. 

Familjen levde ett borgerligt liv. Om än knapert. Döttrarna uppfostrades till att lära sig franska och italienska, teckna, gymnastisera, sjunga och spela piano. De gick i en av Londons tolv flickskolor som totalt hade 1 000 elever. Makarna Marx ville att döttrarna skulle gifta sig borgerligt och rikt.

Deras yngsta dotter, Eleonor, blev kvar i hemmet - som hemmadotter - och fick ta hand om sina åldrande föräldrar. Ett vanligt kvinnoöde för den yngsta dottern i många familjer. Eleonor var olycklig, begick senare i livet självmord.   

Men det fanns en kvinna i familjen Marx som höll den i Herrans tukt och förmaning. Husan Lenchen och som varit i familjen i 40 år. Wilhelm Liebknecht beskrev hennes makt: 

… “Hon utövade ett slags diktatur och Karl Marx fann sig i allt hon sade och gjorde som ett lamm. För Lenchen såg inte Karl Marx som någon stor man. Han kunde aldrig imponera på henne. Hon kände till alla hans svagheter och lindade honom runt sitt lillfinger och läste lagen för honom när så behövdes. Och han sade aldrig emot henne. Tvärtom. Han blev alltid from och undergiven som ett lamm”.

Det fanns skäl till Karls beteende. Han hade gjort Lenchen med barn. Allt hemlighölls för den övriga familjen, som chockades då den efter hans död fick veta sanningen. Barnet hade lämnats bort, Karl och Lenchen tigit ihjäl historien och Karls bäste vän, Friedrich Engels, påtog sig faderskapet för att rädda Karl ur knipan. Om hans fru Jenny anade något? Ingen vet.

Robert Fisk

Robert Fisk är av de främsta. Skriver regelbundet i de stora drakarna. För att få grepp om karln återger jag ett av hans svar på vilka egenskaper som behövs för att bli en bra krigsjournalist? - "Jag tror att du kan ta vem som helst - man eller kvinna - gärna förälder - gärna med normala värderingar. De kommer att rapportera så du förstår". I den andan är hans böcker skrivna. På svenska finns "Det Stora Kriget för Mänskligheten". En grundkurs för de som orkar och vill försöka förstå vad som händer och sker i västra Asien. Här hans senaste inägg i The Independent. Om Syrien och Iran.  

Alliansens och SAPs skolpolitik får bakläxa

Sverker Sörlin får räknas till en av landets få intellektuella av internationell lyskraft. Vad gäller humanister. Naturvetare däremot har vi gott om. Men få humanister med samma bredd, djup och briljans som Sörlin är mäktig i sina bästa stunder. Ta hans bok om Charles Darwin! Eller varför inte den om skidåkning, Kroppens Geni, för att nämna några! Men det finns fler .... Nu ger sig Sörlin återigen in i debatten om skolan. Bara hoppas att han får de som vanligtvis slår dövörat till att läsa innantill? T ex socialdemokratiska politiker typ Stefan Löfven. Elaka tungor säger att Sörlin hoppas på att bli kulturminister? Svårt tro när SAP numer gör som Reinfeldt gjorde 2006. Lovar guld och gröna skogar. Arbetslösheten i Sverige ska tydligen bli den lägsta i Europa! Trots pågående EU-kris? Trots krympande europeiska marknader? Man ska vara idiot eller troende för att tro på den stefan-löfvenska sagan. Vad har då Sörlin att säga om skolan?  

..."Många av politikens påfund – som betyg i lägre årskurser, fler nationella prov, skolinspektion – saknar tydligt stöd i forskningen. Jan Björklund framstår mer som en chefsideolog, inte någon som styr med hjälp av etablerad kunskap och allra minst med hjälp av erfarenhet och omdöme. Till de mer bestickande observationerna hör att de länder som sällan eller aldrig reformerat – Finland, Singapore, Kanada – är länder med mycket goda utbildningsresultat. Dessa länder lämnar det mesta åt professionen och har följaktligen en hög självkänsla bland lärarna, vilka åtnjuter hög prestige. Den signal som svenska lärare fått är tvärtom: vi litar inte på er" ...

SD raglar vidare

SDs kommunpolitiker i Upplands-Bro, Mikael Höglund, säger att han ska fira den dag då han utesluts av partiet. Anledningen? Att han inte längre litar på partiet, som bl a påstås ha en jude i partiledningen. Han hävdar också att judar styr både USA och Sverige och tillägger att Sverigedemokraternas muslimhat ska Höglund bero på att riksdagsledamoten Kent Ekeroth, han med järnrören och och en etniskt svensk ÖB och undantagstillstånd i Husby, skulle vara jude. Så ser SDs värld ut förutom väl tilltagna löner åt partitopp och tomma stolar landet över i kommun och landsting. Och detta parti överväger folk att rösta på?  

Fredrik Sjöberg osäkrar revolvern

Han är en av våra mest bitska kritiker. Skriver i den anglosaxiska stilen. Personligt, skarpt, insiktsfullt. Allt senast åskådliggjort i recentionen av "1968 - vad blev ni av ljuva drömmar". Här hela recentionen. Sjöberg väger 68:orna och finner dom lätta. I alla fall männen. Han hyvlar i tur och ordning av den konungslige Jan Guillou, trallgöken Mikael Wiehe och den snedseglade advokaten Claes Borgström. Feministerna, brudarna i sammanhanget, de som samlades under fanorna i Grupp 8, hyller Sjöberg. De har därtemot uppnått förbluffande mycket, antagligen för att de stred för konkreta mål, barnomsorg och annat, medan grabbarna var upptagna med viktigare saker, typ klasskampen. Dråplig är Åsa Mobergs berättelse om hur vänstermännen dömde ut hennes plädering för kvinnor i bankstyrelserna. Bankerna skulle avskaffas.Kamrat Guillou får ursäkta, slutar Fredrik Sjöberg. Han må vara skjutklar, kompetent och fruktansvärd i mötet med obeväpnade vattenbufflar, men vid sidan av högermän som den dryge och vulgärt populistiske schlagerfestivalkommentatorn Carl Bildt är han en förlorare bortom allt hopp. Allt både lagom elakt och tänkvärt. Det finns uppenbarligen tid att fundera där ute på Runmarö. 
PS. Här tips om en bok av uppenbarligen en helt annan kvalité och kaliber.   

Edward Snowdon, mannen bakom spionskandalen

Inget nytt under solen. Att den mest avacerade tekniken används för avlyssning förvånar inte. Det är bredden och djupet som är uppseendeväckande. Ska vi tro Edward Snowdon kunde han avlyssna / ta del av vem som helst - från vanliga medborgare över domare till presidenten själv om så behövdes. NSA är, som vanligt i dessa sammanhang, en stat i staten. Hade Snowdon velat skada USA hade han, enligt egen uppgift, kunnat avslöja alla USAs undercover agenter men han lät bli. Nu presenterar han sig som idealist. Ville slåss i Irak, bröt bena och kunde inte bege sig dit utan gav sig in i underrättelsevärlden, hoppades stort på Obama och säger sig nu vara djupt besviken på honom. Det är intressant att ta del av ledarsidornas dilemman. Å ena sidan, å andra sidan. Förvirring råder. Den här sortens verksamhet gör sig inte särskilt bra i allmänhetens ljus. Å andra sidan struntar de flesta i den här sortens frågor. Snowdon själv? Han har lämnat allt bakom sig. Sitt arbete, sin fru, sin familj - allt. En f d elitsoldat, besviken, som nu bränner sina skepp. Naturligtvis kommer han att jagas. USAs tongivande politiker kräver redan att han ska utlämnas och ställas inför rätta. Han har ju brutit mot sin tystnadsplikt. Återstår att se hur Kina ställer sig. Fortsättning följer ...

Kina gräver ny Panamakanal

Nicaragua har gett ett kinesiskt företag en 100-årig ​​koncession för att bygga ett alternativ till Panamakanalen, något som kan få geopolitiska följder, dvs försvaga USA: s dominans över farleden mellan Stilla havet och Atlanten och Latinamerika. Enligt propositionen kommer Nicaraguas kanal att vara 22 meter djup, 20 meter bred och 286 km lång - större än Panama och Suez på alla sätt och vis.
Men naturligtvis finns även politiska risker. Även om kineserna inte bifoga politiska villkor, kräver de att låntagare kontrakterar kinesiska företag, köper kinesisk utrustning och tecknar avtal för oljeleveranser till Kina.

Mourinhou och statistiken

Till varje morgons tvivelaktiga nöje hör att läsa sportsidorna i de stora europeiska drakarna. Det är som att läsa Se och Hör. Mest skvaller och rykten. Det är inte så noga med att hålla sig till sanningen, bara det som skrivs säljer. Alltså den sämsta sortens journalistik. Visst finns lysande undantag - t ex Sid Lowe vad gäller spansk fotboll. Men han är å andra sidan en kunnig historiker. En ständig följetong under de senaste tre åren är och har varit den portugisiske stjärntränaren José Mourinhous göranden och låtanden. Karln får sina lag att spela en säregen kombination av starkt försvarsvarsspel med blixtrande kontraattacker. Ganska kul att se. Som hockey. Men hans förmåga att skapa en s k "familjekänsla" i sina lag - som den italienska coachen Carlo Ancelotti - lyser helt med sin frånvaro. Mourinhou söndrar och härskar, river upp nya fronter där inga tidigare fanns, lägger sig i krig med både media och egna klubbstyrelser och lämnar sedan de klubbar där han arbetet efter sig som pyrande ruiner. En despot bland despoter. Fotbollsstjärnor är divor, rika som troll, alla med mer eller mindre speciella utförsgåvor och starkt tunnelseende. Arbetarklassens revansch. Men Mourinhou förlåts för att han uppnår resultat. Drar in pokaler åt sina klubbar, förbättrar deras anseende och därmed ekonomi. Nu lämnar han spanska Real Madrid efter att ha brutit sitt kontrakt och blivit ovän med de flesta. Konfikter är livsluft för en del. Och nästa säsong är det Londonlaget Chelsea som gäller. Vi får se. Till dess kolla nedanstående grafik. Klicka på bilderna så förstoras de.

SCB och SD

Av SCBs stora opinionsundersökning framgår att den grupp av väljare som räddar Sverigedemokraterna från en  tillbakagång är gruppen män mellan 18 och 24 år. I denna grupp går partiet nämligen kraftigt framåt jämfört med novembermätningen. Sverigedemokraterna ökar från 8,9 till 13,6 procent. En annan grupp där SD ökar är bland rika män. Trots - eller tack vare - järnrörsskandalen och debatten om rasism - så växer SD bland unga män så att det knakar. Bland dessa unga män finns de som saknar eftergymnasial utbildning, hoppat av högskoleutbildning och som inte är medlemmar i facket. Det är denna grupp som i nuläget bär upp Sverigedemokraterna i opinionen. 

1914 Krigsentusiam? Finns det?

Det händer - alltför sällan - att jag läser böcker som både förändrar och fördjupar ens syn på saker och ting, förr som nu. En sådan Hew Strachan´s First World War: To Arms. Den tog honom 13 år att skriva. Ta hans skildring av krigsutbrottet. Beskrivningen ger inte bara associationer åt alla håll och kanter - krigen i Afghanistan, Irak och det nu pågående i Syrien - utan även insikter i hur korkade vi är när vi tror att vi talar om det förflutna. Som 1914. Vi saknar det mesta i kunskapsväg, men de hindrar oss inte från att hålla oss med bombsäkra åsikter om hur det en gång var. Det enda sidoljus jag kan kasta över 1914 är brev från mina morföräldrar som befann sig här hemma. I trygghet. Visserligen skrev morfar ett förvirrat brev om att han tänkte ge sig ut i kriget, men det blev naturligtvis ingenting av. Han  ville väl göra sig märkvärdig? Ett rop på uppmärksamhet? Han var ju 22.

Strachan skriver om den folkliga entusiasmen inför krigsutbrottet 1914. Vi har alla sett fotografierna. Något som för de flesta av oss framstår som rent vansinne. Hur kan man hälsa ett krigsutbrott med entusiasm och  glädje? Klicka på bilden så förstoras den. Strachan påpekar först och främst att det inte var den allmänna opinionen som ledde till kriget utan tvärtom. Beslut och planer fanns redan och togs av härskande klickar och industrimagnater helt oberoende av folkliga stämningar, opinioner och känslor. Strachan påminner om att reaktionerna på krigsförklaringarna varierade från land till land, från klass till klass. Ta reaktionen bland socialistiska eller nationalistiska intellektuella. Deras åsikter skiljde sig från hur vanliga medborgare reagerade och trodde sig förstå vad den väpnade konflikten handlade om. För att inte tala om böndernas reaktion. De stod mitt uppe i skörden när kyrkklockorna ringde.

Strachan påpekar att krigsutbrottet fr a var populärt inom begränsade sociala skikt i storstäderna. Där samlades folk i stadskärnorna där de fotograferades. Både media och militär hade behov att - som vanligt - skapa sin egen verklighet. Till de mest entusiastiska krigsivrarna hörde manliga studenter och tjänstemän. Men de flesta europeiska män som skickades ut i kriget kom från landsbygd eller arbetarklass, som värnpliktiga, så för dem innebar kriget att göra sin plikt. Vissa av dom kanske hade kanske läst romantiska och heroiska skildringar av strid och krig, men den romantiken flagnade snabbt. Inte minst oro för hur det skulle gå för dom där hemma? Skulle de drabbas av arbetslöshet och svält? När sedan moderna eldvapen resulterade i masslakter med hundratusentals offer som följd, växte sig fatalism och religiös resignation allt starkare vid fronten. Nu gällde bara att överleva. Ingenting annat. Vad politiker, militärer och intellektuella än talade och skrev om.

Sarin och Syrien

Den nu publicerade FN-rapporten brännmärker båda sidor i inbördeskriget som krigsförbrytare. Båda sidor har använt sarin, båda sidor har ägnat sig åt tortyr, våldtäkt och massavrättningar. Här finns rapporten.

Mobilen som läkare

Watch Tanzeem Choudhury: The Sad Clown Fish on PBS. See more from Secret Life of Scientists.

Vi har naturliga mikrofoner - våra öron. Nu är forskare på väg att förvandla mikrofoner till något liknande. Apparater som förvandlar ljudvågor till elektroniska signaler. Nästa steg är att låta dom avlyssna våra kroppar, registrera hur många människor vi rör oss bland ( olika röster ) och om de går, springer etc. Som i videon ovan. 
En av alla nya produkter vi inte kan vara utan kallas StressSense. En annan BeWell. De kollar hur mycket du sover, genom att fånga upp och mäta in- och utandning, hjärtljud etc och kollar också hur många du umgås med genom att analysera andras röster etc. Fullständigt onödiga produkter, men de kommer naturligtvis att sälja som smör i solsken. Är folk villiga att betala 1 400:- för ett par gångstavar eller 100:- för att gå med någon som pekar ut fjärilar åt dom, så måste dom naturligtvis ha en mobil med dessa funktioner i sin smartphone för att vara med sin tid. Inte kan man avgöra själv hur mycket man sover? Eller hur många man umgås med? Och vad de gör?  

1914 Terroristerna som utlöste ett världskrig

Detta berättade terroristerna om sina mordplaner. Källan är rättegångsprotokoll.
Vid den första bron, Cumuria, stod Mehmed Mehmedbasic. Han berättade att han inte kunde kasta sin bomb då en polis närmat sig honom i just det ögonblicket.
Den andre terroristen, Vaso Cubrilovic, berättade att han inte kastat sin bomb dels för att han tyckte synd om hertiginnan, dels att han stod illa till.
Den tredje terroristen, Nedeljko Cabrinovic, kastade sin bomb. Klädd i lång svart kappa, svart hatt frågade han en polis i vilken bil ärkehertigen satt, för att sekunder senare kasta en handgranat. Den studsade på en lyktstolpe, sen på den tillbakavikta huven på ärkehertig bil, dödade två officerare och skadade ett tjugotal åskådare. Cabrinovic hoppade i floden, som var 10 cm djup. Svalde sin giftampull men den var för svag för att verka. Så han greps. Efter ett kort  stopp för att se vad som hänt, satte Franz Ferdinands bil iväg till rådhuset.
En fjärde terrorist passerades, Cvetko Popovic, men han var närsynt och kunde inte se i vilken bil som Franz-Ferdinand satt. Det sägs också att folkmassan var för tät.
Vid den Latinska bron stod Gavrilo Princip, men ärkehertigens bil rusade förbi honom på väg till rådhuset och han gick efter för att se vad som hände
På Kejsarbron stod en femte terrorist, Trifko Grabez. Han berättade under rättegången att han inte kunde förmå sig att kasta en granat. Han ville inte såra oskyldiga åskådare.
Det var när ärkehertigen beslöt sig för att besöka sårade på sjukhuset som man glömde informera chauffören om färdvägen och bilen stannade till framför Gavrilo Princip, som just köpt en smörgås. Han sköt två skott innan han övermannades.

1914 Slumpens skördar

Ärkehertig Franz-Ferdinand av Österrike-Ungern ville gifta sig med den vackra grevinnan Sophie von Chotkowa und Wognin. Men kejsar Franz Josef förbjöd äktenskapet. Franz Ferdinand var ju arvtagare till en adlig kunglig familj och skulle bara gifta sig med kungligheter. Och Sophie var ofrälse. Ungefär som vårt svenska kungahus som numer inkluderar både en f d personlig tränare från Ockelbo och en f d  kvinnlig dokusåpa-stjärna.
Alltnog. Franz-Ferdinand och Sophie rymde och gifte sig i hemlighet den 28 juni 1900. Ingen kunde då ana att de båda, 14 år senare, skulle mördas. På sin bröllopsdag. Av en terrorist.
Efter giftermålet återvände de båda till Wien. Kejsar Franz Josef fastslog förbannad att de inte kunde ses tillsammans offentligt, eftersom en ärkehertig inte kunde visa upp sig tillsammans med en enkel grevinna som gemål. Kejsaren tyckte illa om Sophie och tog alla tillfällen i akt att kränka och förolämpa henne i Wien. Kejsare är riktiga höjdare.
Maken Franz Ferdinand blev naturligtvis kränkt av förbudet mot offentliga framträdanden med sin fru, men så hittade han till slut ett kryphål. Som fältmarskalk av armén kunde han synas tillsammans med hustrun, för en fältmarsalk  kunde mycket väl vara gift med en en ofrälse. Detta ledde till att Franz Ferdinand specialiserade sig på att inspektera alla tänkbara armé-enheter, något som den 28 juni 1914 kom att leda till bådas onda, båda död.
Den 28 juni var dessutom den serbiska nationaldagen. Man firade slaget vid Kosovo. Även 1914 i Sarajevo.
1389 hade en ensam serb, efter att serbiska styrkor besegrats av turkarna, tagit sig igenom den ottomanska armén och dödat Sultanen.

Berika er ... skattebetalarna står för fiolerna

Sverigedemokraterna är det parti som håller sig med den största inkomstskillnaden mellan ledning och gräsrötter. Partiledaren Jimmie Åkesson är en av landets bäst betalda politiker. Han tar ut en årslön på 1,1 miljon kronor, fyra gånger mer än vad hans 600 partikamrater tjänar i genomsnitt. Vissa partiledare får ingen ersättning alls av sitt parti, utöver riksdagslönen. 
I Åkessons fall 70 000 / månad. Dessutom ger SD Åkesson 38 000 kronor extra för att han sitter i SDs partiutskott. Partisekreteraren Björn Söder arvoderas på samma sätt, men får bara 30 000 kronor extra i månaden. Pengarna kommer från skattebetalarna i form av partistöd. 
Till bilden hör att SD har ett 50-tal tomma stolar i kommuner landet runt. För vart och ett kammar SD in närmare 50 000 / år. De slantarna kommer även de naturligtvis från generösa skattebetalare och SD använder beloppen fritt som det faller ledningen in. 
Till allt detta kommer dessutom en rad andra förmåner, sk grundstöd och tilläggsstöd. Tilläggsstödet är på 24 300 / riksdagledamot. Dessutom lokalstöd, basstöd och stöd till politiska sekreterare, fria resor, hotel och traktamenten, hyresbidrag samt stöd till utlandsresor etc mm osv. Åkesson tycker att allt detta är rimligt. 
"Om du jobbar som tv-reporter och i en korvkiosk och jobbar på två ställen borde du få betalt för två jobb. Det vaccinerar mig dessutom mot korruption", säger den överspände nationella idealisten Åkesson, som likt en råmande älg i brunst, gärna lägger upp sig på nationens altare för att tala varmt om småfolk på den alltmer avfolkade glesbygden och fattigpensionärer. Det är bland dom som SD arbetar på att vidga sitt väljarunderlag. 
I riksdagen har vi ett skattefrälse. Åkesson tycker som sagt det hela är rimligt. Karln har aldrig tidigare kommit i närheten av liknande inkomster. Det är dags att granska både karlns och partiets ekonomi i sömmarna.  

Financial Times om Sverige

Det är en sak att när skolor brinner, bibliotek förstörs och bilar står i lågor, tycker statsministern att det där får ni först och främst ta hand om själva. Det är en fråga för er därborta bland stenkast och bilbränder. Inte för Sverige. Att när det visar sig att klyftorna ökar snabbare i Sverige än i andra länder påpekar man att om man räknar bort var femte svensk så har klyftorna faktiskt inte alls ökat. Att när skolresultaten sjunker tycker regeringen att det är sossarnas fel, därför en fråga för i princip alla utom just sittande regering. Att när barnfamiljer väntar sex timmar på akuten har det varken med ansvariga politiker eller revor i den svenska samhällsmodellen att göra. Det sitter en gigantisk flodhäst mitt på soffbordet i det svenska folkhemmet. Och den verkar vara synlig från utlandet.

Den brittiska prestigetidningen Financial Times skrev förra söndagen att det är dags för Sverige att börja ifrågasätta de senaste årens privatiseringar och marknadslösningar. De verkar ha gått för långt. Sverige har gått från ett socialdemokratiskt skyltfönster till ett högerexperiment och behöver hitta en bättre balans. Upploppen i Husby var ett symptom, mästrade affärstidningen. Nu måste ansvariga politiker ”förstå och motverka orsakerna till den minskande jämlikheten, både när det gäller inkomster och tillgång till välfärdstjänster”.