Klicka på bilden så förstoras den.
Det är här som de vandrar. I ett landskap som beskrivits av Evert Taube. Ett böljande, soldränkt landskap präglat av vinodlingar och olivlundar. Och storskog. Idag, söndag, var det fullt i de små byarnas restauranger. Sorlet och skratten trängde ut till gatan. Bilarna stod parkerade huller om buller. Ödlorna kilade efter väggar och murar och på kvällen far blinkande eldflugor omkring bland buskar och träd. Hannarna signalerar till honorna på marken.
Det säger sig själv, att den som ensam veckovis vandrar genom detta landskap, förr eller senare, p g a inre och yttre omständigheter, möten med andra som berättar om omvälvande psykiska upplevelser, som en följd av funderingar över ens eget och andras liv, med värkande fötter och knän, trötta och törstiga, lär känna nya sidor av sig själv. Motiven att vandra i månader varierar. Men gemensamt är att man lämnat vardagen bakom sig, inte längre har några dagliga rutiner att följa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar