Är bergtagen sedan barndomens somrar hos morföräldrar i svenska fjäll. Har därför länge sett fram mot att få komma till Alperna. Det väldiga landskapet skapar hemkänslor. Och påminner en på ett bra sätt, jag blir lätt upprymd, om både hur liten och betydelselös man är. Hur kort den egna livstiden är och hur bräcklig. Och hur oerhört vacker naturen är. Vi fick dessutom väder. Sol och blå himmel. Svag vind. Fjällväxter. Både mormor och morfar återuppstod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar