Under tretton år satt Montaigne som rådman vid Bordeauxs parlement (1557-70), en av åtta regionala domstolar som gemensamt utgjorde le Parlement de France, landets högsta juridiska instans. 1568 avled Montaignes far och lämnade familjegodset i arv till sin fru och son. Två år senare - 1570 - sålde Montaigne sin plats vid Bordeaux-parlamentet och drog sig tillbaka för att njuta av livet som godsherre och skriva. Den dag år 1571 då Montaigne fyllde 38 år högg han in på väggen i sitt bibliotek i slottets tornrum, att han var "trött på slavtjänst vid domstolar och offentliga ämbeten" och drog sig tillbaks för att ägna sig "åt sin frihet, sitt lugn och sin ledighet." Sen satt han i sitt torn och skrev och 1580 lämnades de två första böckerna in för tryck.
Sen gav han sig iväg till Paris för att överlämna ett ex till kung Henrik III, innan han red iväg till Tyskland, Schweiz, Österrike och Italien. Han hade tänkt vara borta i några år. Under resan förde först hans tjänare - som sen fick sparken - och Montaigne själv en mer än 300-sidor lång resedagbok, som i detalj redogör för hans upplevelser. Denna dagbok, som inte publicerades förrän år 1774, ger inblickar i Montaignes personlighet och kompletterar - korrigerar - den bild han ger av sig själv i sina Essayer.
Men under sin resa mottar Montaigne bud från kung Henrik som vill ha honom till borgmästare i Bordeaux. Montaigne accepterar motvilligt uppdraget, utan större entusiasm. Hans första mandatperiod (1581-83) var lugn, men den andra (1583-85) var händelserik. Religionskriget mellan katoliker och protestanter som rasat sen 1562 kom till Bordeaux. Och i dess sällskap kom pesten. En tredjedel av stadens befolkning dog och Montaigne tvingades lämna sitt slott.
Under de sista åren av sitt liv agerade Montaigne mellanhand och medlare mellan de stridande parterna. Hela tiden skrev han. De tunna två första volymerna omarbetades fullständigt och en helt ny tredje volym växte fram. Om de två första volymerna för det mesta handlar om krig, teknik och strider, är tonen i den tredje mänskligare. Krigaren förvandlas till människa. Han tycker allt mer illa om sin samtids religionsstrider, våld och girighet. Och Italienresan var något han hela tiden återvände till, inspirerades av och skrev om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar