Till att börja med dikterade Montaigne, dag för dag, för sin sekreterare. Vi vet inte vad han hette, bara att sekreteraren var en karl med humor som inte ens drog sig för att i dagboken driva med Montaigne, som alltid såg det bästa hos folk. Montaigne tonar fram lite som Don Quijote. Sekreteraren fick sen sparken, kanske för det? Vi vet inte. Bara att Montaigne rev ut dagbokens första sidor och sen fortsatte att skriva själv.
Montaigne återvände 1581. Dagboken hittades först 1770. I en kista på vinden i slottet Montaigne. En präst skulle skriva traktens lokalhistoria och sökte igenom traktens vindsförråd i jakt på dokument. En dag, av en ren slump, öppnar han en dammig kista och finner i den 278 handskrivna sidor. Montaignes italienska resedagbok. Frågan är - kommer vi Montaigne närmare i denna dagbok än i hans essayer? En del forskare hävdar det. De menar att i essäerna möter vi en finpolerad författare. I dagboken den opolerade Montaigne. Rakt upp och ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar