Finns det äkhet? Montaignes frågar sig det. Vad upptäcker man om man tror att folk mest spelar teater? Och vill avslöja dom?
... Var och en av oss arbetar på att försvara sin sak, men även de främsta av oss gör det med hjälp av förställning och lögn ... Människans liv på jorden är en komedi, där var och en glömmer sig själv och spelar en annan roll .... Självbedrägeriet är det som håller människan uppe ... Människan är den ende som har lov att säga en sak och göra en annan .... Det goda finns någon annanstans ... Desillusionen kommer att ge oss synen åter .... Om de flesta av våra sysselsättningar är fars, ska man då skratta eller gråta ...
Efter att ha grubblat på saken under några årtionden, drog Montaigne slutsatsen att "det sanna", "det äkta" - vad det nu är . tyvärr inte har något ansikte. Det äkta han hade inombords skiftade hela tiden utseende. Över tid, beroende på omständigheter, personer han talade med. Vi byter åsikter och attityder livet igenom. Vi består av tusentals ogenomtänkta tankar och tillfälliga impulser. Montaigne häpnar över den inre mångfalden. Och kom till känslan att han inombords bar på något som var rikare, farligare och större än han själv.
Till slut väljer han att betrakta sig själv som en bekant främling. Och ger upp ambitionen att genomskåda. Istället längtar han efter ett enkelt liv utan glans. Därför att oavsett sysselsättning visar vi upp oss lika tydligt. Kvarstår vänskap. Och lusten att tala med och möta människor. "Jag bara plockar ihop andras blommor och bidrar inte med något eget. Utom möjligen snöret att knyta ihop dom med"
Mer kontroll än så hade Montaigne inte över sig själv och sitt liv. Det kan levas på tusentals olika sätt. Det är ingen idé att försöka avslöja den teater vi ägnar oss åt. Ju mer han umgicks med sig själv och ju mer han lärde känna sig själv, dessto mer förbluffades han över sin egen formlöshet och desto mindre förstod han sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar