Det är inte mycket som vi på allvar kan kalla vårt eget. Alla måste vi ta emot och lära, både av dom som gått före oss och av dom som är med oss. Inte ens de geniala skulle ha mycket att komma med om de bara hade sitt inre att tacka för allt. Som om inte omvärlden och medmänniskor vid varje steg som vi tar tränger sig på och gör något med och av oss? Men det är inte lätt att realisera det vi har och får, sköta den av närmiljön vårdade / vanvårdade jordmån ur vilken vi så småningom växer upp. Det gäller antingen att nå fram till sig själv eller att förfela sig själv. Inget är lättare än att missta sig på sitt inre och sin egen förmåga, att låta inbillningar ta över. Bli som en enbent som drömmer om att kunna bli sprinter? Härma andra. Vara någon som man låtsas vara eller söka efter / vara den man är? Båda sakerna är riskabla. Det är inte så litet som är eller blir lögnaktigt hos en människa. Klicka på bilden så förstoras den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar