2008-09-09
Istidens grottkonst
Professor Peter Gärdenfors har skrivit en artikel om istidens grottmålningar. I Sydeuropa finns de hittills älsta, målade för cirka 34 000 år sedan. Ett fråga för forskningen är hur målningarna kan uppvisa så stora likheter fast de målats på olika kontinenter? Och med tusentals års mellanrum ( tycker inte det är så konstigt - det är ju inga Picassotavlor utan djurmålningar ). De som målat bilderna kan rimligen inte ha kunnat påverka varandra över så stora avstånd i rum och tid ( kanske inte, men djur fanns ju alla kontinenter och i alla tider ). En annan gåta är varför folk överhuvudtaget målade dem? ( Den intressanta frågan är varför de målade djur, men inte landskap, inte människor ).
Läser ”The Nature of Paleolithic Art” (2006) av Dale Guthrie, amerikansk professor i paleozoologi i Alaska, jägare och konstnär, att det troligen är tonårsgrabbar som stått för merparten av klottret i de europeiska istidsmålningarna. Med "klotter" menas könsorgan. Grottorna är fyllda av dom, det har jag själv sett. Till stöd för sin tes att det är värstingar som ristat dom, har Dale mätt upp storleken på alla avmålade händer som finns i grottorna. De tillhör småbarn resp tonåringar. Men Guthris stora poäng, jägare och biolog som han är, är den nogranna redogörelsen för den makalösa djurkännedom som dessa istidsmålningar vittnar om. Som bilden av det snart fölande stoet.
Guthrie konstaterar att i dessa grottor har människor, krypande på alla fyra, i skenet av fladdrande vekar i skålar fylld av djurfett, trängt hundratals meter in i smala, kolsvarta grottor .... För att måla. Så viktigt var det ..... Ofarligt var det inte heller. Urgamla skelett efter grottbjörn och sabeltandad tiger ligger kvar. Grottorna användes av både djur och människorUnder årtusenden.
Guthrie påpekar att de riktiga grottmålningarna - inte klottret - är enastående. Vilka proportioner! Vilka fäger! Vilken stilkänsla! Vilken djurkännedom! Som biolog häpnar han. Hur kunde detta målas? För 34 000 år sen? Ur minnet? I mörker? Björnar, zebror, magnifika renhjordar och mammutar; ristningar avbildar djur som lax och sköldpadda.
Gärdenfors gillar inte Guthries bok. Den är inte tillräckligt teoretisk. Lämnar fler frågor obesvarade än besvarade. Tror jag det. Det är bokens styrka, för det finns för mycket teori om grottmålningar och för lite verklighetsanknytning. Lyssnar hellre på en djurexpert än en skrivbordsmänniskas aldrig så intressanta teorier. Så begränsad och fyrkantig är jag. Vi kommer aldrig att få veta varför dessa målningar utfördes.
Dale Guthrie: ”The Nature of Paleolithic Art”
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar