Blev förvånad hitta dom i Italiens bergstrakter. Ända upp på 1600 m ö h. Säger en del om hur begränsad ens föreställning kan vara. Där heter dom samnma sak som i de flesta europeiska länder: skogsjordgubbar, fragola di bosco. Norrmännen säger markjordbær. Danskarna skov-Jordbær. Finnarna ahomansikka. I Estland metsmaasikas (skogsblomman - finns fin dragspelslåt med samma namn). Islänningar villijarðarber. Engelsmännen wild Strawberry. FRansmännen fraisier des bois. Tyskarna wald-Erdbeere. Spanjorer fresa de los bosques.
Lite mer förvånande är att upptäcka att smultron finns även i Tunisien, Sydafrika och Nya Zeeland. Dessutom i sydamerika: Kuba, Argentina och Brasilien för att nämna några.
Smultron finns även i Kina - t ex Yunnan. Men jag såg aldrig några när jag var där.
Vi säger ibland också skogssmultron. Men namnets historia? Ingen aning. Bara att vi lägger till -on även till lingon, hjortron, hallon, odon, nypon. Och att första användningen i skrift är från 1674 och då skrivs schmultron. Tyskt inflytande? Ett vackert ordspråk är att plocka smultron under snön. Hjortron har tydligen en gång kallats för smyltron. Låter som mylta kommer därifrån?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar