Klicka på bilden så förstoras den.
Innan Martin Luther reformerade döden pågick handel med avlatsbrev för fullt. Systemet hade utarbetats av munkar på 600-talet, bosatta på en ö utanför Irland. Tanken var enkel. En dags lidande på jorden motsvarade tusen år i skärselden.
Kyrkan talade om tre destinationer efter döden: himmelriket, skärselden och helvetet. Genom att utföra goda gärningar, donera till kyrkan, köpa avlatsbrev etc, kunde tiden i skärselden förkortas. Också genom att bege till "heliga platser". Denna tros-geografi handlade även den om pengar.
Luthers samtida, Fredrik den Vise av Saxen, hade köpt på sig enorma mängder reliker. Påven i Rom satt på benen och gjorde goda förtjänster. Påven lovade att den som besökte Frderiks reliksamling för att be, då förkortade sin vistelse i skärselden med 1 902 202 år ( en miljon niohundratvå tusen tvåhundratvå år ) och 270 dagar. Men det kunde bara ske den första november varje år och ingen annan dag.
De teologiska resonemangen bakom dessa utfästelser är så virrig att den knappt tål se dagens ljus, däremot är det enkelt att återge skärselds-tanken:
1 - människan har kropp och själ
2 - vid döden lämnar själen kroppen och döms till himmel, skärseld eller helvete
3 - skärselden är förstuga till himmelen. Här renas skitiga själar. Efterlevande kan påskynda reningsprocessen genom att skänka pengar till kyrkan. Fiffigt.
4 - vid Yttersta Domen avskaffas skärselden, alla som vistats där förflyttas till himmelen. De som finns i helvetet plågas i evighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar