Utopister är vi vana vid från samhälls- och religionsdebatter. Drömmen om andra världar. Var och lyssnade på en föreläsning om strängteori av fysikern Brian Greene. Teorin syftar till att överbrygga avgrunden mellan Eisteins relativitetsteori och kvantmekaniken.
Kvantmekaniken skiljer sig ju från klassisk fysik bl a genom att dess matematiska förutsägelser är statistiska, dvs inte kan förutsäga vilka resultat en mätning ger, utan bara sannolikheter för möjliga utfall. Heisenbergs osäkerhetsprincip säger att man inte samtidigt kan bestämma en partikels läge och rörelsemängd med godtycklig noggrannhet. Den befinner sig nämligen på olika ställen samtidigt och flyttar på sig då den iakttags. Ganska roande.
Strängteorin ger upphov till både farhågor och förhoppningar. Farhågan att strängteorin befinner sig i en återvändsgränd, förhoppningar att den ska visa sig riktig och då t ex kunna visa att på subatomär nivå styrs allt av en annan slags naturlagar än på makronivå; att det finns paralella universa, kanske upp till 26 ytterligare dimensioner.
De vibrerande strängar som man studerar och räknar är ofattbart små. Om hela det kända universum en enda atom (!), är den vibrerande strängen lika stor som ett träd. Det talas också om att skapa alternativa universa i laboratoriet. Oavsett strängteorins riktighet, saknar fullständigt möjlighet förstå den, så gillar jag det jag hör. Vi kanske förstår någon procent av allt vi har omkring oss. Tillvaron är en gåta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar