Lena Melin om Sverige-Demokraterna

Sverige­demokraterna har sina rötter i den nynazistiska vit maktrörelsen. Men i dag är det ett starkt konservativt, höger­populistiskt och främlingsfientligt parti. Även om Anders Behring Breivik hyllar Sverigedemokraterna som ett ljus i det svenska mörkret i sitt förvirrade så kallade framtids­manifest, så har SD en annan agenda än han.

Men eftersom ingen­ting är svart eller vitt så måste det också erkännas att de åsikter som sverigedemokrater för fram bekräftar den världsuppfattning som dårar­ som Breivik har.

I exempelvis en uppmärksammad debatt­artikel i Aftonbladet i oktober 2009, drygt ett år innan han valdes in i riksdagen, slog Jimmie Åkesson fast att den muslimska invandringen är Sveriges ”största utländska hot sedan andra världs­kriget ”.

Innan det var känt att Breivik gripits för dåden var andra ledande­ SD:are säkra på var gärningsmannen skulle sökas. Kent Ekeroth, riksdagsledamot, frågade på Twitter: ..." Någon som vågar sig på en gissning vem som ligger bakom bomberna i Norge?" Han svarade själv: ... "Nej, jag kommer inte kalla er islamofober" ....

Åkessons pressekreterare Linus Bylund skrev på samma forum: ..."Nästa jävel som ojar sig över hur synd det är om alla snälla muslimer när det ligger blödande norrmän på gatan kommer att avföljas". Varbergspolitikern Erik Hellsborn bloggade om att ”massinvandringen och det mångkulturella samhället ligger­ bakom terrordåden vi i Oslo”.

Det är ett tankegods som inte ligger ljusår från Breiviks. Det skulle kunna stärka honom, och hans eventuella gelikar, i tron att de inte är ensamma om att ha hittat den rätta vägen.

Skulder, bara skulder

Greklands statsskuld beräknas till 350 miljarder euro, 160 % av BNP. EU:s hjälp hoppas ta ner skulden. För närvarande beräknas den till 150 % av BNP. Utan räddningspaket var prognosen att den skulle tangera 175 % av BNP nästa år.

USA:s statsskuld ligger på 14,3 biljoner dollar, 95 % av landets BNP. Och den växer. Nästa år beräknas skulden överstiga 100 % av BNP. Som jämförelse kan sägas att Sveriges skuld landar på 42 % av BNP.

Alltid intressanta The Economist förfäras över bristen på politiskt ledarskap i USA och EU. Och ställer frågan om väst slagit in på den japanska vägen? Här. Japans statsskuld är dubbelt så stor som USAs resp Italiens. Japans ekonomi står och stampar sedan 1980-talet.

Västvärldens politiker utgör problemet, de vågar inte fatta svåra beslut för då ryker deras väljarstöd. Vi har de politiker vi förtjänar.

Rory till Sverige

Nästa år spelar de både i Sverige. Rory och Darren Clarke. På Bro Hof. Intressant.

Renässansens betydelse

Att vandra i Gamla stan i Stockholm väcker italienska minnen. Ser mig omkring med italienska ögon. De vindlande gränderna påminner om italienska bergsbyar. Skulpturen St Göran och Draken påminner om jaktkyrkan i Lucca. På dess tak stod ärkeängeln Mikael och dödande Draken. Gamla stan fick en för mig ny dimension och påminde även om det jag läser: den italienska renässansens betydelse.

Det sägs att renässansen, dvs återupptäckten av Grekland och Rom, en kunskap som förmedlades via universitet knutna till arabvärldens kalifat, väckte nord-Europas månghundraåriga fascination av Italien. På 1500-talet hade landet ännu inte börjat sitt månghundraåriga förfall, förvandlats till ett friluftsmuseum i ett pittoreskt landskap, utan det var fortfarande dåtidens största vetenskapliga, kulturella och ekonomiska stormakt. Galileo arbetade. William Harvey reste dit för att studera blodomloppet. Leonardo, Rafael och Michelangelo levde. Italiensk litteratur, musik, matematik, vetenskap, konst, arkitektur, bankväsende, filosofi och politik var ledstjärnor. Landet blomstrade samtidigt som blodiga strider rasade mellan stadsstater som Genua, Milano, Lucca, Florens, Pisa, Rom etc.

Det italienska inflytande tog sig även uttryck i saker fäktning, försvarsväsende, dans och vett och etikett. Inte undra på att Shakespeare förlade flera av sina stora dramer till just Italien.

Det finns forskare, kan naturligtvis inte bedöma om de har rätt eller fel, som hävdar att en aspekt av den italienska renässansens stora betydelse, är dess civilisatoriska inflytande över nord-Europa, inte minst det framväxande brittiska imperiet. Under trehundra år skickade den brittiska adeln sina söner på The Grand Tour. En resa genom Frankrike till Italien. Det må vara som det vill med dessa resor och deras betydelse, men helt klart är att en annan människa helt kom att präglas av den italienska renässansen - Michael de Montaigne. Renässansens störste filosof. Mer om det vad det lider.

Elva böcker om journalister

Tom Rachmans roman, De imperfekta, finns på svenska. Hahn har jobbat på AP större delen av livet. Dessutom har han listat vad han tycker är de bästa romanerna om journalistik. Har lagt till Guillous Ordets makt och vanmakt. En lysande samtidshistoria.

1. Scoop by Evelyn Waugh

Published in 1938, this satirical masterpiece recounts the misfortunes of a timid young writer of articles about the English countryside who, by mistake, is dispatched to cover civil war in Africa. Disaster follows, as do the most memorable scenes in the genre, enough to console generations of bumbling foreign correspondents.

2. The Journalist and the Murderer by Janet Malcolm

An essay on the tangled relationship between reporter and subject, an affair that often begins with seduction and ends with betrayal. I read this in journalism school and was transfixed; only later, on the job, did I realise how insightful it was.

3. The Quiet American by Graham Greene

Fowler is a middle-aged British correspondent in the professional habit of watching others' suffering from a distance. When he encounters an idealistic young American with plans to fix Vietnam, Fowler must decide whether to act. As relevant today as when published in 1955.

4. All the President's Men by Carl Bernstein and Bob Woodward

The account of two young Washington Post reporters who uncovered the Watergate scandal, leading to the resignation of President Richard Nixon. Probably the most exalted moment in modern journalism, and an inspiration to many a reporter who followed.

5. Towards the End of the Morning by Michael Frayn

This amusing newspaper novel from 1967 is set in the era when "Fleet Street" was a real place. Frayn, who worked at the Manchester Guardian and the Observer, recounts the less-than-grand foibles of a nameless newspaper's nature and crosswords department.

6. A Treasury of Great Reporting edited by Louis L Snyder and Richard B Morris

Subtitled "Literature under Pressure," this anthology collects work from nearly 400 years, showing how much the job has changed yet how consistent are its finest principles, particularly the aim of casting light on hidden misdeeds and untold human stories.

7. Floater by Calvin Trillin

A witty tale by this longtime New Yorker writer about a magazine journalist who toils as a "floater," meaning he must take assignments in different departments, depending on who is out or otherwise indisposed. Terrific characters. Sadly, Floater is out of print.

8. Personal History by Katherine Graham

The moving memoir of a hero of American newspapering who was thrust into power in 1963 when her manic-depressive husband, the publisher of The Washington Post, committed suicide. In a male-dominated business, she was viewed with scepticism yet took her husband's job and led the paper to glory.

9. The Best of Granta Reportage

At the intersection of hard news and literature, reportage is the work that most hacks dream of and few are lucky enough to do. This anthology starts with a classic, "The Soccer War" by Ryszard Kapuściński, and includes fine work by Ian Jack, Martha Gellhorn, John le Carré and others.

10. Psmith Journalist by PG Wodehouse

A silly but amusing yarn about an English dandy who takes charge of a weekly publication in New York and produces campaigning pieces about the slums. Hardly a realistic primer on life in the news business, this novel does offer a bit of light relief – welcome in these dark times for the traditional press.

11. Ordets makt och vanmakt av Jan Guillou

I boken berättar Guillou om fiaskon och succéer och om journalistiska förebilder, t ex Edgar Antonsson och Arne Lemberg. Vägen gick via Folket i Bild/Kulturfront, där Jan Myrdal spelade en stor och ödesdiger roll och leder fram till bokserierna om Hamilton och Arn Magnusson som gjorde Guillou till den mest sålda romanförfattaren i Sverige någonsin.

Terrordåd

Den europeiska statistiken från EUROPOL, över terroristbrott, uppger att förra året förekom 249 terrorattacker i Europa. Tre av dem (3!) hade islamistisk anknytning, däribland den svenske julsjälvbombaren. De flesta terrordåden utförs av separatister.

Fotot visar massmördaren, halvsystern Elisabeth och mamma Wenche. Pappan var diplomat. Massmördaren har kritiserat sin syster för att hon har för många sexuella partners och mamman beskriver han som ett primitivt sexuellt djur. Till sin försvarsadvokat uppger han att tortyr förekommer i norska fängelser samt att han förväntar sig att bli skjuten.

Enligt den norska tidningen Finansavisen har massmördaren använt sig av 25 olika kort från 12 olika kreditföretag. I Norge finns inget centralt skuldregister, vilket innebär att det är relativt lätt att skaffa sig en betydande skuld på kort tid. Uppgifter från norska skatteverket visar att han haft blygsamma inkomster under de senaste åren. År 2003, då han uppger sig ha tjänat sin första miljon, hade han ingen deklarerad förmögenhet och en inkomst på 49 200 norska kronor.

Vad gäller påstådda omfattande aktieaffärer ska han enligt egna uppgifter ha förlorat två miljoner norska kronor på spekulationerna samt betalat en halv miljon i skatt. Inga av dessa uppgifter finns det stöd för i myndigheternas dokument.

Sedan 2006 har massmördaren haft en sammanlagd inkomst på 5 223 norska kronor. Nu säger det inte så mycket. Företagare kan nolldeklarera. Men frågan är om massmördaren haft finansiellt stöd eller inte?

Grafikk: Slik skjedde angrepene 22.juli

Klicka här för Verldens Gangs grafik.

Blogg om Utoya och Jens Stoltenbergs tal

En av de som var där har skildrat hur det var. Klicka här.

Här Jens Stoltenbergs tal från Oslo Domkirke: ... Deres majesteter, kjære Eskil, kjære alle sammen. Det er nå snart to døgn siden Norge ble rammet av den største ugjerningen siden krigen. På Utøya og i Oslo. Det føles som en evighet. Det har vært timer, dager og netter fylt av sjokk, fortvilelse, sinne og gråt. I dag er det tid for sorg. I dag skal vi tillate oss å stoppe litt opp. Minnes de døde. Sørge over dem som ikke er mer. 92 menneskeliv er gått tapt. Flere er fortsatt savnet.

Hver og en av de som er gått bort er en tragedie. Til sammen utgjør tapet en nasjonal tragedie. Fortsatt strever vi med å begripe omfanget. Mange av oss kjente noen som er borte. Enda flere vet om noen. Jeg kjente flere. En av dem var Monica. I rundt 20 år jobbet hun på Utøya. For mange av oss var hun Utøya. Nå er hun død. Skutt og drept mens hun skapte omsorg og trygghet for ungdom fra hele landet.

Hennes mann John og døtrene Victoria og Helene er i Drammen kirke i dag. Det er så urettferdig. Dere skal vite at vi gråter med dere. En annen som er borte er Tore Eikeland. Leder av AUF i Hordaland og en av våre aller mest talentfulle ungdomspolitikere. Jeg husker at han fikk hele landsmøtet i Arbeiderpartiet til å juble da han holdt et engasjert innlegg mot EUs postdirektiv, og vant. Nå er han død. Borte for alltid. Det er ikke til å begripe. Dette er to av dem vi har mistet.

Vi har mistet mange andre, på Utøya og i regjeringsbygget. Snart får vi navn og bilde på alle. Da vil omfanget av ondskapen tre fram i all sin gru. Det blir en ny prøvelse. Men vi skal klare den også. Midt i alt det tragiske er jeg stolt av å bo i et land som har maktet å stå oppreist i en kritisk tid. Jeg er imponert over hvor mye verdighet, omsorg og fasthet jeg har møtt. Vi er et lite land, men vi er et stolt folk.

Vi er fortsatt rystet av det som traff oss, men vi gir aldri opp våre verdier.
Vårt svar er mer demokrati, mer åpenhet og mer humanitet. Men aldri naivitet.
Ingen har sagt det finere enn AUF-jenta som ble intervjuet av CNN: "Om én mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen." Til slutt. La meg si til familier over hele landet som har mistet en av sine kjære: Dere har min og hele Norges dypeste medfølelse i sorgen. Ikke bare det. Hele verden føler med dere. Jeg har lovet å overbringe kondolanser til dere fra Barack Obama, Vladimir Putin, Frederik Reinfeldt, Angela Merkel og mange andre statsledere og regjeringssjefer.

Dette kan aldri erstatte tapet. Ingenting kan bringe deres kjære tilbake. Men vi trenger støtte og trøst når livet er som mørkest. Nå er livet som mørkest for dere.
Dere skal vite at vi er der for dere.

Vandra vidare ... (3)

Klicka på bilden så förstoras den.
Klicka här för att läsa om gorillan på bilden, som bröt sig en gren innan det var dags vada över träsket.
Klicka här för att se en flock babianer som vadar ut på två ben för att sen med sina händer plocka åt sig allt ätbart.
Och här för att se video på chimpans som tillverkar ett spjut som sedan används vid jakt.
Och klicka här för att höra BBCs radioprogram Discovery från 13 juni i år, som ställer frågan om apor kan tala med varandra?

Vandra vidare ... (2)

Någon gång för sju miljoner år sedan började enskilda individer ställa sig upp och gå på två ben. Ingen vet hur det gick till. Forskare är inte heller överens om sammanhangen utan ligger i fejd med varandra. Det finns minst sex teorier om hur det gick till. Betydelsen av att vara tvåbent var oerhörd. Armarna frigjordes för diverse arbete och det ledde så sakta till att hjärnan alltmer utvecklades. Det finns alltså samband mellan att gå, göra och tänka. Vilka är då de sex teorierna?

- hanar och honor ställde sig upp för att få bättre överblick över savannen
- hanar och honor ställde sig upp för att exponera så liten yta av kroppen som möjligt från exponering av sol och värme
- hanar ställde sig upp på två ben för att visa könet för honor
- hanar och honor ställde sig upp för att vada genom vatten, vikar och sjöar
- honor ställde sig upp för att bära ungar, samla föda
- hanar och honor ställde sig upp för att spara energi i förhållande till att gå på alla fyra
- hanar ställde sig upp för att följa migrerande djurhjordar

Religiös ekonomi

Klicka på bilden så förstoras den.
Innan Martin Luther reformerade döden pågick handel med avlatsbrev för fullt. Systemet hade utarbetats av munkar på 600-talet, bosatta på en ö utanför Irland. Tanken var enkel. En dags lidande på jorden motsvarade tusen år i skärselden.

Kyrkan talade om tre destinationer efter döden: himmelriket, skärselden och helvetet. Genom att utföra goda gärningar, donera till kyrkan, köpa avlatsbrev etc, kunde tiden i skärselden förkortas. Också genom att bege till "heliga platser". Denna tros-geografi handlade även den om pengar.

Luthers samtida, Fredrik den Vise av Saxen, hade köpt på sig enorma mängder reliker. Påven i Rom satt på benen och gjorde goda förtjänster. Påven lovade att den som besökte Frderiks reliksamling för att be, då förkortade sin vistelse i skärselden med 1 902 202 år ( en miljon niohundratvå tusen tvåhundratvå år ) och 270 dagar. Men det kunde bara ske den första november varje år och ingen annan dag.

De teologiska resonemangen bakom dessa utfästelser är så virrig att den knappt tål se dagens ljus, däremot är det enkelt att återge skärselds-tanken:

1 - människan har kropp och själ
2 - vid döden lämnar själen kroppen och döms till himmel, skärseld eller helvete
3 - skärselden är förstuga till himmelen. Här renas skitiga själar. Efterlevande kan påskynda reningsprocessen genom att skänka pengar till kyrkan. Fiffigt.
4 - vid Yttersta Domen avskaffas skärselden, alla som vistats där förflyttas till himmelen. De som finns i helvetet plågas i evighet.

Tyskland går österut

Klicka på bilden så förstoras den.
With large parts of Europe struggling to cope with a debt crisis, Germany is increasingly deploying its money outside the euro-zone to fuel its robust growth.

The shift in focus, still in its early stages, could have profound economic and political implications because it comes at a critical time when the rest of Europe is counting on Germany to continue its traditional role as the locomotive of the Continent’s economy.

German companies, instead of concentrating their investment overwhelmingly on countries like France and Italy, are sending a growing proportion of their euros to places like Poland, Russia, Brazil and especially China, which is already the largest market for Volkswagen and could soon be for Mercedes and BMW.

Stresstest av 90 av Europas banker

Det var bankernas utlåning som byggde upp de konsumtions- och fastighetsbubblor som gjorde att finansmarknaden kraschade. Infarkten i banksektorn tvingade flera stater att i räddningsaktioner skuldsätta sig så mycket att de själva till slut måste ta nödlån. Huvudorsaken till att förbundskansler Merkel och president Sarkozy inte driver fram en snabb och rejäl grekisk skuldrekonstruktion är att tyska och franska banker inte skulle klara att hantera de förluster som det skulle föra med sig.

Trots detta har man valt en annan strategi - sopa problemen under mattan genom att underminera stresstestet av 90 av Europas banker. Europeiska Bankmyndigheten har haft svårt att hålla testet på en acceptabel nivå. Nationella politiska påtryckningar har gjort det omöjligt att som ett testscenario inkludera en skuldnedskrivning i något av krisländerna. T ex Grekland. Trots att scenariot är realistiskt.

Engelska banker - Royal Bank of Scotland, Lloyds Banking Group, Barclays, HSBC - tappade 25% av sitt kapital under de snälla scenarios som nu kördes. Bara grekiska hade värre siffrar,dvs 40%. Om inte Europas skattebetalare redan skjutit till astronomiska belopp för att rädda det som räddas kan, skulle 20 av de 90 banker som nu testats inte klara sig. Kom då ihåg att testet som det nu utformats är en skadeskjuten kråka. Tyskland har t ex försökt skjuta Europeiska Bankmyndigheten i sank.

Officeren, kriget och kulturen

Han tillhörde de amerikanska officerare som 1944, mot slutet av andra världskriget, deltog i befrielsen av Italien. Han fick se det mesta. Efter hemkonsten till USA började han läsa filosofi. 1952 kom boken "The Grand Tour in Italy. 1700 - 1800". Av undertexten framgår att den utgör ett bidrag till en kommande doktorsavhandling. Någon sådan har jag inte hittat. Misstänker att den inte blev av, för "The Grand Tour in Italy" håller inte gängse akademiska mått. Den är skriven för vanligt folk, inte akademiker.

I bokens inledning beskriver Paul Franklin Kirby, hur han som officer lade märke till att under invasionen uppvisade en rad brittiska officerare ett mer än normalt intresse för Italien. De satt klistrade vid bombplanens fönster och kunde namnen på byarna man flög över. När tyskarna drivits ut ur Catania stötte han ihop med en brittisk officer som kunde namnen på stadens gator och gränder. Under framryckningen genom Toskana tog brittiska officerare med sig Kirby till berömda platser vare sig de fanns kvar eller inte. Striderna var hårda, många städer bombades sönder och samman.

Det säger sig självt att den som på detta sätt lärt känna Italien skriver därefter. "The Grand Tour in Italy" är en sammanställning av hur några av de tiotusentals engelsmän som, från 1763 till Napoleonkrigen, tog sig till Italien och hur de skildrade sina möten med landet. Ju närmare 1789 års franska revolution och Napoleons invasion av Italien vi kommer, dessto fler italienska adelsmän sålde sina samlingar av renässanstidens konst och skulptur. Till engelsmän. När Napoleon kom tömdes landet på konstskatter. Dom fraktades till Paris.

Kirby låter oss få veta hur engelsmännen tog sig till Italien, hur vägarna var, hur standarden var på de värdshus där de bodde, hur maten var, hur man klarade sig bland horder av tiggare och fattigfolk, hur utbredd prostitutionen var, var i Italien engelsmännen begav sig, vilken konst de köpte, vilken musik de lysnade på, hur de levde etc. Allt belagt med citat ur reseskildringar, dagböcker och brev. Kirby såg Italien, inte längre genom sina brittiska officerskamraters ögon, utan med hjälp av 1700-talets människor. Det han "ser" både skiljer sig från och sammanfaller med hans egna italienska erfarenheter från andra världskriget.

Med andra ord, Kirby skriver som han slagit sig ner på torget i någon by för att lyssna på vad de engelsmän som han möter har att berätta. Vi slipper abstrakta analyser och får möta människor av kött och blod. Drastiska anekdoter, humor intar en långt framskjuten plats. Den bästa bok jag hitills läst om hur engelsmän lade grunden till den italienska vurm som växte fram under 1700-talet!

Jag skulle gärna vilja veta mer om människan Paul Franklin Kirby men går bet? Fick han sin doktorsexamen i filosofi? Eller sprack han? I så fall, vad blev det av honom?

Reinfeldt - medelklassens Hjalmar Branting

Det gamla Folkhems-Sverige vaknade upp en vacker dag och fann sig vara ett medelklassparadis. Fredrik Reinfeldt fick denna medelklass att förstå att de inte längre behövde låtsas vara röda och radikala. Den folkliga drömmen om villa, Volvo och vovve var egentligen moderat.

För den svenska medelklassen blev han därför i ett enda slag vad Hjalmar Branting en gång var för den svenska arbetarklassen. Precis som föregångaren gjorde Reinfledt upp med sin tids revolutionsromantiker: nyliberalerna. Och gav de sina ny självförståelse; en egoistisk, kommersiell identitet där arbetet är evange­lium. Den som inte arbetar ska inte äta! Han har gjort den protestantiska borgerliga arbetsmoralen till medelklassens trosgemenskap.

Världsfattigdomen drivs tillbaka

FN-högkvarteret i New York har publicerat sin årliga rapport om arbetet med millenniemålen. Trots elände som SAAB, Grekland, finanskris, höjda matpriser och klimathot ser världen ut att klara ett av de åtta målen; att halvera fattigdomen mellan 1990 och 2015.

För 20 år sedan levde nästan varannan människa på mindre än en dollar om dagen. Om fyra år kommer de ”bara” att vara 15 procent. Den snabba tillväxten i Kina och Indien är en viktig bidragande förklaring, men stora framsteg görs också på andra håll.

Det betyder inte att allt är som det ska. Unna dig nöjet att fatta sammanhangen på tio minuter. Genom att klicka här!

News of The World, Aftonblodet och Yxpressen

Nu tvår alla inblandade sina händer. News of The World är Svarte Petter. Moralpaniken breder ut sig. Skit stänker även på The Sun och Sunday Times. Men än har debatten inte nått hit. Ändå har vi samma betalsystem här. Kvällstidningar mutar, inte minst polisen, för att få tillgång till pikanta detaljer. Inte ett mord utan att de vet mest och betalar bäst. Tyvärr går det inte att sanera systemet. Det växer snarare i styrka så länge som alla aktörer tjänar på saken. Ta skriverierna om kungens älskarinna. Hon fick ett par hundra tusen av Expressen för att kittla folks fantasi. Förr gick journalistik ut på att ge bakgrund och sammanhang. Idag går det ut på att tjäna pengar.

Almedalsveckan - politikens professionalisering?

Så är den över. PR-folk, informationskonsulter, näringsliv och lobbyister har för stunden slutat dansa kring guldkalven, dvs svenska folkets skattepengar. Det är om dom som kampen rasar. Mest patetiska denna vecka? Moderaternas tal om att bygga upp sin egen folkrörelse. Uppifrån och ner. Säger det mesta. Har de inte redan sin folkrörelse? Frimurarna och Rotary?

Mest intressant? Håkan Juholts tal. Skickligt spelade han på de socialdemokratiska kärnväljarnas värderingar och fackföreningsrörelsens behov att hitta en ny identitet. Juholt tog även till nationalistiska brösttoner, kanske i ett försök att tappa SD på väljare? Hans strategi är uppenbar. Samling vid pumpen innan nästa steg tas. Juholt är ännu ett helt oskrivet kort. Gråssosse med vänsterretorik. Den som lever får se vad som sker. Om SAPs ökenvandring ska fortsätta eller om de är på väg mot en grönskande oas?

Också en 85-åring ...

David Attenborough is set to unveil the skull of the pliosaur, commonly called the deadliest sea monster ever. The 155-million-year-old fossil was found in Dorset by local collector Kevan Sheehan. Since the discovery, scientists have spent 18 months removing the outer rock covering it to reveal the skull.

The scientists that examined the fossil have since speculated that the fearsome beast may be an entirely new form of genus. Palaeontologist Richard Forrest went so far as to comment: "This is an iconic specimen -- one of the most exciting we have seen in years.

"It was probably the most fearsome predator that ever lived. Standing in front of the skull you can imagine this enormous beast staring straight back at you, fixing you with its binocular vision, and attacking. Just thinking about it raises the hairs on the back of your neck."

David Attenborough is set to unveil the creature at the Dorset County Museum. The fossil was bought by the museum for £20,000 using Heritage Lottery Funds.

Inte illa av en 85-åring.

Vandra vidare ... (1)

Huvudet i det blå, i skyn och fötterna på jorden. Svängande armar. Vi är gjorda för att vandra och springa. Anatomins historia förlorar sig långt bortom primaternas evolutionära spår. Men det är inte den sortens resonemang det ska handla om hur vi skrivit vandrandets ideologier, gett gången olika innebörder och betydelser.

En del föredrar att vandra i ensamhet i skog och mark, i grupp i fjällen, längs stadens trottoarer. Icke-utomhusmänniskor nöjer sig med att gå fram och tillbaks i den egna bostaden. Naturfilosofer trängs med hälsoprofeter, lyckoforskare, luffare, jägare, fiskare, golfare, hundägare, skogsfolk, mineralletare, pilgrimer och flyktingar, bär- och svampplockare etc mm osv. Idag också skattjägare med GPS i händerna. Geocashing.

Vandrandet har som allt annat sin egen social- och idéhistoria. Vi ser gången ta sig uttryck i stigar, trottoarer, vägar, kartor, guideböcker, utrustning, poesi, litteratur, konst, politik (demonstrationer) och musik (Vi gå över daggstänkta berg). Texter om vandring hittar vi i anatomin, antropologin, arkitekturen, trädgården, geografin, politiken, kulturen, erotiken och religionen. Alla kan gå. Vandringens historia är amatörens historia. Folkvandringarnas historia. Flyktingarnas historia.

Till vandringens historia hör också människokroppens historia, dess natur och kultur. Ta balanssinnet. Utan det klarar vi oss inte.

Växtgeografi: smultron

Blev förvånad hitta dom i Italiens bergstrakter. Ända upp på 1600 m ö h. Säger en del om hur begränsad ens föreställning kan vara. Där heter dom samnma sak som i de flesta europeiska länder: skogsjordgubbar, fragola di bosco. Norrmännen säger markjordbær. Danskarna skov-Jordbær. Finnarna ahomansikka. I Estland metsmaasikas (skogsblomman - finns fin dragspelslåt med samma namn). Islänningar villijarðarber. Engelsmännen wild Strawberry. FRansmännen fraisier des bois. Tyskarna wald-Erdbeere. Spanjorer fresa de los bosques.

Lite mer förvånande är att upptäcka att smultron finns även i Tunisien, Sydafrika och Nya Zeeland. Dessutom i sydamerika: Kuba, Argentina och Brasilien för att nämna några.
Smultron finns även i Kina - t ex Yunnan. Men jag såg aldrig några när jag var där.

Vi säger ibland också skogssmultron. Men namnets historia? Ingen aning. Bara att vi lägger till -on även till lingon, hjortron, hallon, odon, nypon. Och att första användningen i skrift är från 1674 och då skrivs schmultron. Tyskt inflytande? Ett vackert ordspråk är att plocka smultron under snön. Hjortron har tydligen en gång kallats för smyltron. Låter som mylta kommer därifrån?

Växtgeografi: Natt och dag

Efter att ha sett "svenska" blommor i Italien kollar jag olika arters spridningsområde. Ta t ex den "svenske soldaten", eller natt och dag. Den fanns inte där nere. Nu lyser den upp lite här och var. Första noteringen här är från 1500-talet.

Matematisk utopism

Utopister är vi vana vid från samhälls- och religionsdebatter. Drömmen om andra världar. Var och lyssnade på en föreläsning om strängteori av fysikern Brian Greene. Teorin syftar till att överbrygga avgrunden mellan Eisteins relativitetsteori och kvantmekaniken.

Kvantmekaniken skiljer sig ju från klassisk fysik bl a genom att dess matematiska förutsägelser är statistiska, dvs inte kan förutsäga vilka resultat en mätning ger, utan bara sannolikheter för möjliga utfall. Heisenbergs osäkerhetsprincip säger att man inte samtidigt kan bestämma en partikels läge och rörelsemängd med godtycklig noggrannhet. Den befinner sig nämligen på olika ställen samtidigt och flyttar på sig då den iakttags. Ganska roande.

Strängteorin ger upphov till både farhågor och förhoppningar. Farhågan att strängteorin befinner sig i en återvändsgränd, förhoppningar att den ska visa sig riktig och då t ex kunna visa att på subatomär nivå styrs allt av en annan slags naturlagar än på makronivå; att det finns paralella universa, kanske upp till 26 ytterligare dimensioner.

De vibrerande strängar som man studerar och räknar är ofattbart små. Om hela det kända universum en enda atom (!), är den vibrerande strängen lika stor som ett träd. Det talas också om att skapa alternativa universa i laboratoriet. Oavsett strängteorins riktighet, saknar fullständigt möjlighet förstå den, så gillar jag det jag hör. Vi kanske förstår någon procent av allt vi har omkring oss. Tillvaron är en gåta.

Mordgåtan i Attenboroughs trädgård

Så har den lösts. Här den artikel från The Telegraph som ger bakgrund och sammanhang. Vad blir inte den karln inblandad i?