Föreläsningarna i all ära. Det mest intressanta var att se hur studenterna bodde.Kvinnor och män för sig. I skilda byggnader, försedda med vakter som kollar att ingen av motsatt kön slinker in. Stora anslagstavlor fyller entrén. De visar vilka rum som är städade resp ostädade. Rummen granskas nämligen - och betygssätts! Två gånger i veckan. Högst poäng 100, lägsta 60. Vi bad att få se de som fått 60, men begäran avslogs. Hur rummen sköts vägs in i avgångsbetyget.
Studenterna bor tre - sex år på universitetet. Rummen är små med allt från fyra till 12 personer i varje. Alla ska vara inne senast 23:30 och 24:00 slås strömmen av. På morgonen väcks man av högtalarmusik. Utrymme för privatliv existerar inte. Om någon student känner sig ensam? Eller tagit livet av sig? Ytterst ovanligt och för det mesta beror det på olycklig kärlek. Om man vantrivs med sin rumskamrater då? Man kan begära förflyttning men även det sker sällan. Toalett och duschrum är minimalt. Duschen sitter rak ovanför det hål i golvet som utgör toalett. Handfat finns utanför. Alla rum har egen telefon. Alla studenter ett minimalt skrivbord och bokhylla under eller vid sidan av sin säng.
Vare sig manliga eller kvinnliga studenter hade någonsin tidigare satt sin fot i den andres sovrum. Man kan också göra konst av trängboddheten. Bra konst. Klicka på bilden så förstoras den. Var tog det omhuldade privatlivet vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar