Efter tre timmars resa genom berg och dal kommer vi till slu fram till skolan. Vi utgör de första västerlänningar som någonsin besökt den. Stämningen är uppsluppen bland eleverna som är mellan 6 - 16 år gamla. De flesta bondpojkar och bondflickor. Inga skoluniformer här, inte heller några högtalare som basunerar ut musik eller meddelanden. På väggarna i klassrummen, med i genomsnitt ett 40-tal elever i varje klass, sitter naturligtvis bilder av Marx, Engels, Zhou-en-lai, Lui Feng (hjälte under kulturrevolutionen) och Lu Xun ( en av Kinas främste författare). Men ingen bild på Mao Tse tung? Min fråga hur det kommer sig utlöser förvirrade diskussioner men jag får inget klart svar. För övrigt ser jag bara bilder på honom vid ett enda tillfälle - på två hus i en rik by. För första gången i sina liv får de modigaste eleverna nu möjlighet att praktisera sin engelska. De undrar vad vi heter och hur vi mår? Om vi gillar hamburgare (dånande skrattsalvor)? Vad vi tycker om Zhou-en-lai? Och det kinesiska folket? Om de kan få våra telefonnummer? Innan vi lämnar skolan är det dags för en basketmatch där vi omges av något tusentals jublande åskådare. Så middag och efter det vill ungarna ha autografer. När jag i en flickas anteckningsbok önskar henne Good Luck kastar hon sig tårögd om halsen på mig och tackar mig med kvävd röst. Mina blå ögon, långa västerländska näsa väcker allmän uppmärksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar