Länge rådde skillnad mellan västerländska och österländska uppfattningar om nationalism. Här i väst förknippades de inte minst med Europas mörka 1900-talshistoria. I Asien kom begreppet att förknippas med t ex 1947 års indiska frigörelse från England eller 1949 års kinesiska frigörelse från japanska och västerländska staters inblandning i landets inre angelägenheter. Idag då? Ja, i Kina grasserar en rå nationalism, som ersatt kommunistisk fraseologi. Och bakom den döljer sig samma tankefel som vi själva dras med i nationella sammanhang. Kineser, det går ju inte att generalisera 1.3 miljarder människor, ser inte bara ner på inhemska etniska nationaliteter och barbariska utlänningar, de vältrar sig, som vi, i fördomar av alla möjliga slag om vett och etikett, kvinnor och män, sex och kärlek, religion och vetenskap etc mm osv. Fortsätt listan själv. Fördomar är ett psykiskt ursprungstillstånd. Det var förresten de franska upplysningsfilosoferna som myntade begreppet fördom = "en felaktig uppfattning om sakförhållandet beroende på otillräcklig användning av den intellektuella förmågan, resultat av en okunnighet som förblindar och fängslar omdömet". De syftade på prästernas religiösa fördomar och adelns klassfördomar.
I USA där det varken fanns adel eller statskyrka tillämpades begreppet på förhållandet mellan raser och nationer. Tänker på det när jag under en middag ser en sydkines ilsket fara ut mot en nordkines, pga skilda uppfattningar om vilken sorts mat som smakar bäst. Mitt försök gjuta olja på vågorna genom att dra in USA, fråga vad de tycker om hamburgare, går inte hem.
Ändå en västanfläkt jämfört med den religiösa och politiska extas som gripit Västasien och Palestinafrågan. Den som ingen i väst vill lösa som Finlands Ahtisaari sade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar