2015-10-30

Drömdagbok


Sen tonåren har jag mer eller mindre regelbundet skrivit ner drömmar. Under flyg-, tåg- och bussresor. Sittande på sängkanten på hotel, i vandrarhem eller tältande i fjällvärlden. Anledningen är att drömmar både lär och upplyser mig. Jag älskar inte minst alla de ständiga överraskningar och den svåruthärdliga humor som de ständigt levererar, framväxta som de är ur mitt eget liv och leverne. Lika väl som jag kan ta till mig av vad andra säger om mig, lika väl kan jag ta till mig av vad drömmarna har att säga. På sätt och vis bidrar drömmar till att förtydliga mitt uppförande. Stämningarna i en intensiv och färgstark dröm - som den jag hade igår natt - gjorde mig sällskap under större delen av gårdagens dagslånga luffande och tecknande i skog och mark. De fick även Trangiakökets stekta falukorv och rårörda tranbär att smaka extra gott. Som man bäddar får man ligga. Även om det bara rör sig om en hängmatta i fallskärmstyg med liggunderlag för kylans skull.

2015-10-27

Flyktingmottagandet har kollapsat

Lena Melin i Aftonbladet talar klarspråk. Läs dagens krönika här. Och kollapsen är alleuropeisk. Förra veckan landade 50 000 på de grekiska öarna. De slussas snabbt vidare utan registrering.

2015-10-26

Om flyktingkrisen

Över 300 000 personer väntas komma till Sverige i år och nästa år. Många är traumatiserade, många kan knappt läsa / skriva, många är sjuka. 
29 000 - 40 000 anses vara ensamkommande flyktingbarn. 
C:a 42 % av de hittills i Sverige anlända flyktingarna uppger att de har högre utbildning. Från näringslivets sida hälsas de välkomna med tanke på den snabbt åldrande svenska befolkningen. Men de - och de 58 % som saknar högre utbildning - måste snabbt få jobb och bli skattebetalare. Staten har redan lånat upp tio miljarder kronor för tillfälligt stöd till kommuner som fått kraftigt ökande kostnader av flyktingkrisen. Det kommer absolut inte att stanna vid det.
Totalt talas om 70 miljarder bara under 2015 / 2016. Statsbudgeten ligger på c:a 1 000 miljarder. Så det lär bli nödvändigt att skära ner, frågan är bara var och vilka som kommer att drabbas?  
Av både mänskliga och ekonomiska skäl måste alla dessa nyanlända få jobb så snart det går. Annars kommer både de och statsfinanserna att må dåligt. Det finns också en risk för att arbetslösheten lägger grund för slum. För att inte tala om vilka sociala spänningar som byggs in i det svenska samhället. Vi ser redan bumerangeffekter av olika slag.   
Till bilden hör också att Sverige är dåligt på att få ut nya svenskar på arbetsmarknaden. I genomsnitt tar det bortåt 7 / 8 år.  
"Det är inte hållbart med den stora flyktingsström som har kommit hit. Vi måste på något sätt hitta metoder så att det blir mindre människor som söker sig hit", sa Göran Greider i Studio Ett i P1. 
"Av rädsla för att knysta något som ens likar det SD säger så har man förtigit vissa problem", slog Greider fast. 
Även Stefan Löfven inser att "en sån stor mängd människor som söker asyl i Sverige, det är inte hållbart". 

2015-10-23

När tiden byter skinn

Skinnbytet har pågått sedan 1990-talet och lär fortsätta. Vi lever i en minst sagt märklig epok. Som jag ser på saken är det nog dags för den opolitiska människan att börja kippa efter luft. Hon som ogillar opinionsyttringar ( hon vet bäst själv ), lever tillbakadraget och vänder politiken ryggen.
När det gäller individer som jag känt och känner, har jag sedan tonåren placerat in dom i ett eget psykologiskt museum.
I fantasin har jag satt dom i personlighetsmonter + foto på bostad. En del bor i kalla och dragiga hus, andra i små borgar och personliga kyrkor, andra hänger i en väntkur längs vägen eller i enkelt hopspikade kojor av bräder.
Men många har jag flyttat in i luftslott. Jag tror den opolitiska människan tillhör en förlorad generation.

2015-10-09

Michael - och Svetlana i Kabul


Vänner kommer och går. Under en fas i deras liv behövs man, i nästa inte. Men kvar står människor man aldrig träffat.
Som Michael de Montaigne, stendöd polare sedan krigsåren, och nu - sedan Berlinmurens fall och Sovjetimperialismens sammanbrott - Svetlana Aleksijevitj, årets Nobelpristagare i litteratur.
För det är med henne som med Montaigne. Jag behöver bara läsa några sidor för att få skallen full av människor jag mött i det forna östeuropa, minnen från Moskva efter murens fall, minnen av fyllkalas och gangsters i inbördeskrigets Tadjikistan, minnen av förvirrade f d sovjetmedborgare i Tashkent som jag bodde hos och som undrade vad deras liv nu skulle ta för riktning? Och så fr a de gyllene minnena från Polen och Tjeckoslovakien, av människor som under sovjetdiktaturen tvingades leva dubbellliv. Som dagtid lät barnen gå i den statliga skolan för att sen kvällstid fortsätta med föräldrar och vänner som lärare som undervisade dom om verkligheten. Vilka människor, vilka möten, vilka minnen och vilka förebilder!
Och allt detta återuppstår och vandrar vidare in och ut genom Svetlanas böcker. Hon rör djupt vid mig. Påminner om de ryssar som en gång under inbördeskrig öppnade sitt hem för mig, om de unga ryska soldater som en gång förde mig i säkerhet ( jag gav dom allt jag hade ), om de taxichaufförer som i Moskva rånade mig på pengar, om horor som berättade om sina skitiga och såriga liv.
Jag möter dem alla på nytt i Svetlanas böcker. Fast nu i helfigur, stereo och färg. Dessa "inre socialister", människor som aldrig upptäckte sitt slaveri utan älskade det, som betraktade sanningen som en fiende, som sörjde ett förlorat sovjetiskt ideal på samma sätt som dagdrömmande inskränkta svenskar idag sörjer ett folkhem ( vilken värld lever de i ), som aldrig ville tala om skuld ( varför skulle de känna sig skyldiga?! ), om hatet mot Gorbatjov som förrått allting ( en man som jag högaktar ).
Ja, Svetlana gör med mig samma sak som Micheal gjort. Får mig att aldrig upphöra att häpna över hur intressant vanliga människoliv är. Att aldrig sluta förundras över vad som är en människa? Så nu går Svetlana där på vägen, hand i hand med Michael. Och deras böcker ligger på mitt nattduksbordet. De är vänner som varken kommer eller går utan finns där hela tiden i ständig dialog.
Alexievich’s fourth book, published in 1989, was about the Soviet war in Afghanistan (1979-1989), the disaster that perhaps more than anything brought down the Soviet Union. At first the Soviet press was silent about the presence of the Red Army in Afghanistan, then portraying the mission as one of keeping peace rather than supporting a particular (and doomed) regime. In an age of television, the typical Soviet press image was of a soldier planting a tree. Alexievich once again sought out veterans and the women, the young soldiers and their mothers. The result was a masterpiece of reportage, probably her best book, in which the problems (what we might now call post-traumatic stress) of the young men emerge through the words of their mothers as well as their own, and then the typical experiences slowly emerge through the individual memories. The book was published in English as Zinky Boys, which is awkward; the “zinc” is a reference to the coffins of soldiers.

2015-10-08

Svetlana Aleksijevitj om Putin och Ukraina

Nobelpriset i litteratur brukar vara en dödskyss. De flesta som får det är oläsbara. Den enda som jag stannat vid och läst mycket av är Mahfouz. Hans böcker förde in mig i Egypten under de år jag reste på landet.
Men med Svetlana Aleksijevitj förhåller det sig annorlunda. För mig som sedan årtionden följt den demokratiska oppositionen i det forna östeuropa, närvarat vid och hållt tal på då underjordiska konferenser  ( Charta 77 och Solidaritet ) sitter hennes böcker som gjutna. Hjälper mig ge ord på egna upplevelser, ger enskilda livsöden bakgrund och sammanhang.
Hon har aldrig vacklat i sin syn på kommunismen, Putin eller invasionen av Ukraina. Ge henne flera pris! Här hela hennes artikel om Putin och Ukraina. Nyttig läsning för de som stoltserar med att kalla sig kommunister och vurma för Putin. Nyttiga idioter och ingenting annat.

Kiev och de små stegens tyranni

Reuben Jonson jobbar åt Janes Defence Weekly och studerar rysk militärstrategi och vapenutveckling sedan 30 år. Inte minst den förändring som nu sker inom rysk militär.
Han uppger att i östra Ukraina finns 14 400 ryska soldater och 29 000 separatister.
Den ryska strategin har från första början varit att bygga upp en armé och planerna utvecklades 1999. På Krim finns 29 400 ryska soldater och längs ukrainska gränsen ytterligare 55 800 i beredskap.
De ryska enheterna använder elektronisk krigföring för att störa ut de militära kommunikationssystemen inom Ukraina och de drönare som används av OSCE i övervakningssyfte. Elektroniken ombord smälts ner, drönarna flyger sedan okontrollerbart i cirklar tills de störtar.
Den stora ryska manövern Zapad / 2013 riktade sig mot Baltikum. 76 300 man deltog med senaste utrustning. 60% hade krigserfarenheter från Tjetjenien.
De ryska missiler som nu avfyras från Kaspiska Havet mot Syrien färdas 150 mil innan de når sina mål. Det är första gången vapenteknologin sätts in. Anledningen är att precisionen är bättre än den med flygbombningar. Putin har prisat de ryska forskare och företag som utvecklat teknologin. England meddelar att de skickar trupp till Baltikum där det redan finns tysk och amerikansk närvaro.

2015-10-05

A new Kremlin show trial

Nadya Savchenko, a Ukrainian officer, had finished tending to soldiers wounded in a firefight with pro-Russian separatists when her yellow scarf caught the eye of an enemy patrol in eastern Ukraine.
Her case illuminates the war in Ukraine—including the role of TV propaganda and the apparent involvement of Russian agents. To Kremlin critics, it also brings to light the revival of an old Soviet institution: the show trial, intended not to establish innocence or guilt, but to reinforce the party line and punish dissent. While Russia’s domestic opponents have faced such prosecutions for years, the war in Ukraine has added an extraterritorial dimension.

Att komma bort från sig själv

Ännu en dag i skogen. Träffar inte en människa. Totalt bortglömd. Som jag redan gått bort innan det skett. Kommer hem med fem kilo lingon som ska råröras. Hängmattan och trangiaköket är ett angenämt sällskap. Likom råbock och fjärilar och fåglar.

Sugröret

Att glömma sitt eget lilla öde för att försvinna i de mångas öde, och trots de egna livshämningar och sugrörsperspektivet kunna känna sig leva och genom det få att känna slagen av mänsklighetens hjärta i sitt eget. 

Fisk på torra land i fyra dagar

The vibrant blue dwarf walking Snakehead fish are among more than 200 new species discovered in the eastern Himalayas, Amazingly this fish is able to breathe atmospheric air and can even survive on land for up to four days. And while its movements on land may appear more cumbersome than a smoothly slithering snake, it can writhe and wriggle its way up to a quarter of a mile on wet land between bodies of water.

Francis Fukuyama och demokratins framtid

Han tillhör de tongivande statsvetarna. Det var Fukuyama som lanserade begreppet "historiens slut" och med det när det begav sig ( 1989 / 1991 ) avsåg den liberala demokratins globala genombrott. Enligt FN är ju idag närmare 120 av världens 190 länder mer eller mindre demokratiska med kapitalismen som ekonomisk motor.
Nu har Fukuyama skrivit två nya böcker om demokratins framgång och förfall. Det var stimulerande träffa honom. Mina frågor rörde hur han såg på de vindar som nu drar genom hans undersökningar av demokratins vara eller icke-vara, dvs Ryssland, Kina, EU, USA och Syrien. Det jag gillade mest är att inte har svar. Utan funderingar. Även Fukuyama tillhör de författare man bör läsa om man vill veta vad man talar om och inte bara blåsa upp sig själv. Här en vink om Fukuyamas värld.

Robert Fisk och Patrick Cockburn

Det finns två västerländska journalister som kan Mellersta Östern. Som i årtionden har rest i regionen, har det kontaktnät som behövs och dessutom riskerar sina liv för att komma sanningen så nära som möjligt. Den som läser dom slutar snart ta del av den svenska rapporteringen. De heter Robert Fisk och Patrick Cockburn. Båda på Independent. 

Här finns Fisks senaste om varför ryssarna är i Syrien och här Patrick Cockburns om fördelarna med den kalla krigsliknande situation som nu uppstått i landet.  

För övrigt anser jag att de som är rädda för att flyktingar ska sänka lönerna, kan ta del av Die Welts genomgång. Här finns den. 

2015-10-03

Talks to end Ukraine conflict

François Hollande said the elections planned for October in the rebel territories, which Kiev had denounced as illegal, would “probably” not take place yet and said he hoped Ukraine would pass a new law which allowed the vote to take place and would guarantee a full amnesty for all those taking part. This suggestion, which could effectively see rebel military commanders elected under Ukrainian law, will be unpalatable to many in Kiev.
The Donetsk rebels had planned to hold elections on 18 October, while the Luhansk statelet had set elections for 1 November. The compromise plan would involve the Ukrainian parliament passing a law stating these elections were indeed legal, but they would be organised by the rebels. Aside from the emotional issue of the amnesty, Ukraine had been uneasy about this suggestion, feeling it would push the territories back inside Ukraine legally and financially, but Kiev would still have no political control.


2015-10-02

Hans Rosling

Wall Street Journal

After more than a year of seeking to isolate Russian President Vladimir Putin, European leaders are finding they need his cooperation to solve not one but all of the Continent’s most pressing crises.
President Vladimir Putin arrived for a meeting on human-rights issues at the Kremlin on Thursday.
From the conflict in Ukraine, to the region’s refugee crisis and now the threat of escalating war in Syria, the mercurial Russian leader is central to helping calm the turmoil that is threatening Europe’s enclave of security.
As a cease- fire in eastern Ukraine enters its second month, Mr. Putin and the leaders of France, Germany and Ukraine are set to meet in Paris on Friday to push for a lasting peace that would end Europe’s sanctions on Russia for its support of rebels opposed to the government in Kiev. But Mr. Putin’s decision to deploy airstrikes in Syria is overshadowing the progress in Ukraine, displaying the unpredictability he has used the past two years to keep Europe on edge.
Mr. Putin will meet separately with French President François Hollande and then German Chancellor Angel Merkel, followed by a meeting of the three leaders plus Ukrainian President Petro Poroshenko. French officials say the mood will be tense, possibly spilling over into the talks over Ukraine.
“Nothing allows me to say that the atmosphere is particularly good,” a senior French official said. “We will see what the influence of the events in Syria will be on the Ukraine negotiations.”
In airstrikes this week, the Russian military has bombed areas outside Islamic State strongholds, including one primarily held by Westernbacked rebels, U. S. officials say. Such strikes could further destabilize Syria, driving more people to seek refuge in Europe. “There’s going to be an escalation of the conflict,” said Maha Yahya, a Syria expert at the Carnegie Middle East Center. “We will see a surge in refugees either leaving Syria or moving from one place to another within Syria.”
Confronted with the migration crisis, Europe has hoped Mr. Putin would use Russia’s sway over Syrian President Bashar al- Assad to stop his use of “barrel bombs” on civilian populations, a prime cause of the exodus from Syria.
Some European nations, including Italy and Greece, have stressed that Russia is integral to any political solution to the Syria crisis. “It is impossible to achieve peace without Russia involved,” Italian Premier Matteo Renzi said in an interview with The Wall Street Journal on Tuesday.
Friday’s summit will focus on a looming challenge to the Minsk accord: local elections that Ukraine’s breakaway eastern provinces in the Donbas region have threatened to hold without the approval of Kiev.
Jean Asselborn, the foreign minister of Luxembourg, said the message had already been passed clearly to Moscow: If the rebels go ahead with their own elections, it would be a huge blow to the Minsk peace process—and could revive discussions within the bloc about tighter sanctions on Russia.