Jag är - tyvärr - inte religiös. Det hade säkert hjälpt när man tappat fotfäste. Men religion - i alla fall den organiserade och ritualiserade teologin - väcker olust och obehag. En intellektuell kollaps. Det finns ju en objektiv verklighet att hålla sig till. Inget talar för jungfrufödsel, återuppståndelse etc. Ingenting.
Sedan 1989 läser jag mer eller mindre regelbundet en som heter Montaigne. Han kallas för renässansens störste filosof. Han levde knappast isolerad från omvärlden, instängd i ett elfenbenstorn, vände inte världen ryggen. Tvärtom. Han var krigare, fredsmäklare, godsherre och borgmästare. Djupt indragen i alla sammanhang. Därav hans klarsyn.
Montaignes Essäer har slutits till bröstet av många, inte minst 1700-talets upplysningsfilosofer. Montaigne betraktades av dom som en framstegets och förnuftets talesman. Vilket han är. Katolska kyrkan bannlyste hans böcker några hundra år. Karln var för frispråkig, drog sig inte för att ge sig på hög som låg, troende som icke-troende, skriva om allt som föll honom in.
1580 gav sig Montaigne av till häst till Italien. Han har ärvt njursten av far sin och var övertygad om att han inom kort skulle avlida i samma plågsamma njurstensanfall som hans far gjort.
Montaigne sökte bot vid dåtidens kurorter i Frankrike, Tyskland, Schweitz och Italien. Inget hjälpte. Han är lika sjuk när franske kungen kallar hem honom till ett borgmästarskap i Bordeaux
Innan sin italienska resa är Montaigne besatt av militära frågor och problem. Allt mot bakgrund av det blodiga inbördeskriget.
Efter hemkomsten från Italien kommer allt mer humanistiska och filosofiska perspektiv in i hans Essäer. Han ändrar inte texten i den utgåva som utgavs före Italien-resanbilden, utan lägger till. Texten sväller och sväller. Korta stycken blir längre och längre. Allt fler erfarenheter och tankar ska genomlysas.
Vad har nu detta med religion att göra? Jo, denne förnuftets talesman, bannlyst av katolska kyrkan, fredsmäklare under det närmast syrianskt blodiga, religiösa inbördeskrig som hela hans liv rasade i Frankrike - denne Montaigne var en djupt religiös människa.
Varje kväll bad han sin kvällsbön, han trodde på mirakel och vallfärdade till heliga platser, satte upp sin egen och familjens vapensköld etc.
Inget av detta framkommer i Montaignes berömda Essäer. Montaigne i helfigur möter vi först i hans italienska dagbok. Den var aldrig avsedd att publiceras och hittades på vinden i slottet Montaigne flera hundra år efter hans död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar