Så här ser det ut. Det berömda "elfenbenstorn" dit Montaigne drog sig tillbaks för att skriva. Ordet hittades på av skönandar av olika slag, nog så påfrestande att läsa eftersom de ofta lever i det blå, utan kontakt med den skitiga verklighet i vilken Montaigne levde och verkade.
Ta t ex hans vingårdar. Han var feodalherre och ägde flera byar vars bönder årligen producerade tiotusentals liter vin.
När Montaigne började skriva sina essäer, 1572 till 1574, slog frosten till tre år i följd. Produktionen slogs ut med de ekonomiska trassligheter som det förde med sig.
Nu var inte Montaigne någon fattiglapp, han levde på stor fot, men hade problem med att dra försorg om de bondfamiljer som drabbats. De var många.
De år då druvorna skördades och vin producerats, dealade Montaigne med Bordeauxs köpmän om priser och kundleveranser.
Under större delen av Montaignes levnad rasade inbördeskrig i hans närhet. Han överfölls och togs till fånga men frigavs. Och så arbetade han som fredsmäklare mellan alla de extrema protestantiska och katolska grupperingar med allt som det förde med sig. Han hatade deras blodtörst.
På 1580-talet drog pesten fram i det område där han levde och Montaigne med familj tvingades göra som de flesta. Fly några månader. Lämna allt vind för våg.
Han flydde på riktigt då han 1580 - utled på krig, vardagligheter, rädd för att snart dö i ett njurstensanfall - och red iväg genom Europa för att se sitt Utopia, Italien. Dåtidens vetenskapliga och kulturella stormakt. Det brukar sägas att Italiens stora vetenskapliga bidrag under renässansen, förutom Galileo, bestod i kartläggningen av människans anatomi, så bestod Montaignes bidrag i ett första utkast till människans psykiska anatomi.
Men visst har han svarta hål. Skriver ingenting om Michelangelo trots att han i Rom besökte Sixtinska Kapellet. I Rom förhördes Montaigne av Inkvisititionen. Ingenting heller om musikens makt.
Mot den här bakgrunden är det förvånande att - som skönandarna påstår - Montaigne skulle ha dragit sig tillbaka från omvärlden och isolerat sig i sitt "elfenbenstorn". Visst satt han där och läste och skrev, men inte bara det. Han var ju först och främst stor arbetsgivare.
Det är några år sedan jag besökte Montaignes torn i Frankrike. Började i hans sovrum, tittade in i hans kapell, gick uppför spiraltrappan förbi skithuset med hål i golvet, till hans arbetsrum. Utsikten från tornets tre fönster var vacker.
Det skönandarna inte ägnat en tanke, var att Montaigne genom fönstren kunde övervaka, hålla koll på sina bönder, smeder, tjänare och tjänarinnor.
Ett fönster vette åt det som då var den stora trädgården. Ett annat vette mot vingården och ett tredje mot slottsplanen där alla möjliga sysslor och arbeten utfördes.
Montaigne kollade att arbetet flöt. Han hade ju mer än hundra anställda och red runt mellan byarna för att övervaka arbetet. Montaignes egendom och hans byar låg utspridda på 400 hektar.
Vem som skötte alltihop medan Montaigne var i Italien? Hans fru.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar