Tro och vetande

Efter att i tre månader levt bland övervägande troende väcks en och annan fundering. Den vetenskapliga attityden kan sägas bestå av både tro och vetande. Tron består i uppfattningen att "verklighetens natur", dess  uppbyggnad och alla skeenden trots allt är öppna för människans insyn och att verklighetens alla lagar ändå är fattbara för vår tanke. Trots att vi är däggdjur. Utrustade med däggdjurshjärnor. Vetandet vilar på det faktum att verkligheten i dess oändliga mångfald och komplexitet ändå är något objektivt, existerar som den är fullständigt oberoende av vad och hur vi tror och och tänker om att den är beskaffad. Det är alltså denna verklighet - vare sig vi talar om geologi, fysik, kemi, biologi etc - som avgör om våra åsikter och uppfattningar ska uppfattas som de är sanna eller falska. Våra åsikter bestämmer alltså inte vad som är fakta. En del tycks tro det. I denna skymningsvärld har jag levt och det har trots allt gett en del. Fört det första att det inte finns några samhällen utan religion. Och t ex insikten att korset, den urkristna symbolen, inte bara är uråldrig och förekommer i gamla kinesiska och indiska civilisationer, bland sumerer och babylonier utan också att korset där varit en symbol för människans försök att orientera sig i den värld hon satts att leva. Och så ska man naturligtvis se på religion. Som ett sätt bland många att orientera sig. Korsets armar pekar i alla väderstreck, upp som ner, mot himmel som helvete. Alltså ett försök att orientera sig så gott det går. Förhoppningsvis även med vetande. Det är den andra lärdomen. Teknikens och vetenskapens triumfer har varit svåra och är svåra för människan att förvärva.