I brist på annat kallar vi det "människans natur". Både vårt offentliga och privata beteende, är fullt av ofullkomligheter. Men det finns ingenting som är onyttigt i naturen, ingenting har kommit in där utan att ha sin plats. Det sägs att vårt vara är grundmurat av egenskaper som kärlek, äregirighet, svartsjuka, avund, hämndlystnad, vidskepelse och desperation för att nämna några drag. De intar alla i oss en så naturlig plats att vi känner igen oss hos djuren – där inte minst grymheten. Inget naturprogram utan det. När det stormar på havet och dess vågor piskas av vind är det skönt att själv stå på land och se hur andra kämpar därute. Tog man ifrån människan fröna till dessa egenskaper skulle våra grundläggande livsbetingelser antagligen rubbas. Vi återfinner dom alla i staten med dess nödvändiga plikter. De sömmar ihop vårt samhälle på samma sätt som gifter kan bidra till att bevara hälsa. Är det därför som vi måste låta de starkaste, mest orädda medborgarna spela upp sina roller på politikens scen? Av och till tvingas de både offra ära och samvete för landets välgång? För det allmännas väl krävs ju både att man ljuger, förråder och i vissa länder
mördar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar