I am Zlatan

Få fotbollsjournalister tål att läsa. Erik Niva i Sverige håller liksom Simon Kuper, en brittisk kollega. Eller Sid Lowe, historikern som nu skrivit Real Madrids och Barcelonas historia. Så har vi boken om Zlatan, översatt till mer än 20 språk, såld i miljontals exemplar. Den hyllas nu i England, har t o m nominerats till ett pris, och den som undrar varför kan läsa Kupers recention. Som finns här.

Påvens naturvetenskapliga tankesmedja

Här detaljer för den vetgirige .... Här akademins egen hemsida ....

Sol-, moderskult och människooffer

George Weigel tillhör katolska kyrkans högerfalang. Kyrkan i sig är upplöst i ett otal sinsemellan stridande falanger och personer. Maktkampen rasar där som överallt annars. Människans förmåga att rätt förstå Guds ord är bristfällig. 
Weigel tillhör de som beundrar och lovsjunger detta konservativa ledarskap, han kallar det för klassisk katolicism. Johannes Paulus II är för honom den kanske viktigaste påven under de senaste 500 åren och hans främste rådgivare, Ratzinger, den rätta personen att förvalta Johannes Paulus djupt konservativa arv. 
Jag är en mycket begränsad person med mycket begränsade kunskaper, inte minst vad gäller teologi. Men även jag har en tro. Fast av en annan sort än kyrkans. Den består i uppfattningen att verklighetens natur - vilket svävande begrepp - dess uppbyggnad och skeenden trots allt är öppen för vår insyn. Och att denna verklighet är något objektivt som existerar fullständigt oberoende av vad vi än tror och tänker om hur den är beskaffad. 
Denna verklighet - vare sig vi talar om geologi, biologi, kemi etc - avgör om våra uppfattningar skall kunna uppfattas som sanna eller falska. Våra åsikter kan aldrig, som i kyrkans fall, bestämma vad som är fakta. 
Därav min hissnande känsla av att lyssna på - läsa om - uppleva samtal med - människor som är troende. Jag både förstår och inte förstår vad de talar om. De verkar inom en mångtusenårig tradition, sol-, moderskultens och människooffrets traditioner, som alla sträcker sig tiotusentals år bakåt i tiden. Numer teologiskt förvaltade, uttryckta och bearbetade av katolska kyrkan. Den mest intressanta falangen inom katolicismen är jesuiterna. De står närmast vår tids vetenskap. 

Polen, Solidaritet och Påven

En sommar bland katoliker fick jag lust att veta mer om kyrkan och dess betydelse. Det främsta exempel är fackföreningsrörelsen Solidaritet och dess betydelse för kommunismens sammanbrott. Det sägs att påven var avgörande? Så jag läser en av flera biografier om Johannes Paulus II, den polske biskop som blev påve, och som sägs ha spelat en avgörande roll. Samtalet i YouTube-klippet är med en av USAs främste politiske journalister som skrivit boken His Holiness. Bernsteins politisering av påven har fått katolska bedömare att rysa. Påven framställs som en politisk mystiker som samarbetar med Reagan och studerar CIAs sattelitkartor. Bernstein är inte lättintervjuad. Han tycker uppenbarligen att intervjuaren fått det mesta om bakfoten.

Auktionen kan börja ...

Nu ska universiteten förvandlas till fabriker. Sån är den moderata tidsandan. Karlstad visar vägen. Läs här.

Jesus och judendomen

Av någon anledning dök frågan upp i skallen hur judendomen ser på Jesus? Det visar sig då att alla Jesus uttalanden i Nya testamentet utgör för judarna redan kända grundprinciper och inte tillägger något väsentligt till Torahn. 
Det fick vi inte lära oss i skolan. 
Inte heller att forskare anser att de äldsta delarna av Nya testamentet och den retoriska strukturen i Jesu lagtolkningar följer Rabbi Ishmaels 13 tolkningsprinciper. 
Vidare att de delar av Nya testamentet där Jesus talar inte skiljer sig från samtida fariséiska skrifter. De anser också att Paulus retorik baseras på grekiska retoriska principer och att Paulus inte var jude och farisée, såsom han utgav sig för att vara. Allt är med andra ord som vanligt. Svindeln pågår .... 

Historien om Elfenbenstornet

Så här ser det ut. Det berömda "elfenbenstorn" dit Montaigne drog sig tillbaks för att skriva. Ordet hittades på av skönandar av olika slag, nog så påfrestande att läsa eftersom de ofta lever i det blå, utan kontakt med den skitiga verklighet i vilken Montaigne levde och verkade.
Ta t ex hans vingårdar. Han var feodalherre och ägde flera byar vars bönder årligen producerade tiotusentals liter vin.
När Montaigne började skriva sina essäer, 1572 till 1574, slog frosten till tre år i följd. Produktionen slogs ut med de ekonomiska trassligheter som det förde med sig.
Nu var inte Montaigne någon fattiglapp, han levde på stor fot, men hade problem med att dra försorg om de bondfamiljer som drabbats. De var många.
De år då druvorna skördades och vin producerats, dealade Montaigne med Bordeauxs köpmän om priser och kundleveranser.
Under större delen av Montaignes levnad rasade inbördeskrig i hans närhet. Han överfölls och togs till fånga men frigavs. Och så arbetade han som fredsmäklare mellan alla de extrema protestantiska och katolska grupperingar med allt som det förde med sig. Han hatade deras blodtörst.
På 1580-talet drog pesten fram i det område där han levde och Montaigne med familj tvingades göra som de flesta. Fly några månader. Lämna allt vind för våg.
Han flydde på riktigt då han 1580 - utled på krig, vardagligheter, rädd för att snart dö i ett njurstensanfall - och red iväg genom Europa för att se sitt Utopia, Italien. Dåtidens vetenskapliga och kulturella stormakt. Det brukar sägas att Italiens stora vetenskapliga bidrag under renässansen, förutom Galileo, bestod i kartläggningen av människans anatomi, så bestod Montaignes bidrag i ett första utkast till människans psykiska anatomi.
Men visst har han svarta hål. Skriver ingenting om Michelangelo trots att han i Rom besökte Sixtinska Kapellet. I Rom förhördes Montaigne av Inkvisititionen. Ingenting heller om musikens makt.
Mot den här bakgrunden är det förvånande att - som skönandarna påstår - Montaigne skulle ha dragit sig tillbaka från omvärlden och isolerat sig i sitt "elfenbenstorn". Visst satt han där och läste och skrev, men inte bara det. Han var ju först och främst stor arbetsgivare.
Det är några år sedan jag besökte Montaignes torn i Frankrike. Började i hans sovrum, tittade in i hans kapell, gick uppför spiraltrappan förbi skithuset med hål i golvet, till hans arbetsrum. Utsikten från tornets tre fönster var vacker.
Det skönandarna inte ägnat en tanke, var att Montaigne genom fönstren kunde övervaka, hålla koll på sina bönder, smeder, tjänare och tjänarinnor.
Ett fönster vette åt det som då var den stora trädgården. Ett annat vette mot vingården och ett tredje mot slottsplanen där alla möjliga sysslor och arbeten utfördes.
Montaigne kollade att arbetet flöt. Han hade ju mer än hundra anställda och red runt mellan byarna för att övervaka arbetet. Montaignes egendom och hans byar låg utspridda på 400 hektar.
Vem som skötte alltihop medan Montaigne var i Italien? Hans fru.  

Tro och vetande

Jag är - tyvärr - inte religiös. Det hade säkert hjälpt när man tappat fotfäste. Men religion - i alla fall den organiserade och ritualiserade teologin - väcker olust och obehag. En intellektuell kollaps. Det finns ju en objektiv verklighet att hålla sig till. Inget talar för jungfrufödsel, återuppståndelse etc. Ingenting.
Sedan 1989 läser jag mer eller mindre regelbundet en som heter Montaigne. Han kallas för renässansens störste filosof. Han levde knappast isolerad från omvärlden, instängd i ett elfenbenstorn, vände inte världen ryggen. Tvärtom. Han var krigare, fredsmäklare, godsherre och borgmästare. Djupt indragen i alla sammanhang. Därav hans klarsyn.
Montaignes Essäer har slutits till bröstet av många, inte minst 1700-talets upplysningsfilosofer. Montaigne betraktades av dom som en framstegets och förnuftets talesman. Vilket han är. Katolska kyrkan bannlyste hans böcker några hundra år. Karln var för frispråkig, drog sig inte för att ge sig på hög som låg, troende som icke-troende, skriva om allt som föll honom in.
1580 gav sig Montaigne av till häst till Italien. Han har ärvt njursten av far sin och var övertygad om att han inom kort skulle avlida i samma plågsamma njurstensanfall som hans far gjort.
Montaigne sökte bot vid dåtidens kurorter i Frankrike, Tyskland, Schweitz och Italien. Inget hjälpte. Han är lika sjuk när franske kungen kallar hem honom till ett borgmästarskap i Bordeaux
Innan sin italienska resa är Montaigne besatt av militära frågor och problem. Allt mot bakgrund av det blodiga inbördeskriget.
Efter hemkomsten från Italien kommer allt mer humanistiska och filosofiska perspektiv in i hans Essäer. Han ändrar inte texten i den utgåva som utgavs före Italien-resanbilden, utan lägger till. Texten sväller och sväller. Korta stycken blir längre och längre. Allt fler erfarenheter och tankar ska genomlysas.
Vad har nu detta med religion att göra? Jo, denne förnuftets talesman, bannlyst av katolska kyrkan, fredsmäklare under det närmast syrianskt blodiga, religiösa inbördeskrig som hela hans liv rasade i Frankrike - denne Montaigne var en djupt religiös människa.
Varje kväll bad han sin kvällsbön, han trodde på mirakel och vallfärdade till heliga platser, satte upp sin egen och familjens vapensköld etc.
Inget av detta framkommer i Montaignes berömda Essäer. Montaigne i helfigur möter vi först i hans italienska dagbok. Den var aldrig avsedd att publiceras och hittades på vinden i slottet Montaigne flera hundra år efter hans död.

Ordning och reda

Kampen om själarna

I dagens Expressen finns en bra artikel om Moderaternas valstrategi. Här. Läs och begrunda.

Dörrsjöarna - Oviksfjällens fiskrikaste

1891 gav dåvarande lappfogden Adolf Suwe fiskearrendet till Ovikens dåvarande kommunordförande som innehade det till 1921, då det av lappfogden Abraham Staff överläts till riksdagsman Wiklund i Oviken. 1928 utnämndes Waldemar Gardham från Oviken till vice lappfogde i Jämtland och 1930 till lappfogde.
Under åren 1891 - 1933 hade både Ovikens ordförande och riksdagsmannen Wiklund inte bara själva fiskat i sjöarna, utan även låtit Ovikens bönder göra samma sak. Det fanns en jordkula vid Bodfjällets fot där de bodde. Den finns utmärkt på 1915 års karta över området.
Konstnären Johan Tirén besökte 1906 - och fotograferade - några av dessa fiskare. Några år senare söktre sig även hembygsforksaren och museimannen Eric Festin till Dörrsjöarna. Även han nämner fiskarbönder.
När Wiklund 1933 ville förlänga sitt arrende avslogs hans begäran av Gardham med hänvisning till att Wiklund inte följt arrendevillkoren. De stipulerade att fiskerätt enbart gällde arrendatorn och hans anhöriga och ingen annan.
Det sägs om Gardham att han var mer formell än sina föregångare. Gardham kom från mycket fattiga förhållanden, hade utackorderats som ung innan hans läshuvud upptäcktes och han gavs möjlighet studera.
Gardham beslöt att ge arrendet till dåvarande provinsialläkaren i Jämtland, Elof Edlund, som var en av flera sökande. Nu omfattade arrendet både jakt- och fiskerätt. Edlund hade redan arrende på den lilla jaktstuga som fanns vid Valskaftets fäbodar.  Han lät 1936 uppföra stugor och båthus vid Dörrsjöarna och innehade dem till 1966 då de överläts till Bengt Nygren, "Blomsterkungen". Jaktarrendet försvann då, endast fiske från land tilläts.
Förra året, i augusti 2012, överläts stugorna till Tossåsens sameby. Idag finns också flera stugor vid både Bod- och Holmsjön. Alla tillhör samerna.

Angela Merkel

Kampen om själarna

Den svenska inflationen har sedan 1997 legat på i genomsnitt 1,4 procent, vilket är 0,6 procentenheter lägre än målet. Riksbanken har lyft fram det svenska finansiella systemets sårbara punkter. 

1) hushållens höga bruttoskuld på i genomsnitt 177 procent av disponibel inkomst 
2 ) en boprisbubbla. De reala priserna har fördubblats sedan år 2000.

Kritiker påpekar att mot det ska ställas hushållens reala och finansiella tillgångar, vilka i genomsnitt motsvarar 510 procent av disponibel inkomst. Det är hushåll med högst inkomster som har den största delen av skulderna, men också av tillgångarna. Den höga andelen bolån kan förklaras av att de med avdragsrätten är mycket förmånliga. 

 Inför valet 2010 valde socialdemokraterna att både kritisera och acceptera jobbskatteavdraget. Medborgarna har uppenbarligen sedan dess blivit alltmer missnöjda med hur välfärden fungerar. Skolan, sjukvården och äldreomsorgen har alla fått sjunkande siffror i de så kallade SOM-undersökningarna de senaste åren. Samtidigt har trycket på skattesänkningar sjunkit rejält.

Socialdemokraterna påstår att regeringen har finansierat sina skattesänkningar med att skära i välfärden. Alliansen försäkrar att resurserna till vård, skola och omsorg tvärtom har ökat, med så mycket som 115 miljarder – eller 25 procent – sedan maktskiftet 2006.  Statistiken visar att den offentliga sektorn har krympt i förhållande till den övriga ekonomin sedan regeringsskiftet 2006. Men det har skett i långsammare takt än när socialdemokraterna satt vid makten. Och orsaken till den krympande offentliga sektorn är inte att resurserna till vård, skola och omsorg har minskat, utan beror främst på besparingar i en utgiftspost som är betydligt större än all sjukvård och utbildning tillsammans – det sociala skyddet för arbetslösa, sjuka och pensionärer.

När det gäller utbildning har resurserna ökat med 35 miljarder kronor mellan 2006 och 2011, vilket i förhållande till BNP innebär en svag minskning från 6,9 procent till 6,8 procent. Utgifterna för hälso- och sjukvården har under samma period stigit med 51 miljarder kronor, vilket motsvarar en mindre ökning från 12,6 procent av BNP till 13,7 procent. Resurserna till vård, skola och omsorg har alltså inte minskat som socialdemokraterna påstår. Men de har heller inte ökat så som borgerliga politiker framhäver. Resurserna är i stort sett desamma nu som när alliansen tillträdde.

Även om socialdemokraterna säger att de inte stödjer ett femte jobbskatteavdrag, finns nämligen ingen majoritet i riksdagen för att stoppa förslaget eftersom sverigedemokraterna stödjer regeringens linje. Däremot är sverigedemokraterna emot en höjning av brytpunkten. De vill, precis som resten av oppositionen, att dagens gräns vid 36 000 i månaden ska ligga kvar, medan moderaterna vill höja gränsen till nästan 37 500 kronor. En reform som antingen kostar eller besparar staten tre miljarder.

De hittills fyra jobbskatteavdrag som Fredrik Reinfeldt lyckats få igenom under sin tid i Rosenbad shar ammanlagt kostat staten drygt 300 miljarder, enligt SCB. Konflikten har alltså i stället kommit att handla om – i sammanhanget – småpengar. 

När rut- och rotavdragen infördes 2007 respektive 2008 väckte de en stor debatt. Socialdemokraterna protesterade med argument som att avdraget gynnade högavlönade och var ett dåligt sätt att använda skattepengar. Inför valet 2010 deklarerade de rödgröna att de skulle avskaffa avdraget ifall man vann valet. Men efter valförlusten och åratal av motstånd till reformen bytte man ståndpunkt. Det som hade hänt var att fler och fler utnyttjade avdragen och det var inte bara höginkomsttagare som vant sig vid att få hjälp att städa hemma för en överkomlig peng. Socialdemokraterna slog därmed fast att både rut och rot skulle finnas kvar men med ändrade regler så att avdraget blev mindre gynnsamt för höginkomsttagarna. Man filade helt enkelt lite i kanterna på reformen så att den passade in i deras egen linje.

Lampedusa, Karl Oskar och Kristina

( Klicka på bilden så förstoras den ). Båten ligger på 47 meter. Dykare arbetar fortfarande med att ta upp drunknade. De 155 som överlevde och plockades upp ur havet av bl a Lampedusas fiskare berättar att betalt 1 000 euro / person för att komma till Italien. 500 passagerare gör 500 000 euro. Andra säger att biljetten kostade mer. Den som illegalt tar sig in i Italien bötfälls. Det kostar 5 000 euro. De flygs i regel tillbaka till Libyen. Oavsett ursprung. Egypten, Syrien, Eritrea eller Somalia.
I Libyen råder fast taxa  för de som har råd köpa sig fria från förvaringsläger. 700 dollar från det läger som heter Misrata, 1 000 dollar från det som heter Kufra. Ruljansen sköts numer av beväpnad milis. Sedan Khadaffi sköts råder ingen skillnad mellan soldater, milis, polis och smugglare. Rasismen är utbredd i Libyen. Den riktas både mot kristna och folk från andra länder.
Under 2012 ansökte 330 000 personer om asyl i EU. 72% togs emot i Tyskland, Frankrike, England, Sverige och Belgien. Italien tog emot 16 000. Högern skyller nu den inträffade katastrofen på Italiens kvinnliga, afrikanska migrationsminister. Hon sägs locka afrikaner till Italien. Det drar röster. Från de folkhemske. Finns gott om såna när landets ekonomi krisar och skapar både social och moralisk kris.

Om onyttigt och lovvärt

I brist på annat kallar vi det "människans natur". Både vårt offentliga och privata beteende, är fullt av ofullkomligheter. Men det finns ingenting som är onyttigt i naturen, ingenting har kommit in där utan att ha sin plats. Det sägs att vårt vara är grundmurat av egenskaper som kärlek, äregirighet, svartsjuka, avund, hämndlystnad, vidskepelse och desperation för att nämna några drag. De intar alla i oss en så naturlig plats att vi känner igen oss hos djuren – där inte minst grymheten. Inget naturprogram utan det. När det stormar på havet och dess vågor piskas av vind är det skönt att själv stå på land och se hur andra kämpar därute. Tog man ifrån människan fröna till dessa egenskaper skulle våra grundläggande livsbetingelser antagligen rubbas. Vi återfinner dom alla i staten med dess nödvändiga plikter. De sömmar ihop vårt samhälle på samma sätt som gifter kan bidra till att bevara hälsa. Är det därför som vi måste låta de starkaste, mest orädda medborgarna spela upp sina roller på politikens scen? Av och till tvingas de både offra ära och samvete för landets välgång? För det allmännas väl krävs ju både att man ljuger, förråder och i vissa länder
mördar.

Auktion pågår

Politik är en skitig verksamhet. Inte minst den italienska. Ett dår- och horhus säger italienarna själva medan de fortsätter att rösta fram Berlusconi. Landets ekonomiska kris är på väg mot en social och slutligen till en moralisk kris. Inte undra på att landets politiker de senaste dagarna klätt sig i humanitär täckmantel - helst talar om flyktingtragedin i Medelhavet då hundratals drunknade. De döda ska nu ges italiensk statsbegravning (?), medan de som lyckats ta sig i land och sitter i läger i regel returneras till sina länder där de mjölkas av polis och rättsväsende. Så medan politikerna regisserar begravningen - som sänds i TV - pågår flyktingtrafiken över havet med oförminskad styrka. Kriminella gäng tar 50 000 / person för båtresan, släkten samlar pengar i tron att den som ger sig av ska få jobb och försörja släkten. Skickliga skeppare kommer från Egypten. Väl i Italien så kan naturligtvis en flykting muta sig ut ur lägren. De har sin egen ekonomi. Cigaretter som delas ut av italienska staten samlas och säljs. Även annat mindre lämpligt förekommer. Skitigt var man än vänder sig.

Radikal traditionalist öppnar fältsjukhus för kvaddade själar

Det finns biografier om nye påven. Han kallas för radikal traditionalist. Media fastnar på radikal. Han inser att kyrkan sitter i utförsbacken, i alla fall i Italien. Bara kring 20% av landets befolkning kallar sig praktiserande katoliker. Det är ungdomen han vill nå. Utan den ingen framtid för kyrkan. Och de som går omkring med sår i själen och behöver botas. Det radikala består i att låta Vatikanbanken, involverad i flera skandaler, för första gången offentligt redovisa göranden och låtanden i årsredovisning. Ett annat grepp är att han ringer upp folk som skriver brev till honom. Stor uppmärksamhet ges den kvinna som haft ett förhållande med en gift man, blivit gravid och getts på båten. Hon var rädd att hennes barn inte skulle döpas, men påven lugnade henne och sade att det skulle han se till att det blev gjort. Vad han är för sorts katolik? Jesuit. Om han bär tagelskjorta under skruden eller specialdesignad med järnspetsar som hela tiden plågar honom vet vi ännu inte. Sån bars av påvarna före honom. Hur ska man förstå att dessa Guds verktyg på jorden, heligare än alla andra, vet allt trots att de varken har fru, familj och barn? Ändå vet allt om kätlek?

Nye påven och framtidens teologi

Sedan han tillträdde har han stakat ut vägen mot vad han kallar "framtidens teologi". Vad det nu kan vara. En nytolkning, men av vilket slag? Brännmärkt Mammon, den globala likgiltigheten inför svält och fattigdom, massarbetslösheten bland ungdom, sagt sig inte vara rätt person att sätta sig till doms över vare sig homo- och bisexuella. Sagt sig acceptera skilsmässor. Sagt att att försöka omvända folk är rent nonsens - det gäller att lyssna på vad de har att säga etc. Han är med andra ord en ganska klassisk påve. Ber flera timmar om dagen. En del säger uppåt sex timmar. Omger sig med rådgivare, men fattar alla beslut på egen hand vad de än må tycka. Känner sig inte bekväm med demokratiska procedurer. Det finns en uppmärksammad intervju med påven utförd av en 89-årig ateistisk chefredaktör. Jo, dom tillåter sånt utomlands. Här hemma undrar folk varför man fortsätter jobba dagen efter det man pensionerats. Här finns intervjun. Läs och begrunda.

Tro och vetande

Efter att i tre månader levt bland övervägande troende väcks en och annan fundering. Den vetenskapliga attityden kan sägas bestå av både tro och vetande. Tron består i uppfattningen att "verklighetens natur", dess  uppbyggnad och alla skeenden trots allt är öppna för människans insyn och att verklighetens alla lagar ändå är fattbara för vår tanke. Trots att vi är däggdjur. Utrustade med däggdjurshjärnor. Vetandet vilar på det faktum att verkligheten i dess oändliga mångfald och komplexitet ändå är något objektivt, existerar som den är fullständigt oberoende av vad och hur vi tror och och tänker om att den är beskaffad. Det är alltså denna verklighet - vare sig vi talar om geologi, fysik, kemi, biologi etc - som avgör om våra åsikter och uppfattningar ska uppfattas som de är sanna eller falska. Våra åsikter bestämmer alltså inte vad som är fakta. En del tycks tro det. I denna skymningsvärld har jag levt och det har trots allt gett en del. Fört det första att det inte finns några samhällen utan religion. Och t ex insikten att korset, den urkristna symbolen, inte bara är uråldrig och förekommer i gamla kinesiska och indiska civilisationer, bland sumerer och babylonier utan också att korset där varit en symbol för människans försök att orientera sig i den värld hon satts att leva. Och så ska man naturligtvis se på religion. Som ett sätt bland många att orientera sig. Korsets armar pekar i alla väderstreck, upp som ner, mot himmel som helvete. Alltså ett försök att orientera sig så gott det går. Förhoppningsvis även med vetande. Det är den andra lärdomen. Teknikens och vetenskapens triumfer har varit svåra och är svåra för människan att förvärva.