2011-06-11
I Montaignes fotspår
Han bodde i Lucca 1581, besökte det intellektuellt och konstnärligt betydelsefulla godset Tenura di Foci utanför staden, tittade på den legendariska Jesusfiguren Volto Santo i Lucca´s Katedral, tog termiska bad i Bagni di Lucca och sen vägen över Djävulsbron. Det var under vistelsen i Lucca som han fick besked att han valts till borgmästare i Bordeaux. Världen är liten.
"Det är inte bara tillfälligheternas vind som sätter mig i rörelse efter sin önskan. Dessutom rör och stör jag mig själv genom min egen vacklande hållning, och den som noga ger akt märker att han aldrig befinner sig i samma tillstånd två gånger. Jag ger min själ än det ena, än det andra ansiktet beroende på åt vilket håll jag vänder den. Att jag talar på olika sätt om mig själv beror på att jag ser på mig själv på olika sätt. Alla motsägelser kan påträffas hos mig alltefter vridning i någon form. Blyg och oförskämd, kysk och kättjefull, pratsam och tystlåten, hård och känslig, snillrik och korkad, sur och snäll, lögnaktig och sanningsenlig, lärd och okunnig och frikostig, girig och slösaktig, allt detta ser jag inom mig... Jag kan inte uttala något absolut, enkelt och solitt om mig själv, inget utan förvirring och sammanblandning, inget i ord
När han 1581 är i Lucca, lider svårt av sina njurstensattacker, gör han vad han kan för att inte tänka på dom:
"En plågsam tanke tar tag i mig: det går snabbare för mig att byta ut den än att kuva den. Kan jag inte ersätta den med en motsatt, kan jag i alla fall ta en annan. Omväxling lindrar alltid, upplöser och distraherar. Kan jag inte bekämpa den plågsamma tanken undflyr jag den, och under flykten från den går jag i krok och använder list. Genom att byta plats, sysselsättning och sällskap flyr jag in i en mängd andra sysselsättningar och tankar, där den plågsamma tanken förlorar spåret efter mig och tappar bort mig."
Tjänare grabben ...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar