Ciao Italia

Det är ett märkligt land präglat av lång blodig historia ända in i vår tid. 1948 års konstitution skrevs i skuggan av Mussolini, ingen ny härskare skulle kunna tillvälla sig makt som han gjorde. Effekten? Italien byter regeringar som underkläder. Inte ens Berlusconi vet vem som sitter inne med makt. Trots att han suttit näst längst som statchef, efter Mussolini. Osäkerhet, obeslutsamhet och eviga förhandlingar kombinerade med köpslagan och mutor blir resultatet.

En vanlig italienare måste arbeta i 40 år för att få ut pension. Den som varit politiker i ett år får den. Landets styrs av en groteskt förmögen politisk klass med kopplingar till brottslighet som får det svenska kungahusets kontakter att framstå som söndagsskolemässiga, närmast exemplariska.

Katolska kyrkan spelar tre roller allefter eget intresse. Distanserar sig från allt som händer och sker i italiensk politik genom att när så behövs påminna om den utgör en självständig stat, Vatikanstaten. Men kan samtidig blanda sig i allt som händer och sker när så passar och då kasta in hela sin ekonomiska och politiska tyngd. Slutligen sätter den sig över allt som sker genom att när så passar vara Guds röst på jorden och agera som global aktör. Det ger den katolska kyrkan ett inflytande långt utöver det vanliga. Polen och Irland ligger t ex ljusår efter.

Till detta kommer nord-sydkonflikten. Den södra frågan som man säger. Italien söder om Rom är präglat av århundraden av arabiskt, grekiskt, spanskt och afrikanskt styre. Det hörs om inte annat i musiken. Arbetslösheten är utbredd, liksom kriminaliteten. I söder styr uråldriga stam- och klanstrukturer. Det finns inte en maffia utan flera.

Ändå, som ambassdören sade: italienare är underbara människor. De erbjuder även främlingar, på tillfälligt besök, en med svenska mått mätt stor gästfrihet och vänskap.

Ny typ av Vespa

Klicka på bilden så förstoras den.
Gjord av BMW. 20 000 euro.

Italiensk motorvagn

Klicka på bilden så förstoras den.
Att köra bil i Italien har sina sidor. Om inte annat tränar man upp sina reflexer och sin improvisationsförmåga. Och häpnar allt som oftast. Som t ex när man möte en sån här maskinen i full fart. Inga säkerhetsbälten. Måste vara svårt hålla sig kvar i svängarna?

Italienska män

Klicka på bilden så förstoras den.
Det sägs att de är väldigt macho. Inte den här hundägaren i alla fall ... Borde han inte känna sig lite löjlig?

Det är något bortom bergen

Klicka på bilden så förstoras den.

Italien sade nej

Och sällar sig nu till Schweitz och Tyskland som lägger kärnkraften i malpåse. Detta samtidigt som vi fått veta att klodioxidutsläppen under 2010 var de högsta som någonsin uppmätts. Samtidigt fortsätter forskningen kring den fjärde generationens kärnkraftsverk.

Italienarna avvisade likaså förslaget att privatisera landets vattentillgångar och röstade ja till att ställa Berlusconi inför rätta, dvs häva hans immunitet. Berlusconi själv förhöll sig avvaktande inför utgången. Hans jurister hittar säkert de kryphål de behöver.

Vad gällde själva omröstningen hade Berlusconi uppmanat folk att strunta i att rösta. Idag säger han att resultaten inte kastar någon skugga över vare sig honom eller hans politik.

En förtroendeomröstning om Berlusconi äger rum 22 juni. Han kommer troligen att vinna och därmed bana väg för att sitta kvar mandatperioden ut, dvs till 2013.

US Open 2011

Börjar idag. J är där. Tydligen med knäproblem och skavsår? Får kolla sändningarna senare i kväll och hoppas på att få syn på J.

Turisten

Klicka på bilden så förstoras den.
När den norske matematikern, fredsforskaren och filosofen Johan Galtung en gång fick frågan vad vi människor egentligen är för några, så svarade han: - Se på vad folk ägnar sig åt på sin semester. Där kan du finna en del av svaret.

Berlusconi kölhalas

Så länge politiker är någorlunda populära lämnas de i fred. Berlusconi är idag den italienska politiker som suttit näst längst vid makten. Bara Mussolini har suttit längre. Igår gick italienarna till val, bl a om Berlusconi ska kunnas ställas inför rätta eller inte.

Nu kölhalas Berlusconi i internationella media. Här två artiklar: en från Economist, en från New Yorker. Aldrig sett något liknande Economist´s första sida. När tidningen anlände till Roms flygplats stoppades den nationella distributionen några timmar till dess man läst vad som skrevs. Inte undra på. En av världens mer respekterade tidskrifter som ägnar 14 sidor åt att belysa hur Berlusconi knullat sitt eget land.

Volto Santo - det heliga ansiktet

Krucifixet har tillbetts i tusen år. Legenderna om dess tillkomst är sagolika. Det ska ha snidats av en Jesu lärljunge, legat gömt i en grotta i sjuhundra år innan det på egen hand tog ett herrelöst skepp över Medelhavet till staden Luni där oxar sen drog det till Lucca. Tro´t den som vill.

Stilen är annorlunda. Jesus är mörk, svarthårig, klädd i fotsid romersk toga, ser inte lidande ut. Stilen avviker från dåtida härskares, dvs longobarder, araber och byzantiner. De slogs med varandra bl a om hamnstaden Luni. Dessutom bär krucifixet runt midjan ett bälte av ädelstenar, ovanligt jämfört med övriga europeiska krucifix.

Det som idag hänger i Lucca är en kopia från 11 - 1200-talet. Pilgrimer skar trästycken ur orginalet så det som slutligen blev kvar såg inte mycket ut för världen. Relikhandeln blomstrade, ungefär som börsen idag. En träflisa kunde göra en fömögen. Härskare samlade nämligen reliker, kunde ha tusentals.

Att krucifixet idag ser mörk ut sägs bero på att det i århundraden stått omgivet av rökelsekar och tända ljus. Det är alltså nedsotat. Kopior av detta krucifix spreds runt Europa och sägs ha utfört mirakel. Totalt finns ett 50-tal sådana krucifix bevarade. Ibland ansågs det heliga ansiktet inte tillhöra Jesus utan en kvinna, som vägrade gifta sig och då mirakulöst fick skägg för att avstyra bröllopet. Tro´t den som vill.

Varje år, 13 september, paraderas Volto Santo genom Luccas gator. Fullt utstyrd med bälte och änglar. Dante skrev om det. Stadens mynt bar ansiktet. Bedjande kvinnor hörde krucifixet tala. I trons värld är tydligen ingenting omöjligt.

Arbetslivs- och religionsstudier

Vad får en människa att vandra 70 mil för att komma till en viss kyrka? Eller en helig plats? Eller vandra från London till Rom eller från Rom till Jerusalem? Tro det eller ej, men forskarna tror man bättre kan förstå deras motivation om den jämförs med vad modern arbetsplatsforskning kommit fram till när det gäller folks arbetslust och trivsel på den egna arbetsplatsen. Allt som får folk att jobba längre och hårdare, öka produktiviteten, ökar också pilgrimens motivation att vandra vidare.

De flesta pilgrimer är mellan 25 - 45 och högutbildade, med svag övervikt för män.

På en arbetsplats är lönen viktigast. Så även för pilgrimen som måste ha budget för sitt vandrande: hotel, mat etc. En del tigger sig fram, andra har med tält eller ber att få sova gratis i kloster eller kyrkor, andra sätter av 300 kronor / dag för hotel och mat, andra 500 eller rent av 1 000. Näst viktigast på en arbetsplats är säkerhet, trygghet. Den känslan påverkar även starkt en pilgrim. Om han / hon vet att de riskerar att rånas, bli sjuka, möta folkilskna hundar, gå ensamma och riskera gå vilse i okänd terräng - ja då sjunker motivationen. Det tredje näst viktiga på en arbetsplats är bra arbetsförhållanden. För pilgrimen motsvaras det av skapliga övernattningar, skaplig mat och skapligt sällskap.

Ledarskapet är viktigt på en arbetsplats. För en pilgrim motsvaras det av bra kartor, folk som kan tipsa om vägval, vänligt bemötande längs leden. Den pilgrim som visiteras i affärerna, misstänkts för att ha stulit mat, störs. Sist men inte minst spelar personliga relationer en avgörande roll på en arbetsplats. Så även för en pilgrim som ofta motiveras till att ge sig ut på vandring av starkt känslomässiga skäl. Deppad, skild, dödsfall, arbetslös, olyckor, ensamhet, längtan efter inre frid etc. Hela det mänskliga panoramat. Skadar man fötter eller knän, får problem med konditionen, känner sig många utlämnade och i behov av hjälp.

Frågar man en pilgrim varför de gett sig ut på långvandring har de påfallande svårt att svara.

Skogar av murgröna

Klicka på bilden så förstoras den.
Vi bilar genom skogar av murgröna. En vedartad klätterväxt eller lian som håller sig fast vid stödet, trädstammar eller klippor, med sina korta rötter, s k häftrötter. Sådana lianer kallas också rotklättrare. Arten har sitt huvudtillhåll i mellersta Europas lövskogar, där den stiger upp i de stora träden, såsom ek, och blandar sin krona med deras. Den kan också täcka hyddor och slott med en tät vägg av sega, hopflätade grenar och en mörkgrön bladmosaik.

Murgrönans blomning infaller på hösten. Fruktbildningen sker på vintern och frukterna mognar på våren. Denna växt har tvågestaltade blad. De breda, handflikiga och handnerviga bladen på de klättrande grenarna byts på blomskotten mot blad med hela, äggrunt lansettlika och fjädernerviga skivor.

Blommornas stora disk, som är ymnigt nektaralstrande, besöks flitigt av insekter under varma höstdagar, mest av större tvåvingar, som blomsterflugor. Blomman har 5 mycket små foderblad, 5 kronblad med bred bas, 5 ståndare och ett undersittande fruktämne med 5 rum. Frukterna, som vid sin mognad blir svartaktiga, saftlösa bär, har ett enda frö i varje rum.

Silkeshäger

Längs floden finns inte bara vildsvin, sydnäktergal och biätare utan även silkeshäger. Sett den fiskande några mornar. Den långa nacktofsen växer ut vid parningstid och gör den omisskänlig. På 1950-talet fanns den bara i sydeuropa, idag har den spritt sig ända upp till Nederländerna.

Montaigne om att resa

"Jag tror verkligen", skriver Montaignes sekreterare i Montaigne´s Italienska Resedagbok, "att om han hade varit ensam med sitt tjänstefolk, så hade han hellre rest landsvägen till Krakow eller Grekland än att sätta kurs mot Italien; men den glädje det skänker honom att besöka okända länder, eftersom han tycker så mycket om det, att det får honom att glömma sin ålder och bristande hälsa, den glädjen kan han inte dela med sig av till en enda i gruppen, de önskar alla bara att få åka hem igen.

Alltmedan han däremot själv brukade säga, efter att ha haft en orolig natt, att när han på morgonen kom att tänka på att han skulle få se en ny stad eller ett nytt landskap, så klev han upp med både lust och lätthet. Aldrig såg han så föga trött eller mindre klagande över sina smärtor; för både ute på landsvägen och på krogarna var han så spänd på allt vad han stötte på, och så ivrig att gripa efter varje möjlighet att få tala med främmande, att jag tror, att det avledde hans uppmärksamhet från hans smärtor.

När någon beklagade sig inför honom över att han ofta ledde ressällskapet på olika vägar och landskap och tillbaka på ett sätt att vi hamnade nära det ställe varifrån han hade startat (vilket han gjorde antingen för att han fått vetskap om något var värt att se, eller för att han ändrade mening alltefter situationen), då svarade han, att han för sitt vidkommande inte skulle till någon annan plats än den där han var, och att han varken kunde ta fel väg eller göra den för krånglig, eftersom han inte hade någon annan plan än att resa runt till okända platser; och under förutsättning att man inte reste tillbaka samma väg och att man inte kom till samma ställe två gånger, så var det inte emot hans plan.

Och vad angår slutmålet Rom, som de andra ville till, så var han ännu mindre inriktad på att se just den staden framför någon annan, då den var känd av alla och envar... Han sade också att han tyckte att de var precis som för dem som läser en riktigt bra historia, eller vilken som helst god bok, och börjar bli rädd för att den snart ska ta slut. På samma sätt njöt han så mycket av att resa, att han hatade att närma sig det ställe där han skulle stanna, och han lekte med tanken att resa som det föll honom in om han bara kunde komma iväg och resa för sig själv."

Upp till dans

Klicka på bilden så förstoras den.
Man ska tur för att få se det. Ormars parningsdans. De utförde den graciöst medan vi stod och tittade på. Vackra men farliga djur. Ännu inte artbestämda men det är inget problem med dessa foton.

I Montaignes fotspår

Han bodde i Lucca 1581, besökte det intellektuellt och konstnärligt betydelsefulla godset Tenura di Foci utanför staden, tittade på den legendariska Jesusfiguren Volto Santo i Lucca´s Katedral, tog termiska bad i Bagni di Lucca och sen vägen över Djävulsbron. Det var under vistelsen i Lucca som han fick besked att han valts till borgmästare i Bordeaux. Världen är liten.

"Det är inte bara tillfälligheternas vind som sätter mig i rörelse efter sin önskan. Dessutom rör och stör jag mig själv genom min egen vacklande hållning, och den som noga ger akt märker att han aldrig befinner sig i samma tillstånd två gånger. Jag ger min själ än det ena, än det andra ansiktet beroende på åt vilket håll jag vänder den. Att jag talar på olika sätt om mig själv beror på att jag ser på mig själv på olika sätt. Alla motsägelser kan påträffas hos mig alltefter vridning i någon form. Blyg och oförskämd, kysk och kättjefull, pratsam och tystlåten, hård och känslig, snillrik och korkad, sur och snäll, lögnaktig och sanningsenlig, lärd och okunnig och frikostig, girig och slösaktig, allt detta ser jag inom mig... Jag kan inte uttala något absolut, enkelt och solitt om mig själv, inget utan förvirring och sammanblandning, inget i ord

När han 1581 är i Lucca, lider svårt av sina njurstensattacker, gör han vad han kan för att inte tänka på dom:

"En plågsam tanke tar tag i mig: det går snabbare för mig att byta ut den än att kuva den. Kan jag inte ersätta den med en motsatt, kan jag i alla fall ta en annan. Omväxling lindrar alltid, upplöser och distraherar. Kan jag inte bekämpa den plågsamma tanken undflyr jag den, och under flykten från den går jag i krok och använder list. Genom att byta plats, sysselsättning och sällskap flyr jag in i en mängd andra sysselsättningar och tankar, där den plågsamma tanken förlorar spåret efter mig och tappar bort mig."

Tjänare grabben ...

Marmorbrotten i Carrara

Det känns som att vandra bland isberg. Ljuset nästan bländar för det är vitt överallt. Marmorn går 900 meter ner i berget och ligger utspridd i hela bergskedjan. Dagligen fraktar mer än 1000 lastbilar marmor / marmorkross ut ur dalarna. Lastbilschaufförerna genomgår specialutbildning och utexamineras innan de får köra med 15 - 40 ton på flaket.

Saudiarabien och Kuwait är idag de största kunderna. Förr togs nästan all vit marmor härifrån, idag konkurrerar Kina, Indien och Brasilien. Inte bara om marmorn utan även om behandling, slipning. En uppköpare berättade att kineserna kan ligga så mycket som 50% lägre i pris.

Gruvorna ägs privat. Här gäller alltså inte den internationella lagstiftning som säger att alla fynd som görs 45 cm under markytan tillfaller staten. Bakgrunden är den italienska historien, de italienska statsstaterna. Florens och Medici. Skattebetalarna får alltså idag stå för underhåll av vägar, rengöring av staden Carrara från marmordamm etc. Bilen fick en tunt lager av marmordamm. En löjligt liten marmorskatt tas ut baserad på marmorvikten. Klicka här för att se en bra dokumentär om arbetet i marmorbrotten.

Laokoon

Klicka på bilden så förstoras den.
I legenden om det trojanska kriget skildras hur den trojanska Apollonprästen Laokoon, som då den grekiska flottan lättat ankar och ger sken av att lämna Troja, förgäves varnar sina landsmän för att i staden införa den på stranden kvarlämnade trähästen.

Då Laokoon förrättade ett offer på stranden attackerades hans två söner av ett par monstruösa ormar från havet. Laokoon rusade till undsättning, men snärjdes och dödades tillsammans med barnen. Detta åskådliggjordes i en skulpturgrupp, Laokoongruppen. Skulpturens starka känslouttryck är närmast unikt i antik konst.

När Laokoongruppen hittades 1506 i Titus’ palats i Rom, den återfanns nedgrävd, framkallade den en sådan glädje, att man lät ringa i kyrkklockorna och föra bilden prydd med kransar genom gatorna. Laokoongruppens datering är omstridd och växlar mellan ca 170 f.Kr. och ca 50 e.Kr.

I maktens korridorer

Klicka på bilden så förstoras den.
Att vandra genom några av den europeiska renässanshistoriens palats och kyrkor har sina sidor. Tycke och smak förändras i takt med tiden. En del är storslagen konst, annat lämnar en oberörd. Men en sak står fullkomligt klar. Florens forntida militära makt och finansiella rikedom. Aldrig sett vare sig en sådan kyrka som dess katedral eller ett sådant museum som Uffizi eller ett sådant stadshus som Palazzio Vecchio, alla med rötter i renässanstidens Florens. En fläkt av storhetsvansinne slår emot en.

Skriftens älsta historia

Efter 90 års arbete är det nu klart. Det lexikon i 21 volymer som sammanställts över det språk som för 4000 år sedan talades i Mesopotamien och Babylonien. Drivande har varit forskare från University of Chicago.

Det var detta språk som Sargon och Hammurabi talade, det språk på vilket Gilgamesh skevs, världslitteraturens älsta verk. Nebuchadnezzar II tröstade sin fru med det då hon längtade hem till Babyloniens hängande trädgårdar. Det var det första skrivna språk som användes i statsstaterna kring Eufrat och Tigris. Sammanlagt 28 000 ord gås igenom, åtföljda av essäer om ordens betydelser och vad de berättar om den kultur i vilka de ingick.

Allt har tagits fram: litteratur, lagar, religion, handel och vardagsliv. Ta t e ordet ardu, slav. 17 sidor berättar vad forskarna vet om slavarnas liv och leverne.

Och hela detta verk, 21 volymer, finns gratis på nätet. Den som vill kan klicka här för att få tidsperspektiv på sin egen tid på jorden.

Eller vill veta mer om t ex slaveriets historia. Klicka här. Trälar hade vi också när det begav sig på vikingatiden. Och statare fanns långt in på 1900-talet. Slaveriet har mångtusenåriga traditioner att falla tillbaka på. Och lever än idag.

Vildsvin

Klicka på bilderna så förstoras de.
Vildsvinen är ett bekymmer. Bara i november / december sköts mer än 3 000. De äter normalt kastanjer, men träden har angripits av en parasit och vildsvin söker sig in från skogarna till vin- och åkerfält. Här i trakten har folk dessutom skjutit bort varg så svinen har fritt fram. Över en natt förstörs vin- och åkerfält. Ett kärt samtalsämne. Bara här i provinsen har man en stam på 150 000 svin. De tog sig hit från Balkan i slutet på 1900talet.

Samling vid pumpen

Klicka på bilderna så förstoras de.
Akvedukten leder vatten från bergen in till staden. Väl där finns sedan kranar utplacerade. Här tappar man gratis upp sitt vatten. En del kommer med mycket stora plastdunkar, andra med 1.5 liters plastflaskor. Det kommande valet gäller privatisering eller inte?

På skjutbanan

Utifrån påminner det om en bunker. Hela skjutbanan är omgiven av en ett par meter hög mur. Väl innanför den är det ungefär som hemma, fast dyrare. Ett årsmedlemskap kostar 200 euro. Sen tillkommer avgifter för ammunition, hyra av vapen, typ av serie du skjuter. 22 och 308 är vanligast. Jaga är svindyrt. En dags fasanjakt med hund kostar 150 euro och då får du bara skjuta tre fasaner. Killen ovan sköt en serie på fem skott inom visst tidsintervall. Olympiskt.


Ungdomsverksamheten var igång. Några grabbar fick bra handledning. Men generellt sett rådde ganska låg standard jämfört med svenska skjutbanor. Det fanns t ex ingen elektronisk avläsning.

Donera och spring

Klicka på bilden så förstoras den.
Loppet gick längsmed floden. Alla var med. Morfar med barnbarn, föräldrar, tonåringar och par med hundar. Spelade ingen roll hur fort eller sakta det gick. En del drog iväg, andra gick sakta. Det kostade 3 euro att vara med och pengarna gick till välgörande ändamål. Innan start kunde de som ville ge blod. Priser lottades sen ut.

Fisketävling: karp

Klicka på bilderna så förstoras de.
Tävlingen varade i fyra timmar. Gällde att dra upp så mycket karp som möjligt och det fanns gott om bitar på 1.5 kg och uppåt. Utrustningen var intressant. Det mesta kändes igen. Som att mäska med maggots, majs eller böner. Skjuta ut dom med slagbella.

Men stolarna folk satt på var avancerade. Påminde om stolar för handikappade. Stämningen var god. Man satt och tråkade varandra genom att ropa kors och tvärs över Lago Verde. Efter avslutad tävling vägdes alla karpar var och en dragit upp innan de sattes tillbaka. Tävlingen avslutas sen under enkla förhållanden med mat och vin.

Tre val i ett

Italienarna ska ta ställning till tre frågor. Vatten. Här köper man drickvatten på flaska eftersom det som finns i kranarna inte alltid är hälsosamt. Frågan nu är om man kan få bukt på problemet genom att privatisera skötseln av vattenfrågan eller inte? I dag drivs den till 51% av staten och 49% privata intressen.

Den andra frågan är kärnkraften. Ska nya kärnkraftsverk byggas eller inte?

Och den tredje gäller den lag som säger att Berlusconi inte är åtalbar. Ska lagen avskaffas eller inte? Valtemperaturen är inte särskilt hög. Fokus ligger mer på att få folk att gå och rösta än på sakfrågorna. Men landets center-vänsterkoalition hoppas att de vindar som nyligen blåste i lokalvalen ska fortsätta öka i styrka och driva privatisering, kärnkraft och Berlusconi på fortsatt defensiv.

Äntligen ved till pizzan

Klicka på bilden så förstoras den.
Tidigt på morgonen låg den där. Måste fraktats dit under natten?

Livets stora gåta

Klicka på bilden så förstoras den.
En labyrint. Sitter på en kyrkvägg. En symbol för livets snårskog. En bild av hur lätt det är att gå vilse och hur svårt det är att hitta ut. Underförstått. Det gör man inte utan hjälp av religion. Vilken sort och hur? Då, för tusen år sedan, fanns det lika många svar på den frågan som det finns idag. Att bli omvänd - det uttrycket användes enbart då om de som gjorde sig av med allt de ägde för att gå i kloster. Och klostren låg utanför stan för en kristen kunde inte bo där. De flesta var hedningar.

I som här inträden ...

Klicka på bilden så förstoras den.
Märklig är denna kyrkans entré. Över porten en sjöjungfru som fläker upp sig. En italiensk version av de Sheila-naa-Gigg figurer som återfinns i engelska, irländska, franska och spanska medeltida kyrkor. Men då sitter figurerna ofta undanskymda. Här är den mitt i centrum. Ovanför ingången.

Prostitutionen var utbredd längsmed de medeltida pilgrimsvägarna. Liksom krogar och spelhus. I bergen låg sedan rövare och araber. Araberna kom från södra Spanien som de lagt under sig. Det gick inte alltid till som det står i skolböckerna. Men att pryda ingången till en kyrka med en symbol som denna? Hur resonerade man? I andra kyrkor är det ju Jesus som möter en, med utsträckta armar.

Medeltida reklamkampanj

Klicka på fotot så förstoras det.
Först trodde jag alla pelare influerats av vad korstågsriddare kanske sett i västasien eller under besök i Bysans. Tjo hej du. Det är helt enkelt så att kyrkans alla 38 pelare bara återger textilmönster och ingenting annat. De köpmän som kom till staden besökte kyrkan, kastade en blick på pelarna och kunde se vilka mönster som var de mest populära. Sen var det bara att gå till marknaden och köpa. Kom inte och säg att det här med reklam är något nytt. Kyrkan byggdes på tusentalet. Och det var ju köpmän som stod för fiolerna och de ville väl ha något i retur på sitt investerade kapital. Och det fick de. Mönstren är synliga för alla som har ögon att se med.

Tusenårig kalender. Juli - december

Klicka på bilden så förstoras den.
Kalendern pryder en kyrka och läses från höger till vänster.
Juli = slagan tas fram.
Augusti = druvorna plockas
September = druvorna trampas
Oktober = vinet går på tunna
November = jorden plöjs
December = dags för slakt

Tusenårig kalender. Januari - juni.

Klicka på bilden så förstoras den.
Kalendern pryder en kyrka och läses från höger till vänster.
Januari = man sittande på pall och kudde värmer händerna vid eld.
Februari = fiske på gång. Men vad har karln över axeln? Håv?
Mars = dags skära träd. Olivträd antagligen.
April = såningsman på åkern
Maj = ryttare till häst med blomma i ena handen
Juni = dags för skörd med skära

Sista vilan

Klicka på bilden så förstoras den.
Inte undra på att svenska begravningsbyråer kastar ett getöga på italienska begravningar. De är påkostade. I alla fall för landets övre medelklass och överklass. Gravar i marmor, prydda med skulpturer, elektriska ljus dygnet runt.

Men en sak tilltalar. Gravarna pryds med foton. Bröllopsfoton varvas med bilder från fiskeutflykten, saxofonspelet med bilder från dansbanan, unga flickor poserande som de filmstjärnor de aldrig hann bli, unga grabbar med fotboll i marmor och hejaramsor, bild på älsklingshund eller son som bara hann bli två innan han dog, äldre par kärleksfullt tittande på varandra. Gripande helt enkelt.