"Upplysning och förnuftstro är svenska gångkläder, rätt tänkt till vardag och fest av tillväxtkontrollanter i LO och Svenskt Näringsliv. För detta har vi också ett språk: framstegets, reformernas. Inför Caspar David Friedrichs måleri stannar vi upp därför att vi står inför något helt annat. Man vad är det som berör oss?", frågar sig Sverker Sörlin i DN.
Naturligtvis det sena 1800-talets nordiska landskapsmåleri, dess idylliska bidrag till nationalromantiken. Det är med landskapsmåleriets skönhetstörst som med vykort. Inte någon verklighetsförankrad landskapsskildring, ingen darwinistisk värld a la Bruno Liljefors, utan fokus på teknisk briljans och ljus, färg och stämningar. Men dDet blir varken sämre eller mindre intressant för det. Tvärtom. En samtida konstnärskollega till Friedrich, kallade hans motiv för "den tragiska naturen". Titta på granen som i sig gömmer en Kristusbild och lyft sen blickan till kyrktornen i bakgrunden.
..."Hur skall vi se på denna tysta stillhet? Varför berör den, efter snart två århundraden? Jag tror att det beror på att vi på nytt kan identifiera oss med betraktarna i Friedrichs målningar. Men det landskap vi nu blickar ut mot är härjat och förött. Stillheten är borta. Borta är också något i oss själva som vi anar fanns hos de människor vi ser. En ”förtrollning”, för att tala med Weber. Vi är rikare nu, men en gåta är försvunnen", skriver Sörlin.
Förstår inte texten. Nog har industrialismen revolutionerat våra liv och landskap, skövlat landskap, fött klimatkris etc, men att något i oss därmed skulle vara borta? Tror tvärtom vad det nu är värt. Våra liv är rikare än deras. Livsgåtan lika stor om inte större. Då hade Herschel med sina jätteteleskop revolutionerat synen på universum (han upptäckte bl a Uranus och hundratals nebolusor) och Napoleon hade förvandlat 1789 års revolution till årtioden av krig i Europa. Själva tittar vi bakåt i tiden med hjälp av rymdteleskopet Hubbles bilder, ser hur universum såg ut för 14 miljarder år sedan, långt innan vårt eget solsystem uppkom. Tanken svindlar. Och vad gäller stillhet idag, besök Claes Grundstens hemsida eller bläddra i hanssenaste bok om Sveriges Nationalparker. Där finns den "tysta stillheten". Och jämför sen med Friedrichs målning? Är det inte Claes Gundsten som står där och njuter av den klara luften?
Då tror jag mer på Sörlins fortsättning: ..."Kanske är det som rör oss inte det oförklarliga, utan erinringen om att det fanns ett annat liv som också var möjligt, att den här världen inte är utnyttjad till sin fulla potential". Så är det nog. Det har kallats för det stora sammanhanget och med det menar an att för vanligt folk har religionen nu flyttat ut ur kyrkorna in i naturen. Där möter folk, då som nu, sig själva.
Så har du vägarna förbi så besök utställningen på Nationalmuseum. Nuet är en staty, historien och konstnärerna är skulptörerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar