Lars Olof Lampers var sekreterare i den sk "Säkerhetstjänst-kommissionen 1999–2002", dvs den myndighet som utredde IB-affären. Resultatet blev ett antal statliga utredningar. För några år sedan träffade jag Lampers som då berättade att han hade en delvis annorlunda syn på IB-affären än Jan Guillou. Efter att ha läst dagens artikel förstår jag varför. Upprinnelsen till avslöjandet var en tillfällighet. En norsk student, Svein Tryti, som bodde i Stockholm spelade en inte oviktig roll i sammanhanget. Läs här. Sen en helt annan sak. Jag häpnar över medias hantering av hela frågan. Nu står Jan Guillou i centrum. Borde man inte lyfta fram SAPs infiltrationsverksamhet i olika sammanhang, eller militärens dåtida självständiga utrikespolitiska agerande etc? Den generation som inte upplevde tumultet och lögnerna kring IB ( Palme, ÖB etc ljög sig naturligtvis - föga förvånande - blåa i sammanhanget ), den unga generationen vet ju knappt vad IB-affären handlade om? Som det nu är är det Jan Guillou´s skalp som gäller och ingenting annat. Obalanserat är ordet. Genant obalanserat.
Här finns IB-materialet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar