Svetlna Aleksijevitj, som fick Nobelpris i litteratur 2015, berättar i sina böcker om om oss, om de vi är eller kunnat bli? Känslors historia, uppkomna under den ena katastrofen efter den andra. De lidande människornas känslorepertoar. Inte minst om kärlek, förtvivlad kärlek till de nära, barnen vi miste, makan eller maken, föräldrarna eller släktingarna.
Aleksijevitj har mött dem. De som upplevde andra världskriget som barn ( detta krig pågick enligt Ryssland 1941 - 45, åren 1939 - 1941 talas inte högt om ). Följt av Tjernobylkatastrofen, kriget i Afghanistan och Sovjetkommunismens fall. Allt katastrofer. Ingen gick igenom oskadd, ingen blev densamma.
Varför detta nu? Vi genomlever själva nu en era av otrygghet, mer eller mindre permanent ekonomisk EU-kris sedan 2008, och total frånvaro av status quo. Min svenska världsbild sprack redan på 1960- och 70-talen då jag började resa på allvar. Det vi får hoppas på framöver är några framstående konservativa ledare, som har förmågan att vinna tillräckligt många röster för att kunna dämma upp den högerextrema, populistiska våg som nu slår in över USA och Europa. Merkel finns på plats men behöver nu en skyddsängel.
Trumps mexikanska mur har sin östeuropeiska motsvarighet.
Varför detta nu? Vi genomlever själva nu en era av otrygghet, mer eller mindre permanent ekonomisk EU-kris sedan 2008, och total frånvaro av status quo. Min svenska världsbild sprack redan på 1960- och 70-talen då jag började resa på allvar. Det vi får hoppas på framöver är några framstående konservativa ledare, som har förmågan att vinna tillräckligt många röster för att kunna dämma upp den högerextrema, populistiska våg som nu slår in över USA och Europa. Merkel finns på plats men behöver nu en skyddsängel.
Trumps mexikanska mur har sin östeuropeiska motsvarighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar