Skogsliv

Trött på alla som kommer med ord 

som tömts på innehåll, ger jag mig av till skogs 
och vandrar längs snötäckta stigar på hällmark
bland tallar och granar och en.  
Där - i det vilda - finns inga ord. Bara enstaka spår. 
Som rådjursklövar i tunn pudersnö. Och harspår. 
Allt har snart suddats bort av stigande grader. 
På sluttningen mot tranbärsmyren, där älgar brukar
stå, fäller jag masurbjörken med ryggsäckens bågsåg. 
Det blir ett lass, men vad gör det? Det ska råsvarvas 
till tallrikar och glas och resterna blir ämnen till 
barnbarnets knivar och gafflar. Inte mycket att dikta 
om för den som tröttnat på ord utan innehåll ...