Jag vet nästan ingenting. Från början visste jag kanske en del, men det enda som växer nu fort är den egna okunskapen och det hjälper inte att försöka hålla sig kvar genom att ägna sig åt obetydligheter av vad slag vara må. Man har sett mycket, ibland sånt man inte velat se. Verkligheten tär på en.
Att veta väldigt lite om något stort är uthärdligt.
Men vem kan inte slås av misstanken att han / hon inte längre vet särskilt mycket om sig själv?
Eller som min humoristiske vän F brukar säga: "Jag vet inte ens vad mina samtal handlar om. Kanske klarnar ingenting heller under vårt prat, men det bryr jag mig inte om".
Men så tittar vi på bilderna från Pluto som gör oss på oresonligt gott humör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar