Att jag valde Tranströmers dikter förvånade mig. Vad hoppades jag på att hans dikter skulle ge? Messi och Berg är ju begripliga, men Tranströmer? Undrade om han inte hade att göra med bråken mellan de forskare som jag jobbar med? Att de väckte min lust att vända världen ryggen? Sak samma. Igår kväll slog jag på måfå upp boken och fick då upp detta:
Jag ärvde en mörk skog dit jag sällan går. Men det kommer en dag när de döda och levande byter plats. Då sätter sig skogen i rörelse. Vi är inte utan hopp. De svåraste brotten förblir ouppklarade trots insats av många poliser. På samma sätt finns någonstans i våra liv en stor ouppklarad kärlek. Jag ärvde en mörk skog men idag går jag i en annan skog, den ljusa. Allt levande som sjunger slingrar viftar och kryper! Det är vår och luften är mycket stark. Jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket.
Läste en gång, sen en gång till och så satt jag fast. Tankarna kryllade över, under och mellan raderna, letande efter mål och mening. Och fann den. Sen gav jag mig ut på nätet och fann då detta. Och för den som eventuellt vill ta del av samtalet med Tranströmer så finns det här: sid 11 - 30.Styrkt i anden ska jag nu sälla mig till forskarna och deras oändliga bråk. De har hållt på i snart 20 år. Mycket står på spel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar