Läser att science-fiction (SF) är en litterär form med högre frihetsgrad än i den sociala, realistiska romanen. Och att SF har sina rötter i den industrialiserade andra delen av 1800-talet. Och att SF håller sig till fyra teman: teknologi, resor i tid och rum, aliens från främmande världar som kan vara både fiender eller vänner. Och som avslutning att SF håller sig med utopier och dystopier, idealsamhällen och deras motsatser.
Inte ett ord om religionerna som bakgrund. För mig är den kopplingen självklar. Alla religiösa fantasier och föreställningar har en minst sagt hög frihetsgrad. Ingen religion utan under. En del tar häst (gammal teknologi) till himlen. Andra flyger dit av egen kraft (ganska modern teknologi) medan en del (forskarna vet inte hur) efter döden flyttar arvsmassan in i andra levande (själavandring och karma) och blir till ko eller fisk (hypermodern bioteknik). Och religiösa resor i tid och rum? Vem har inte hört talas om såna? Tokiga medier som tror att dom kan tala med Tutankhamon eller får varsel om hur det kommer att gå med tipset nu på lördag. Och aliens. Hört talas om djävlar och änglar? Utopier och dystopier? Hört talas om himmel, skärseld och helvete? Vad föreställer bilden ovan? Datordröm? Eller ....
SF är en uppdaterad version av den gamla vanliga osäkerheten om vadan och varthän. Klädda i vår tids språkdräkt och prylkultur. Ta t ex tefat. De tros komma från himlen för att landa på Jorden. En variant av Jesu återkomst. Eller om tefatet inte landar? Då är det bara en uppdaterad version av den urgamla sagan om Gud som sitter på himlens tron varifrån han kan se allt som försigår .... Tefat som kommer från en annan rymdcivilisation för att kolla vad vi har för oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar